fredag 17 juni 2016

Är vi tydliga nog?

Många elever i Lund är stressade och därför inleder vi nu arbetet mot målet att minska elevernas upplevelse av stress. Det är mycket bra! 

Vad som gör oss stressade är individuellt och därför måste vi just se till varje individs behov. Som mentor är det viktigt att lyssna till och förstå elevens hela situation och det innefattar även elevens liv utanför skolan. Skolarbetet är viktigt för eleven, men det är även organiserade fritidsaktiviteter,  att chilla och vara med kompisar. Målet för oss alla bör vara att skolarbetet i hög utsträckning ska ske i skolan. Lektionstiden ska användas på ett sätt som gör att eleverna ska behöva lägga så lite tid som möjligt av sin fritid till repetition och förberedelser. 

Det finns två begrepp som vi lärare skulle kunna fundera över och kanske förändra för att minska elevernas upplevelse av stress: ”Tydlighet” och ”Examination”. 

En lärare och en verksamhet som är tydlig, minskar elevers upplevelse av stress. Varje lektion ska ha ett tydligt syfte och vara planerad. Detta kan man enkelt tydliggöra genom att skriva på tavlan både när lektionen startar och när den slutar, samt lektionens innehåll. Vi lärare får gärna vara olika och ha olika lärstilar, det är bara bra. Men jag tror att varje lärare bör ha sina rutiner som eleverna kan läsa av och sedan förvänta sig av läraren. Precis som att ha en bestämd plats i klassrummet skapar det trygghet. 

Uppgifterna som ska genomföras ska göras tydliga för alla. Här måste vi rannsaka oss själva. Bara för att en uppgift finns publicerad på siten, så innebär inte det att den är tydlig för alla. Många elever hittar rätt direkt, men flera elever i varje klass behöver lägga energi för att förstå. Det är vårt ansvar att alla elever blir inkluderade. I höst skulle vi kunna låta elevrådet ge oss lärare ”goda exempel” på uppgiftsbeskrivningar som är tydliga, eller ämnessiter som upplevs som tydliga. 

Många klasser har nu börjat synliggöra skoluppgifter på ett veckoschema - det ger en överblick över veckan. Men många elever behöver mer stöd med att läsa av, strukturera och finna strategier till att hantera sin situation. Hur gör de elever som lyckas med skolarbete med en aktiv fritid? Vilka knep och lösningar har de? 

Så kommer vi till den heta potatisen: Bedömningen av kunskapskraven! Här behöver vi ge och ta. När vi diskuterar detta måste vi förstå att våra ämnen ser olika ut och ger eleverna olika förutsättningar att visa sina kunskaper och förmågor. Hur mycket tid har ämnet? Vad är syftet med ämnet? Hur många elever finns i undervisningsgruppen? Hur är kunskapskraven formulerade? Vissa ämnen ska utvärderas med nationella prov, där transparensen mellan betyg och resultat ska jämföras - medan vissa ämnen endast utvärderas av respektive lärare. 

Vi har en provkalender för att säkerställa att eleverna har en jämn arbetsbörda, men det visar sig att den har brister. I provkalendern skriver ämnena in sina ”prov”. Men det finns fler examinerande uppgifter som inte visas där. Det kan t ex vara ”läxförhör”, ”leda en idrottsaktivitet”, ”sångframträdande”, ”skrivuppgift” och ”muntlig redovisning” - uppgifter som också behöver förberedas av elever och som kan öka elevers upplevelse av stress. 

Ordet ”prov” har blivit fult och vi har olika föreställningar om vad ett prov kan innebära. Men ett prov som är tydligt förankrat i planeringen, undervisningen och som har föregåtts av en tydlig beskrivning av vad som förväntas av eleven - ja, ett sådant prov kan faktiskt upplevas som ett tillfälle att få visa kunskaper och förmågor på ett positivt sätt. Ett prov innebär inte alltid och endast reproduktion och press. Ett prov kan innehålla verklighetstrogna och kreativa uppgifter, där varje individ kan finna lösningar på sin nivå. Ett prov kan få en elev att växa då eleven själv blir medveten om sina egna tankar och föreställningar om vår värld. 

Jag föreslår att ”provkalendern” byter namn till ”examinationskalendern”. Där ska det synliggöras vilka examinerande uppgifter eleverna ska göra under en vecka. Eleverna ska även ha getts tydliga förutsättningar till att förstå vilka kunskaper och förmågor som ska utvärderas under examinationen. 


