torsdag 31 januari 2013

Publicera Mera

Jag kommer bara att citera den fantastiska Helen Johnson från Flitch Green Academy.

“When you know the world can see your work, you make sure it’s good!”

21st Century librarians

Det är vad skolan behöver! Tur vi har det på Fäladsgården! En av våra viktigaste framgångsfaktorer. Kankse nästa steg vekrligen ska vara att flytta in det i Centralkapprummet och kalla det vardagsgrum som Nya Latin i Malmö gör? Biblioteket är skolans hjärta. Det är där man ska bli inspirerad till att arbeta. Lärarna är de som stöttar arbetandet.

Tricia Keleher, rektor på The Stephen Perse Foundation School berättade sina tankar kring skolutveckling.



Utgångspunkten var att hennes skola ligger mitt i Cambridge, har otroligt höga resultat men mer beroende på föräldrarnas kunskaper än elevernas förmågor.

Hennes Key sentences var:
  • Skolan ska inte vara en egen kunskapsorganisation det ska vara en plats för kreativa ungdomar.
  • Learning not teaching. Learning environment not teaching environment.
  • The library should be the inspiring space!
  • If you could do everything digital you are a robot!
  • Alla måste ta ansvar för sin egen Learning Community.
Känner du dig osäker på vad som är Learning community? Ta reda på vad det är.

Mycket diskussioner om Leraning environment och hur kreativa lärmiljöer vekrligen är. Måste man bygga om? Räcker det att bygga om? Nej, skolkulturen måste ändras samtidigt. Skolbygganden får inte bli vår identitet, tänkvärt Fäladsgården!

Det viktigaste är dock att eleverna får testa sina kunskaper på riktiga arenor/samhället. Digitalt och IRL - båda är lika viktiga! Men, skolan får inte bli en isolerad organisation, det skapar den ungdomsarbetslöshet vi står inför idag. Intressant tanke som Daniel Lundqvist hade.

Dagens skola måste: Öppna upp, utsätta sig för verkligheten! Först det viktiga att hända!
/Viveca

Sokrates-promenader är viktiga!

Varsegoda! Kanske något för Skolledarforum?


Eller bearbetning av medarbetarenkäten?



Förändringsprocesser - hos oss alla

Nya förutsättningar i omvärlden

Nya förutsättningar i samhället

Ny forskning

Ny läroplan

Nya hjälpmedel i lärandet

Så har vi det nu! Givetvis måste det innebära skolutveckling. Precis som även skollagen föreskriver. Det ska ske systematiskt. Det är skolans kontext på  2000-talet.

Följande modell blev ett stöd för mig att sortera upp mina egna och min omgivnings tankar i denna kontext:

Modellen fungerar i alla förändringar, allt från kriser till beslut.

När vi överför detta skolutveckling kan detta brytas ner ytterligare: Tips till var och en ledare där ute:
Som ledare måste du själv använda flera av de här verktygen! det gäller inte bara klassrummen! Det gäller precis lika mycket i personalrummet!!! Du kan inte ställa krav på lärarna om du inte själv använder det med medarbetarna. Flippa kompetensutvecklingen! Flippa mötena!




Att leda utveckling

“Karusellen” - ett bra sätt att diskutera massor på kort tid!
Åtta stora frågor som diskuterades under 60 sekunder med 8 personer. Därefter konkluderades tankarna.


Varför vill vi utveckla skolan? För att nå en skola som genomsyras av:

Meningsfullt lärande för eleven. Formativa processen.

Att alla måste änka om; från lärare till elev till elev till lärare.


Individualisering - Formativt tänkande - Dialog

Summeringen blev att all pedagoger måst se att deras uppdrag är att -

Designa undervisning! Lärarens viktigaste uppdrag!

Hur ska vi komma dit?
Ledaren måsta ha en tydlig kunskapssyn och vision som hela tiden är i fokus och som används i dennes vardag.

Min reflektion efter seminariet blev: Förmågorna, förmågorna, förmågorna - måste vara centrala! kanske ska vi tänka en vända till hur vi bygger arbetsområden?

Intressant är att Åsa hemma kommenterar den tanken:



Tänk den tiden då man var iväg på kurs. Berättade om den (kanske om det fanns tid) en månad senare och sen var det glömt. Nu använder vi verkligen de digitala verktygen där de gör nytta.

Att processa input ...

Under konferensen för vi anteckningar över våra tankar, en del hamnar i vårt google-dokument (när wifi är med oss) annat i våra egna dokument. Allt blir så småningom blogginlägg så småningom.

