onsdag 1 november 2017

CanSat - En satellit på burk

Var på en riktigt bra tvådagars kurs som skulle resultera i en burk med sensorer som kan kastas ner från ett högt hus eller släppas från en ballong eller drönare. All data från burken skall loggas i realtid på datorn så kommunikation mellan burk och dator måste lösas.
Kursen hölls av personer från NAROM som är ett norskt utbildningsställe för rymden. De håller också i det nordiska samarbetet för projektet CanSat som är en Europeisk tävling för högstadie, gymnasieelever i Europa. Kursen var helt avgiftsfri och hölls på Tom Tits i Södertälje. Vilket inspirerande ställe att ha en sådan kurs på.


Vi fick löda på motstånd, kondensatorer, olika sensorer och ett kommunikations chip på ett kort som sedan kan sättas ovanpå ett vanligt Arduinokort. Arduinokortet behöver sedan programmeras för att kunna få mätdata från sensorer och sedan kunna skicka detta vidare till datorn för analys.
Skärmavbild 2017-11-01 kl. 18.35.21.png


Allt detta gick bra och var riktigt roligt. Visst uppstår många problem men det löses efterhand.


Skärmavbild 2017-11-01 kl. 18.35.02.png
Här en stolt byggare av burksatelliten som straxt skall kastas ut från fjärde våningen!


Kursen kombinerar både det praktiska byggandet med programmeringen av Arduino kortet. Men vad skall man mer kunna göra?
På det här sättet kan man själv tillverka olika sensorer som man kan använda sig av i olika skolämnen.
Genom att använda en höjdmätare kan man få fallhastighet i fysiken. Kombinera olika värden som man senare skall analysera som exempel temperatur kopplat till solljus.
Väderstation som lägger ut värden på internet! Mätningar av luftens gaser beroende på vilka sensorer man har.
Mäta avstånd mellan två stationer genom att använda sig av en accelerometer för att åka sträckan med tåg. Detta kräver mer matematik och passar bra som utmanande uppgift i gymnasiet.
Genom att kortet bara kan hantera ettor och nollor så är det perfekt att introducera det binära talsystemet och då likheter och skillnader mot vårt vanliga decimala talsystem.


Det skulle vara roligt att få en grupp elever att samarbeta i ett bygge av en sådan här burksatellit och sedan få möjlighet att vara med i tävlingen. Då får gruppen åka till Norge för att mäta sin burk mot andra i norden. Har man en bra burk så kan man sedan få åka ut till något annat land och tävla mot europeiska lag. Men det viktigaste är ändå gruppen som måste samarbeta i planering, bygge, testningar och programmering för att få en så bra burk som möjlig.


Mycket nöjd kursdeltagare

Anders

Skolforum 2017 i Stockholm

När jag ändå skulle upp till Södertälje på en teknik kurs så passade jag på att gå en dag till Skolforum i Stockholm.
Mässan var inte så stor som den brukade vara tidigare och inte heller så många utställare. Antar att SETT Syd har tagit en del utställare som var samtidigt i tiden fast i Malmö.
De två föreläsningarna som jag gick på var desto bättre!

Först ut var Mikael Tymald som berättade och visade hur han introducerar programmering i matematiken och hur man kan göra gemensama projekt med andra ämnen.
Tanken är att man skall ganska snabbt göra ett spel och där kommer man att behöva kunskaper i koordinatsystem för att placera ut de bilder som skall finnas med i spelet. För att kunna räkna ut avstånd mellan olika bilder behövs kunskap om Pythagoras sats. För att kunna spela spelet behövs ju en handkontroll och den gör man sjäv i tekniken och använder ett MakeyMakey kort. Här kan även bilden komma in för design av handkontrollen.
Så tänket var att använd programmeringen från matematiken som hjälp i andra ämnen. Finns det uppgifter som behöver lösas i NO eller SO så be matematiken om hjälp för beräkningar eller simuleringar.
Han har även gett ut en bok som förklarar hur man gör och har en webbsida där all programmering sker så kan kan göra detta på vilken device som helst.
En del av pedagogiken är att inte visa för mycket så att eleverna behöver hjälpa varandra och att han visar upp kod och program som eleverna i gruppen har gjort för att diskutera olika lösningar av programmeringsproblem.