Heléne Nyrén 

torsdag 26 maj 2016

Tankar kring BFL under läsåret. Grupp 4 - Lig.

Vi skrev efter den inledande diskussionen i gruppen i höstas följande om målet med vårt BFL:
"Utvecklingsområdet vi vill arbeta med är att vi ska utveckla det kollaborativa lärandet i gruppen så att eleverna kan utnyttja varandra som läranderesurser. Detta kan kopplas till den femte nyckelstrategin som Dylan Willam pratar om, dvs att aktivera eleverna som undervisningsresurser för varandra."
Sammanfattningsvis ville vi:
*Ökat kollaborativt lärande i gruppen, mellan eleverna i gruppen.  
* Tydliggöra målen

Inom våra respektive ämnesområden har det märkts förbättringar både för sexor och nior. Detta har varit en värdefull start på arbetet med att öka det kollaborativa lärandet och/genom att tydliggöra målen - eleverna har insett att de andra eleverna också har värdefulla reflektioner att delge andra och att man inte måste tänka precis likadant för att det inte bara finns rätt eller fel sätt att tänka. De har också fått upp ögonen för att det inte är en tävling.

I matematikundervisningen har det kollaborativa lärandet ägt rum vid gemensamma problemlösningar en gång i veckan. I detta område har eleverna kunnat ta till sig varandras olika sätt att lösa uppgifter. Det har varit intressant och viktigt för dem att dels få visa upp och få ett erkännande för sina egna lösningar och dels att få insikt i att andra elever kan lösa uppgifterna på annat sätt och att det inte finns rätt och fel sätt att tänka på.  Dessutom att det är bra att kunna ta till sig andras lösningar och strategier.

I svenskan har sexorna arbetat med ett bokprojekt där de har tränat på att vara läranderesurser för varandra efter att ha jobbat med detta en längre period ( i princip under hela läsåret) har de utvecklat sin förmåga att resonera kring likheter och skillnader i varandras sätt att tänka och resonera. Detta arbetet har de haft nytta av i många ämnen.

I SO:n har detta gjorts mycket i gruppdiskussioner under läsåret i åk 9. Eleverna har då fått en ämnesrelaterad fråga och fått tänka lite själva på uppgiften och sedan redovisat sina enskilda tankar varpå läraren antecknat deras enskilda och sedan gemensamma svar på tavlan. De har fått vissa uppgifter att utveckla varandras och sedan det gemensamma svaret för att de själva ska se att deras gemensamma svar skiljer sig lite från hur de svarade enskilt men att det också ofta är "mer" än de enskilda. De har då blivit uppmärksammade på att de kan utnyttja varandra som läranderesurser. De har också ibland fått jämföra med exempelsvar från nationella prov o. dyl och diskussionen har då legat kring på vilket sätt deras gemensamma och enskilda svar har stämt med exempelsvaren. Och då har vi också tittat på bedömningskriterier och det har oftast blivit bra diskussioner. 

Sammanfattningsvis kan man säga att vi utifrån hela verksamheten kan se att det är viktigt att fortsätta öka det kollaborativa lärandet och att arbetet med att tydliggöra målen och därigenom aktivera de som läranderesurser för varandra och att detta är ett arbete som bör fortsätta framöver.

 






torsdag 19 maj 2016

Grupp sex tankar

Nionde träffen 19/5
Diskussion och reflektion utifrån det gemensamma målet
“språkutvecklande metoder”

Gemensam diskussion om bokens sista kapitel.

Gruppen har valt litteratur “Språk i alla ämnen”, har den hjälp oss komma närmare gruppens mål “språkutvecklande metoder”?

Vi upplever boken:
  • gruppen har haft bra diskussioner utifrån varje kapitel
  • hjälp oss att skapa en helhet, kanske spretade, famlade vi lite innan- boken ha bekräftat att mycket vi gör “är rätt”
  • handson övningar
  • lite tunn med innehåll-innehållet kunde komprimeras
  • lite för mycket inriktat på gymnasiet i vissa övningar
  • bra med en gemensam plattform

Träffarna har varit lite sent på eftermiddagen, men vi upplever att vi har haft bra diskussioner. Vi har ibland tagit hjälp av KL övningar för att synliggöra våra tankar.