Alla har ju inte möjlighet att vara här varje år, men lärspridarna hemma kan vara med och tänka till.

Så här tänker vi tillsammans, både här och hemma.

SAMR och BFL

Det är vad som försiggår i min hjärna  de här dagarna. Hur får vi ihop det?

Under processledningen med R Puenteduras förstod jag att vi är på helt rätt väg; det går! De två modellerna befruktar dessutom varandra!

Precis som de andra skriver blev vi alla tagna på sängen vid Rubens första fråga: vilken modell grundar ni ert formativa lärande på? Vilken har vi valt? Har vi valt?

De tre modellerna som Ruben presenterade var:

Williams definition/modell
 P.S Peer betyder kamratrespons (jag lärde mig det engelska ordet idag ;-)
Stiggins definition/modell

Black & Williams definition/modell

I diskussionerna pratade vi om att lägga ihop grundmodellen (vilken vi nu väljer!) Formative assessment med Rubens egna SAMR och TPCK-modeller. Rubens grundläggande inställning är; alla tre måste samverka i symbios!

TPCK - hjälper pedagogen att se hur hon ska tänka i planering av en elevs lärande.
  • Vilken Kunskap (Knowledge) ska eleven utveckla (han pratar bara förmågor)
  • Vilket Innehåll (Content) ska jag då använda?
  • Vilken Pedagogik (Pedagogical skills) ska jag använda mig av för att eleven ska kunna träna det som behövs / hur iscensätter/designar jag undervisningen?
  • Hur tränar eleven sig bäst fram till kunskapen / Vilken Teknologi ska jag använda mig av för att eleven ska komma längre än när digitala verktyg inte fanns (Technology)? 
LPP helt enkelt med tillägget att att jag måste tänka igenom vilken pedagogik som passar bäst och varför jag jag använder just de digitala verktygen.

I valet av Teknologi kommer SAMR till hjälp. Allt syftar till att eleverna ska komma längre i sin kunskapsutveckling än tidigare. Vi ska tänka alla vår utvecklingszon till höjder vi inte visste fanns! Varför ska vi annars ha digitala verktyg? Så sant!

Formativt förhållningssätt? Hur kommer det in? Via elevens och lärarens formativa glasögon! Och tydliga exempel på olika nivåer. Fiffiga kompisar i form av elevexempel, alltså är vi rätt på det. Formativt lärande är BÅDE tydliga exempel på vad som är kvalitet och kvalitativ respons.

Vi tänker vidare! Men klart är att alla modellerna behövs och vi måste vara tylidga med varför vi håller på med det här. Så det blir" På vetenskaplig grund ... "

På vetenskaplig grund...

Första “självklara” frågan från Ruben Puentedurasi morse var Vilken modell har ni för formativ bedömning? Tystnad! Ingen av oss i rummet hade ett enkelt svar på den frågan.

Visst vet vi vad formativ bedömning innebär och vi utför det hela tiden, men någon vetenskaplig modell är vi inte medvetna om att vi använder. Vi strävar efter att vår verksamhet ska vila på vetenskapliga grunder och när sedan RP fortsätter med att plocka fram den ena modellen efter den andra för hur man kan arbeta och tänka kring verksamheten ser jag hur praktiskt det blir. Man får redskap att använda för att tala om det vi gör. Det förenklar tänkandet och hjälper oss att samlas, att dra åt samma håll. Det ger tyngd åt det vi gör och jag tror att vi blir tryggare.


De modeller Ruben använde sig av sedan under samtalet kräver tid att sätta sig in i.
( se Modellerna) här)  Han utgick från dem och talade sedan oavbrutet i nästan en timme. Det var mycket i dem som fick igång mina tankar. (Vad betyder detta för franskan? Ska eleven träna alla förmågor i ett och samma ämnen? Nej, det måste vara helheten som gäller...) När jag lät jag tankarna vandra iväg tappade jag dock snabbt tråden . Tack vare modellerna kunde jag ändå hitta tillbaka.