Nästa var Patrik Gustavsson som pratade om hur man får bra klassrumsdiskussioner genom att använda rika problem och någon form av mentometerknappar.
Genom att först ställa en fråga som eleverna enskilt skall ta ställning till för att sedan låta eleverna diskutera detta i små grupper där alla skall kunna föra gruppens talan och sedan ha en klassrumsdiskussion. Han har forskat på hur man tar fram bra frågeställningar för diskussionen samt att titta på olika sätt att ställa frågorna på. Bra är om det finns flera giltiga alternativ till frågan och att eleven måste själv motivera varför den valt sitt alternativ. Jämför med Magnus och Brasse där en skall bort. Genom att ha dessa alternativ så får man automatiskt en matematisk diskussion inom olika begrepp i ämnet.
Här finns en förbättringspotential för de digitala läroböckerna att inte bara ha frågor och svar utan en uppsättning av dessa frågor som läraren ha tillgång till och kan ta fram vid behov.

Detta är något som jag tycker att vi kan hjälpas åt på skolan och utveckla.

tisdag 29 augusti 2017

Alla våra språk

Läsåret 2017/2018 tar Fäladsgårdens engelsklärare, i samarbete med Engelska institutionen vid Lunds Universitet, steget in i ett forskningsprojekt med titeln "Flerspråkiga praktiker- en resurs i engelskundervisningen?". Bakgrunden är kort att vi kanske ska utmana våra  traditioner och föreställningar om  hur vi kommunicerar med eleverna på våra lektioner och hur språket används i våra läromedel och övrigt material. Nästan uteslutande använder vi svenska när engelskan inte räcker till. Helt naturligt när våra lärare till övervägande del talar just svenska. Men kan det vara så att våra elever med andra modersmål missgynnas av denna praktik och hur kan man utnyttja flerspråkigheten bättre?

På Fäladsgården talas omkring 25 olika språk och det är det som gör vår skola intressant för forskarna. Det som gör det hela extra intressant är att projektet anknyter till vårt arbete för att inkludera alla elever.

Vi har även noterat att när det gäller resultaten på nationella proven i både årskurs 6 och 9 så kan man se ett visst samband mellan elevernas modersmål och deras resultat på nationella proven i engelska.
Förhoppningsvis kan vi genom deltagandet i projektet få nya kunskaper och metoder för att ytterligare stärka inkluderingen och undervisningen så vi kan lyfta de elever som kämpar med språket. Lärdomarna från projektet kommer att bli användbara för lärare även i moderna språk.

Om du vill läsa mer om forskningsprojektet hittar du ytterligare information här.

/Andreas

fredag 18 augusti 2017

Teknikkonferens hos Teknikföretagen

Vad vet elever om tekniska yrken?


Teknikföretagens arbetsgivarorganisation är arrangör för denna konferens med syfte att inspirera lärare att möta framtidens utmaningar och kompetensbehov. VD Amelie von Zweigberg talar om skiftet från att företag helt på egen hand tagit fram en produkt till att man numera samarbetar om olika delar i en produkt. I en globaliserad värld är kreativiteten Sveriges styrka.

Den snabba digitaliseringen är en av de största utmaningar att möta. Alla jobb kommer att kräva digitala verktyg i någon form, alla behöver inte kunna allt i den digitala tekniken men alla behöver känna sig bekväma med den.

Hur möter vi då upp det stora och relativt nya kompetensbehov som finns och hur ska skolan arbeta för att bidra till detta? Det finns en stor efterfrågan på både kvalificerade yrkesarbetare och på ingenjörer och andra med akademisk utbildning. Alla kommer att behövas och ändå är antalet sökande till tekniska utbildningar lågt, såväl till yrkesförberedande som till högskoleförberedande. Undersökningar visar att barn och ungdomar känner till ganska få yrken, de flesta elevgrupper lyckas nämna runt 20 yrken (10-åringar) och frågar man 19-åringar kommer de inte mycket högre (23 st). Vi ställde samma fråga till våra elever i åk 7 och fick ungefär samma antal. Kunskaper om yrken måste bli bättre och elevers (och vuxnas) föreställningar om yrken inom industrin måste utmanas.
Zweigberg nämner också att underhållsyrken ofta har låg status trots goda villkor som frihet att utforma sin egen arbetssituation samt goda villkor ekonomiskt.


Tjejer och teknik


Det är också tydligt att det fortsatt är få tjejer som väljer tekniska utbildningar. Andelen kvinnor i teknikföretag ökade under 1900-talet men man ser ingen ökning de senaste 20 åren. Tittar man på på gymnasievalen ser man att tjejer gärna väljer naturvetenskapligt program som är helt och hållet högskoleförberedande och brett medan väldigt få väljer tekniska utbildningar.
Vad är det då som gör att tjejer intresserar sig för teknik och skiljer sig dessa anledningar från de som intresserar killar?