  1. Hur effektivt har det vi lärt oss och gjort varit för att främja elevers lärande?
Vi har kommit vidare i det egna arbetet, vi har fått bekräftelse på det vi gör och att det är bra, provat övningar, mer medvetet jobbat med språkutvecklande övningar, hittat en form för mer strukturerat arbete.

2. Vilka områden och vilka elever (tänk ej enskilda elever) har uppvisat förbättringar?
De elever som i vanliga fall har lite längre startsträcka, elever med rättigheter. Upplever att fler elever upplevs tryggare i övningar. Digitala verktyg öppnar upp möjligheter för fler.

3. Är förbättringarna tillräckliga?  Vad borde vi arbeta vidare med?
Vi har fått mycket med oss. Vi behöver inte mer, vi vill jobba mer med detta innehåll och våra grupp diskussioner. Den litteratur vi har tagit del av  behöver förankras och landa. Individuella mål utifrån litteraturen.

4. Vad borde vi fortsätta med? Delge varandra vad vi jobbar med och hur. Klassrumsbesök. Hur kan det som tas upp i litteraturen se ut i undervisningen?  Visa hur vi gör detta i undervisningen.


5. Vad borde vi sluta med?
Tro att vi inte kan eller gör “rätt”!
För många olika gruppkonstellationer och utvecklingsprojekt på en gång-låt oss landa-inga nya projekt.

6. Vilka nya utmaningar har dykt upp?
Organisera klassrumsbesök. Verkligen fortsätta göra det. Redan i planeringen tänka hur vi kan använda arbetssätt och metoder vi nu visat för varandra.  

7. Egen punkt!
Vi tycker att det ska bli intressant att se hur det kommer att bli om något år då alla fyror och femmor kommer från samma skola och hur/om  vårt nuvarande samarbete mellan skolorna kommer att synas.

Vi tror på att det kommer bli mer pedagogiska/didaktiska/metodiska diskussioner i framtiden då vi har har en mer gemensam plattform att utgå ifrån.

tisdag 17 maj 2016

Listor är bra

(Reflektion från Specialpedagogisk konferens, Göteborg 12-13 maj.)

Jag gillar listor. Nästan lika mycket som Lennart i Lennarts listor. Lennart gör upp listor på allt möjligt, i alla lägen. Tyvärr finns boken inte längre att köpa i bokhandeln. Ser ni den i ett antikvariat eller på någon loppis, köp! Jag betalar dubbelt mot vad ni ger.

Vanligast är nog att listor görs upp för att komma ihåg saker, men lika användbar kan en lista vara för att belysa något. Min senaste lista handlar om krav som våra elever förväntas hantera. Krav som gäller även för elever med någon form av funktionsvariation. Ordet funktionsvariation är Geogis Karpathakis, grundare av Underbara ADHD, geniala omskrivning av funktionsnedsättning. Att byta ut nedsättning mot variation ger tydliga positiva signaler.

Med listan i hand behövs ingen raketforskning för att inse hur problematisk en skoldag kan te sig för en elev som har svårt att se helheter och sammanhang, som har svårt att planera och organisera eller som lätt förlorar fokus på grund av småljud runtomkring. Här måste kravlistan upplevas såsom än längre, ibland kanske rent av alltför lång.

Elever i åk6-9 möter vanligtvis:
  • 16 ämnen
  • ämneslärarsystem
  • många klassrum
  • stora klasser
  • schema som förändras
  • grupparbeten
  • eget arbete
  • läxor
  • inlämningsuppgifter
  • prov
  • digital skolportal

Till ovanstående kan en lista med mer eller mindre osynliga krav adderas. Det ställs krav på/att:
  • komma igång
  • välja
  • vänta
  • växla/hålla fokus
  • egen drivkraft
  • fungerande impulskontroll
  • se sammanhang
  • uthållighet
  • upprätthålla koncentration
  • relatera lärandet till sig själv
  • uttrycka egna åsikter
  • motivation
  • överblick
  • fråga
  • avsluta
  • förhålla sig till tid
  • förhålla sig till andra
  • tillräckligt med arbetsminne
  • strukturera
  • organisera
  • planera
  • reflektera
  • analysera

Kan vi för våra elever med någon form av funktionsvariation gör tillvaron i skolan aningen mer begriplig och hanterbar, ökar chanserna för att de ska känna det som värt att anta de utmaningar som skolarbete innebär. Det blir meningsfullt att gå i skolan.