onsdag 30 januari 2013

Lärcirklar-vår framtid


Seminarie med LIN-education
Vi är många som känner oss förvirrade och splittrade av alla olika verktyg som vi måste använda för att kunna kommunicera med elever och föräldrar. Det är för många kanaler och många kanaler behöver inte nödvändigtvis betyda bättre. Nu har verktyget kommit som samlar alla dessa i ett. Låter det intressant? Då ska du ta dig en titt på LIN educations Lärcirklar. En Lärcirkel är ungefär en virtuell LPP (där syfte, centrala innehållet, bedömningskriterier, genomgångar, arbetsuppgifter, bedömningsuppgifter, reflektion och blogg rymms). Tanken är att alla delar av kursen syns för eleven. Låt mig ta ett exempel. Om syftet är tex att få kunskap om de tre tysktalande huvudstäderna så gör man en utstakad”resa” för eleven där denne måste passera vissa hållplatser (hubber). Vid dessa hubber finns olika nodes. Det kan vara en klickbar text med fakta, ett Youtube clip, en bild, en fråga m.m. som de ska ta del av eller aktivt jobba vidare med. Resan har vissa sidospår för de som är intresserade. Under resans gång kan man se enskilda elevers aktiviteter (dvs inlämningar, frågor, bloggar osv). Alla frågor och formativa bedömningar sparas och är lätta att hitta när det är dags för bedömning. Det finns även möjlighet för elever att samarbeta i detta verktyg. Just nu arbetar LIN-pedagogerna med att ta fram olika lärcirklar såsom retorik, graffiti m.m. Dessa kan man sedan kopiera och sedan själv lägga till eget material lämpligt för sin undervisningsgrupp. Detta är inte svårt! Varför gör vi inte genast detta? Det är förenat med en viss kostnad och då måste hela kommunen säga ja. Andra kommuner har gjort det. Vad väntar Lund på? Skulle vi inte vara Sveriges bästa skolkommun?


Cathrine Zander

Seminarie med Mr Paul Clifford ”Morgondagens läromedel”



Efter en tankeväckande inledning av Paul, pedagog på Museum of London, om hur vi tappar vårt kreativa tankesätt ju äldre vi blir (känd fakta men värd att upprepas) presenterades olika sätt att sätta igång det kreativa tänkandet igen. Steg 1: Ta fram ett föremål och fråga vad det används till. Alla elever får försöka komma upp med så många förslag som möjligt. Steg 2: Alla förslag listas och sedan försöker man gemensamt välja ut de bästa idéerna. Nu har man en utgångspunkt i undervisningsgruppen. Paul visade sedan olika appar:
Poplets: Bild och förklarande text
PuppetPals HD: Användbart framför allt i språken då man väljer figurer och miljö där dessa ska verka. Sedan spelar man in ljud medan dessa agerar som ”puppets”. Här kan man även sätta in sig själv som figur.

Cathrine Zander

Möte med Mr Ruben Puentedura



Jag hade länge sett fram emot att träffa denne herre och få ta del av hans viktiga tankar och teorier. Mötet blev mycket intensivt. Med utgångspunkt från våra frågor, som hade mejlats i för hand, presenterades teorier och möjliga tillvägagångssätt i en rasande fart. Redan från början fick vi alla oss en tankeställare utifrån Rubens fråga till oss: Vilken modell utgår ni ifrån när ni pratar om formativ bedömning? Modell? tänkte jag och kände mig naiv eftersom detta självklart är en nyckelfråga. Det går inte att bygga ett hus om inte grunden är solid. Här behöver i alla fall jag mer kunskap.

Cathrine Zander

Min första dag på BETT

Dagen har genomsyrats av första frågan vi ställde till Ruben Puenteduras strax efter frukost: Hur kan vi klättra uppåt i SAMR-modellen? 

 Verktyg, Innehåll, Pedagogik
Vi är så förälskade i verktyget På Riktigt - samla projekt, uppdrag, formativ bedömning, lpp etc. Också ett smart sätt att dela med sig av sin kunskap, eftersom alla lärcirklar delas med de andra skolorna.
På Riktigt Trailer

onsdag 16 januari 2013

Mentorstiden

Mentorstiden

Vi, Ann och Anki, tycker att vi har kommit långt i hur vi diskuterar kunskapssyn med våra elever. Vi tycker att Unikumbloggarna har varit ett utmärkt redskap att använda dels under mentorstid, men också annars eftersom man kan kommentera och komma med inlägg när man har tid, och eleverna kan göra precis samma sak.

Vi började vid terminsstart, inspirerade av Anna-Lena under ett Inspirera Mera-pass. Ann, som var ny på skolan och tyckte det var bra som en snabb kanal till de, för henne nya eleverna, tyckte att det var ett bra sätt att nå ut till många, fort. Vi tyckte också båda att vi ville fostra in dem i ett mer aktivt förhållande till sin mentor med hjälp av Unikum. I förlängningen såg vi också att det kunde vara ett effektivt redskap för att få in målsmän snabbare i kunskapsdiskussioner, både när det går bra, och när något behöver avhjälpas eller utvecklas.  