I de enkätsvar som Li Ljungberg från Teknikföretagen har tittat på nämner att flickor som är intresserade av teknik ofta
  • vill arbeta för att förbättra samhället
  • vill hjälpa andra människor
  • är miljöintresserade


Killars anledningar är däremot snarare att de
  • ser sig som tekniska och sportiga
  • vill jobba med programmering, utveckling och högteknologisk produktion
  • vill få en bra karriär och tjäna mycket pengar


Kan vi öka andelen tjejer till tekniska utbildningar genom att styra syftet med teknikämnet mot frågor som rör samhälle, miljö och individens villkor? Här måste vi lärare vara medvetna hur vi presenterar ämnet och olika uppgifter.
Li nämner också uppmuntran i tidig ålder, fler kvinnliga ansikten utåt samt mer marknadsföring riktad till tjejer.
Ett exempel på ett kvinnligt ansiktet som når många ungdomar är programserien Therese testar teknik där Therese Lindgren, känd och populär bloggare och systemvetare testar och visar olika tekniska produkter.


Att gå en 3 årig naturvetenskaplig utbildning utan att gå vidare är att komma in i 7Eleven träsket.

På fredagen så besökte vi IBM.

Även här så tryckte de på att elever skall få mer teknisk utbildning och då även ett fjärde år på gymnasieskolan. Man behöver inte vara högskoleutbildad för att få arbete utan det kan räcka med fyra år på gymnasiet.
Arbetet på IBM har blivit mycket mer kundcentrerat och för att lyckas snabbt med projekten använder de sig av en metod som kallas Design Thinking. I alla projektgrupper strävar man efter största möjliga diversitet av personer och detta för att få fram så många olika synsätt på ett problem eller lösningar. De använder sig då av en öppen kreativ arbetsmiljö med mycket postitlappar för att fånga idéer. Underskatta aldrig en postitlapp!


Att ta med till skolans värld är vikten av att få alla i en klass förstå att de kan bidra med idéer och att detta är mycket viktigt. Det är dåligt att två kompisar samarbetar för de är ofta för lika!
Skolan bör förmedla att många olika kompetenser är värdefulla och inte lägga någon värdering i vilka som är bäst.
Vi behöver skapa kreativa lärmiljöer där elevernas kan samarbeta på ett effektivt och konstruktivt sätt.

Metoden Design Thinking där man hela tiden följer flödet:


Vad är problemet? ⇒ Varför är det viktigt? ⇒ Fungerar det? ⇒ Hur löser vi det? ⇒ Hur gör vi en prototyp / produkt av detta? ⇒ Fungerar det? ⇒ …..(tillbaka osv)


Eftermiddagens föreläsning handlade om hur blir man kreativ? Vad har alla Nobelpristagare gemensamt? och kan man lära sig att bli kreativ?
För att kunna vara kreativ krävs tre saker.
  • Förmågor, att man kan sitt ämne
  • Resurser, att man kan testa sina idéer
  • Motivation, förmågan att vara uthållig.
För skolan så krävs mer resurser (tid, material) så att eleverna mer kan testa sina idéer och att man kan inspirera eleverna att vara uthålliga i arbetet. Viktigaste för motivationen är att man har roligt eller i alla fall känner att det är värt ansträngningen. Sedan måste det vara helt ok att misslyckas om och om igen! Flera elever med olika förutsättningar har bättre möjlighet att hitta bättre lösningar än de grupper som är lika.
Mycket viktigt att lyfta fram allas olika lösningar och att alla är bra för då får man fram fler utgångspunkter för att kunna köra varvet en gång till och då hitta ännu flera lösningar!