/Stefan

söndag 8 maj 2016

Jag har ju glömt att återkomma om samarbetet med Barnens bokklubb!

Mitt samarbete med Barnens bokklubb, där alla intresserade elever från mina svenskgrupper har fått chansen att skriva recensioner till nyutkomna böcker vid några olika tillfällen, pågick som mest i slutet av hösten och början av våren. Mina elever fick bara chansen på vissa av ungdomsböckerna år 13 +, och i mars lade tyvärr Johanna Stenius ner den här idén om att få in recensioner från läsare på grund av tidsbrist.

Dock vill jag delge er några saxade kommentarer från vår korrespondens:

"Jag måste säga att jag är imponerad över engagemanget dina elever lägger ner! Filmen ni skickade var jättefin, och recensionerna så välskrivna och reflekterande.

Jag vill bara förvarna om i tidningen får det bara plats några få rader från recensionerna, så eleverna inte blir besvikna. På nätet kan vi dock lägga ut dem i sin helhet.

VI hörs av snart, och återigen ursäkta att ni har fått vänta."

och ett betydligt mer intressant:

"Hej igen Kajsa!

 Jag vill först skriva att du har otroligt välformulerade och verbala elever, som verkligen kan debattera för sin sak. Jag uppskattar ansträngningen att skriva så långa recensioner och fick själv mycket ut av att läsa båda två, och förstår precis vad de menar.
Däremot kan vi tyvärr inte ta med Xs (min redigering av namn) recension i tidningen. Eftersom vi är en bokhandel måste vi prioritera försäljning, och hon tyckte ju VERKLIGEN inte om boken. Det har jag självklart full respekt för men att publicera recensionen skulle dra ner försäljningen kraftigt.
Jag vill påpeka att jag tycker att hennes recension är helt perfekt som den är, och önskar inte att den ska skrivas om. Hon argumenterar väl, det är av rent kommersiella skäl det blir så här. Jag hoppas att ni ändå kan se värdet av att få nya bokmanus att läsa och reflektera över, även utan att alla texter blir publicerade. Jag vet att vi får ut massor av att höra läsarnas åsikter, såväl positiva som negativa.

Vill du att jag själv skriver till henne och förklarar eller vill du hellre ta upp det själv?

Hälsningar Johanna"


Men det kom också med några, såklart!

Exempelvis den här starkt nedkortade:


 " Denna gång är det elev från Fäladsgården, Lund som har läst boken Middagsmörker av Charlotte Cederlund, och skickat in sin recension

Skrivet 2016-02-10 av Agnes " Boken har en bra blandning ...
 
... av kärlek, action och fantasy vilket är väldigt viktigt för mig, då jag lätt kan bli uttråkad om en bok bara handlar om t.ex. kärlek och inget annat. I den här boken var det en bra mix av allt. I boken finns det många små “plot twists”, då det oväntade händer i berättelsen, som förändrar synen på hur man ser på olika händelser och personer. "
Mina elever har fått lära sig en del om att ifall man inte skickar in en bild så kommer man inte med i papperstidningen, skickar man in en lång, kan den kortas ned till nästan oigenkännlighet och även om man är skicklig i sin kritik så gillas det inte av marknaden.

Det har iallafall varit på riktigt, och de har fått vara de allra första som läst några helt färska böcker, medan de fortfarande bara varit i manusform och alla har fått brev från Johanna Stenius, som tack.
Kul att ha provat, tycker både jag och mina elever.


torsdag 28 april 2016

Reflektioner från SETT kring kreativ lärandemiljön

Var sätter du dig när du ska läsa en bok? Lösa sudoku? Läsa på inför en presentation? Kryper du ner i en härlig fåtölj? Kanske en saccosäck? Eller någon annan mysig plats i huset? För inte sätter du dig väl på en hård stol vid en tom bänk i en oinspirerande och ibland högljudd miljö?

Eleverna har inte så mycket val i frågan utan måste på sin arbetsplats ofta utföra sitt arbete under några av ovannämnda förutsättningar. Är detta en av anledningarna till att vissa av dem inte finner ro i skolarbetet? Hur viktig är lärmiljön för dem?

På SETT-mässan pratade bl a Frida Monsen från Rektorsakademin Utbildning om två olika sätt att arbeta med lärmiljöer:

Det första bygger på en skola konstruerad utifrån nya pedagogiska visioner redan från början. Denna vision blir lite svår, då Fäladsgården invigdes redan 1971, med andra visioner och andra utgångspunkter. Vi har de väggar och rum vi har.