Terminen började med att vi frågade dem om vilka lång- och kortsiktiga mål de hade under terminen. Vi undrade också hur vi som mentorer kunde hjälpa dem att uppfylla sina mål. Många av våra elever tyckte att de själva hade allt ansvar och att vi inte kunde vara till någon större nytta när det gällde att uppfylla målen. Det ledde naturligtvis till att vi tittade en extra gång på vilket typ av mål de hade satt upp. Målen var att typen: komma i tid, göra mer läxor, räcka upp handen och göra sitt bästa. De målen kände vi att vi behövde diskutera med dem.

Vi funderade på deras mål och på hur vi hade ställt våra frågor, och kom fram till att vi behövde lite djupare diskussioner med våra elever om kunskapssyn och mentorskap. Vi frågade om hur och varför man gör läxor och vad resultatet blir, vi diskuterade kvalitet och kvantitet, både vad gäller läxläsning och delaktighet. Vi försökte hitta och sätta ord på elevernas styrkor och försöka  se hur kvaliteter och förmågor kan användas brett när man väl får korn på vad man är bra på. 

Väldigt långt ifrån färdiga är vi med hur vi tycker att eleverna ska fundera på sin egen kunskapsutveckling, men... vi tycker att de är mycket mera mottagliga för den här typen av diskussioner nu och är med på tåget när vi pratar om skillnaden mellan kvalité och kvantitet när det gäller kunskap. Vi tycker att vi har uppmuntrat ett mer tydligt och genomtänkt sätt att prata om och fundera på vad det är som gör att man lyckas i skolan, bland annat genom att fundera på vad det är man menar när man säger att det går "bra" och försökt att spalta upp olika förmågor och utvecklingsområden. Vi känner att vi har utmanat elevernas svar ganska mycket och inte godtagit deras vanliga "duktiga i skolan" svar. På det sättet har vi bollat över frågan till dem och tvingat dem att revidera och omformulera sin egen syn på sin egen insats och vad utveckling i skolan innebär. 

En stor del av poängen med det här arbetssättet, att just blogga till varje enskild individ med hjälp av lärloggen i Unikum, är att det gör att diskussionerna är lätta att individualisera och man kan plocka upp eleverna på lite olika perronger när tåget går. Därför finns det inte ett kit med frågor som man kan ha till alla eller alltid leder till intressanta och djupa diskussioner. Naturligtvis har vi också många tappade trådar, men en hel del ordentligt långa nystan också. 

/Anki och Ann i 7a

fredag 11 januari 2013

Flipped classroom, del 2

Hämtat från personalens Fb-grupp; Kaffebryggaren på Fäladsgården.


söndag 6 januari 2013

Förbryllad?

En av våra kollegor har funderat i jul:
var på nyårsfest med 4 personer som doktorerat i kemi och verksamma i forskningsbranschen. Naturligtvis dök skolan upp bland samtalen och betygssystemet och kunskapsnivån ifrågasattes. Utåt tar jag oftast strid för skolan och vår undervisning och betonar att nya läroplanen bygger på forskningsresultat som visar att eleverna lär sig bättre på detta viset att arbeta och att vi förbereder dem för framtiden.

Ni som är pedagogiska ledare, kan svara på varför inte resultaten i matematik och No blir bättre, jämfört med resten av världen, nu när vi tagit bort begrepp och betonar färdigheter istället. Innerst inne har jag inte svaren till de 4 högutbildade forskarna även om jag försökte låta övertygande. Kan ni övertyga mig?
Trevlig helg, "Förbryllad"

Svaret blev efter lite tänkande:
Förbryllad? Nej, mer sunt reflektiv och kritisk, tror jag! Vad du verkar ha hamnat i är en diskussion grundad på olika tolkningar av kunskapssyn. Här hamnar vi hela tiden och jag är övertygad om att det är just därför man i skollag och läroplan betonar att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och inte ena massa personliga övertygelser.

I grundskolan börjar vi bli proffsiga, proffsiga på att lära barnen att lära sig! Tänk om det faktiskt är så att grundskolelärarna är duktigare än universitetslärarna! Ve den som uttrycker detta offentligt. Men jag tror att trenden är på väg att vända, pedagoger till yngre barn är de som kan sin sak, vi vet varför vi lär ut det vi gör.