Anders och Lars

måndag 12 juni 2017

Arkitekten och statistikern

I fredags träffade jag arkitekten Bodil Bøjer för att prata om lite idéer och möjligheter inför uppdraget att göra om ett par av våra klassrum på Fäladsgården till läsåret 2017/18. Bodil har arbetat i en dansk arkitektfirma där hon haft flera uppdrag att göra om lärmiljöer på skolor och bibliotek. Det var verkligen mycket intressant och givande att diskutera vilka olika möjligheter det finns. Det jag tar med mig mest från mötet är idéen om att klassrummet inte behöver ha trettio sittplatser. Ett klassrum behöver inte ha några sittplatser alls utan kan vara en miljö för laborationer, skapande, innovation och forskning. Om vi har tio klassrum med traditionella bänkar och sittplatser så kan gott ett vara utan. Vi diskuterade också vikten av rätt belysning, något jag inte har funderat så mycket kring ännu men känner att det är dags att läsa på mer kring. 
aaeaaqaaaaaaaacjaaaajdixzthhzmvjlwrizgetngvhyi1hoge1ltm0mjkwmtmzmzq0za 
I dag, måndag, gästades Fäladsgården av Staffan Landin. Staffan höll en föreläsning kring ämnet Läget i världen och visade på att mycket av det som vi tar som sanning, fakta som vi matas med från olika medier, inte alltid är hela sanningen, och vikten av att förstå, granska och ifrågasätta den fakta som presenteras för oss. Ofta tycker jag att den bästa lärmiljön är utanför skolans fyra väggar och fasta ramar. Men ibland är det helt enkelt mer praktiskt om världen utanför skolan kommer till oss, som idag. Och förhoppningsvis blev de flesta av eleverna lite mer nyfikna på det där med statistik, och nyheter och debatt efter Staffans föreläsning. 
staffan-landin

torsdag 11 maj 2017

yogabollar och krukväxter

I tredje avsnittet av kreativa podden pratar Cissi och Tea om hur eleverna vill utforma och möblera sina klassrum. Krukväxter och yogabollar, kan det va nåt?




Läs vidare om effekterna av yoga-bollar som sittplatser här

torsdag 4 maj 2017

Avdramatisera och kör!!

Efter två dagar på SETT vet vi att vi är på rätt väg gällande skolan i en digital värld. Till viss del är vi långt komna men i andra avseenden är vi fortfarande i startgropen.

En av föreläsningarna kring digitalisering hölls av Skolverket och det var intressant att höra Jessika Paulsson och Marie Tängdén prata om de nya skrivningarna i läroplanen. De pratade om vilka implementeringsinsatser de har med bland annat kommentarmaterial, diskussionsunderlag, stöd för lärare och kompetensutveckling. Vi tycker det är intressant att de väljer att allt detta är frivilligt. Hur kan skolan runt om i landet då bli likvärdig? De hade inte riktigt något bra svar på detta. Däremot ville de gärna rekrytera oss som undervisningsråd inom digitalisering.

Mässan var full av robotar, men det måste fyllas med pedagogik. Det är lätt att skolor köper in en massa häftiga och roliga tekniska prylar utan att riktigt ha en pedagogisk tanke bakom. Här känner vi att vi har börjat i andra ändan genom att inventera vårt behov och vilka mål vi har med programmering. Alla barn och ungdomar på Norra Fäladen ska få samma möjligheter till programmering oavsett vilken förskola och skola hen går på. Denna plan påbörjade vi tidigare detta året och fylls nu på med nya tankar och idéer.

En annan stor del av föreläsningarna gällde att öka samarbete ämnes- och åldersöverskridande med storyfication. Storyfication är ett
storylineinspirerat arbete med gamification som drivkraft, ett tematiskt arbete i en digitaliserad värld som är integrerat i alla ämnen för att öka motivation och måluppfyllelse. För att få arbetet på riktigt så dokumenteras allt arbete på en öppen blogg.
Detta är “på riktigt” då allt arbete dokumenteras i en öppen blogg.

Men ett stort MEN. Mycket av digitaliseringen kostar och det är mycket viktigt att lärarna får de medel till inköp av material, robotar, kurser på nätet och annat de behöver. Helt klart kan man komma ganska långt utan extra resurser men skall man säga att man är en digital skola så behövs pengar. Lite exempel på kostnader. 12 st programmerbara robotar ca 16 000 kr, ett års abonnemang för en åk 4 klass i programmering på nätet 2600 kr, 3D skrivare 10 000 kr och en drift på ca 2000 kr per år. En klassuppsättning (30) arduinokort med tillbehör ca 25 000 kr. Klassuppsättning Micro:bit kort med tillbehör för mellanstadiet ca 20 000 kr. Det var ett sådant kort som alla elever i åk 6 fick i England för att lära sig programmera!

Till slut vill vi ge er några inspirerande citat:

Ineffektivitet skall göra lite ont!
Cirkelträning i matematik!
Undervisningen kan ALDRIG utformas lika för alla.
Ta mer plats i klassrummet! Men gör det digitalt!
Dynamisk mindset är en framgångsfaktor i skolan
Jag kan inte det här ÄNNU!
I have not failed. I´ve just found 10 000 ways that won´t work.

Tre fullständigt nöjda och fullproppade lärare pustar nu ut!
Anders Karlsson
Marie Vipfors
Linda Mårtensson