Den andra bygger på att man arbetar med de redan befintliga rummen. Vad kan vi på Fäladsgården förbättra så att våra klassrum, grupprum, centralkapprummet och matsalen blir rum för lärande? Enligt Skolverket skapas god lärandemiljö när eleverna känner sig trygga och då det finns plats för kreativitet, lärande, trygghet, kontroll, samarbete, delaktighet och inflytande i sin omgivning. Vi på Fäladsgården är redan bra på mycket, men självklart kan vi bli ännu bättre och varför inte ta hjälp av eleverna här?

Hur kan vi förbättra för våra elever så att skolans miljö blir ännu mer tilltalande? - Genom att bjuda in dem och låta dem vara delaktiga och ha inflytande över deras lärandemiljön! Kanske är det nyckeln?

Efter flera intressanta föreläsningar på SETT, om hur man kan arbeta med lärandemiljöer, hoppas jag  till hösten få arbeta med en grupp elever om hur vi kan förbättra skolans lärandemiljö.

onsdag 27 april 2016

Vem vinner när lärare och elever hamnar i maktkamp?


Aiman Jihar föreläste om "Vem vinner när lärare och elever hamnar i maktkamp?" Troligtvis ingen? Det är dock enkelt att fastna i kampen och omedvetet förstärka den snarare än att bryta den. Det är ofta dessa elever som skolan inte lyckas inkludera. Om vi kan bli bättre på att möta elever i dessa situationer kan vi förhoppningsvis skapa ett sammanhang där fler elever lyckas delta i skolarbetet.

Hur brukar vi göra? Varför? Funkar det?
Vanligast är att vi ringer hem, vi tillrättavisar eleven eller att vi utvisar eleven från lektionen eller var det nu är den stör. 
Vi vill ofta ha en snabb lösning på en elevs negativa beteende. Det vi borde tänka istället är att vi ska arbeta med eleven under hela grundskolan.

För vad händer efter vi har ringt hem? Ofta pustar vi ut och tycker att vi har gjort vår del och att det nu ligger på föräldrarnas ansvar att lösa problemet. Det som ofta händer är att föräldern antingen skäller på barnet, pratar med barnet eller inte gör något alls. När vi har någon elev där vi ofta får ringa hem till föräldrarna bör vi istället utgå ifrån följande tre saker:
1. Att informera. Att ringa och informera föräldern om vad som har hänt, men att vi på skolan har kontroll på situationen och kommer arbeta vidare med eleven på skoltid. 
2. Att be om hjälp. Att jag som lärare ringer för att be föräldern om hjälp på hur vi kan hjälpa eleven på olika sätt.
3. Veckosammanfattning: Att vi har en bestämd dag då jag som lärare ringer och stämmer av hur veckan har varit. Då kan det ha hänt en tråkig sak på tisdagen, men sedan kanske eleven har arbetat bra och skött sig i skolan resterande dagar och då kan du som lärare både lyfta fram negativa och positiva saker.

Bakom elevens motståndDet finns alltid ett visst beteende hos eleven: Vad gör eleven? Eleven kastar boken på golvet och säger "Jag tänker inte jobba mer", läraren ger en tillsägelse, eleven kommer att ha ett ännu större motstånd till att arbeta.

Vi måste istället komma åt elevens känsla och önskan: Vad upplever eleven? Eleven upplever sig underlägsen. vad har eleven för önskan: Vad vill eleven? Eleven vill ha hjälp.
Det är lätt att handla i en maktkamp med elever, och det är lika lätt att ta sig ur den.

Det gäller att ha rätt inställning, flytta fokus på vad barnet gör till vad du som lärare gör. Lätt att hamna i tankefällor som frigör oss från ansvar. Fokusera istället på din handling direkt i anslutning till händelsen. 

Finns det dessutom en publik som ser vad som händer, hamnar ofta både du lärare och elev i en kamp som båda känner att man måste vinna. Ingen av er har råd att förlora, då det finns för många vittnen runt omkring. Vi löser inte allt här och nu! Ibland är det bättre att söka upp eleven lite senare för att kunna ha en lugnare och bättre samtal.

Vad ska vi blir bättre på? Att arbeta med att utveckla våra egna färdigheter.