När jag funderar och tolkar vårt uppdrag kommer jag fram till följande:
Vi är en GRUNDskola, viktigt! Vi ska lägga grunden för elevernas fortsatta liv, oavsett om de ska arbeta med händerna, serva andra, partikelforska på ESS eller leda ett land. Detta har man betonat i våra styrdokument och därför säger man nu att vi ska lära barnen att lära sig. De ska lära sig olika metoder med hjälp av ett antal färdigheter. Färdigheterna tränar de i de olika skolämnena, en del speglingar av traditionella akademiämnen andra speglingar av forna tiders samhällsaktiviteter andra speglingar av framtidsaktiviteter. En blandning och kompromiss, precis som allt annat som finns ett demokratiskt land.

I 1 kap Lgr 11 står: "En likvärdig utbildning Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak- grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper."

I och med Lpo94 vände man på synen på lärande, från att ha börjat med delarna och med hjälp av dessa bygga fram en helhet (tänk pussel) till att nu tänka holistiskt: Hur ser helheten ut? Varför är den just så? Hur ska du göra för att ta reda på varför helheten är just på det viset? I denna metod kan man omöjligtvis förklara allt, man kan bara stötta eleverna så de får ett förhållningssätt till lärande som är positivt eftersom de kommer att behöva lära hela sitt liv. Därav det formativa förhållningssättet: positivt, positivt, positivt! Ingen vill lära ett helt liv om det är förknippat med hot, anklagelser och negativa känslor; det orkar man bara under en kortare period så som man såg på utbildning förr: utbilda dig, sen har du ditt yrke; stå ut, det blir bra sen. Nu lever vi i ett samhälle som kräver lärande hela tiden av oss alla, betydligt mer krävande men samtidigt enormt utvecklande för mänskligheten.

Lärarna på universitet får tycka att eleverna inte är tillräckligt kunniga i kemiska processer, fine! Men säger de att eleverna inte har tillräckliga strategier för att lära sig de kemiska processerna är det problem. Sen är jag tveksam till om det är vi som bär största skulden till dina partykompisars misstro; vad gör de på gymnasieskolan? Först där specialiserar eleverna sig mot olika spetsutbildningar alternativt yrkesförberedande.

I Sverige har vi hittills haft grundsynen (även nedskriven i skollag och läroplan) att alla barn har möjlighet att utvecklas lika långt. Jag tänker så här: pushar vi alla 100 eleverna så bra vi bara kan får vi med oss 80 (de 10 med sämsta förutsättningarna får vi bara med oss en bit och de 10 med bäst förutsättningar får vi inte med oss så långt som en elitsatsning skulle gjort) till max. Hade vi kört t ex den tyska modellen hade vi fått relationen: 10, 30, 40, 10 (10 förlorade, 30 en bit, 40 max och 10 nästan fram). Fler får en bredare kunskap i svenska systemet! Men det ställer både känslomässigt och didaktiskt högre krav på oss lärare i det svenska systemet, det är just därför vi ska vara stolta över vad gör! Inte tvivla och misströsta! Sen kunde man ju önska att politikerna också kunde inse detta och ge oss tillräckliga förutsättningar och tillräckligt lön, men det kommer tro mig!

Vårt uppdrag är svårt och utmanande och kräver sin proffsiga lärare: "Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.
"Varje lärare ska: organisera och genomföra arbetet så att eleven
– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
 – upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
 – får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
– successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
 – får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
 – får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Vidare i Lgr 11 betonas än mer den språkliga aspekten än tidigare: Kunskap med hjälp av intellektuella, språkligt kommunikativa och logiskt problemlösande förmågor bearbeta och utveckla förståelse och utveckla ett kritiskt tänkande.

Sen får vi ju inte glömma att de studenter som nu finns på universiteten gick i skolan precis i början av Lpo 94, när väldigt få hade förstått det finurliga i skiftet av kunskapssyn och att de nog fick en "kompromissutbildning": lite minneskunskaper, lite förmågor och mycket lärarens intresse - inte mycket till likvärdig utbildning :-)

Följande debattartikel är tänkvärd: Högskolan måste satsa på tänkandets hantverk. Först då börjar vi dra åt samma håll. Nu är vi i täten och delar av universitetet kvar i den industriella världens definition av kunskap.

Som metodiskt tips för att bevara ämnenas spetstjusning och samtidigt utveckla elevernas färdigheter är Reading to Learn kanske en framgångsrik väg, flera forskare menar det i alla fall. Ett exempel: Närläsning ger koll på kemin

Så tänker jag när jag tänker pedagogik för våra ungdomar in i framtiden! En skola som ger framtidskompetenser, åt alla! /Viveca