tisdag 1 maj 2012

Their is no way back! The future is now!

Finns det något mer inspirerande än att att arbeta med Education? Knappast! Att pedagogiskt arbete är världens roligaste jobb är slutsatsen efter tre dagars konferens: Education Leadership Summit förlagt till Geneve i Schweiz. Hit hade 200 delegater: lärare och skolledare från hela världen, rest med bara ett önskemål:
Create 21st century Learning in All our Schools!
Med dagarna i backspegeln tänker jag nu: 
Education-branschen är som vilken bransch som helst. Där finns lika mycket pengar, lika många entusiastiska medarbetare och lika mycket (eller lite) tid som i alla branscher. Vad vi behöver bli lite duktigare på är föra ut vad vi gör, se lite tydligare in i framtiden och framför allt inse att vi arbetar i en organisation med fantastisk potential! Massor med barn och ungdomar som bara sprutar idéer (om vi vågar släppa fram dem).
Min even sammanfattning av dagarna är:
The world wide schools should be the most creative, innovative learning centerns in the whole world. Think about that! And it´s achievable, if we want!
Några tänkvärda citat:

  • Learning instead of educating!
  • We look at all our devices as technology, our children look at them as environment.
  • Don't waist the energy of learning!
  • People only see what they are prepared to see!
  • The future is not what is used to be.
  • Rethink how to think differently!
  • Make change is never easy. The most difficult tasks are the most beneficous.
Bara att sitta i en gympasal, inredd till konferensmiljö och se deltagare från hela världen som fotograferar, spelar in, skriver, twittrar, gör film m m samtidigt som de lyssnar, applåderar och tänker gör att man få en tro på människan som lärande individ. Ingen av oss är uppfödd med data, internet eller social medier och ändå bara fungerar det och alla kan. Häftigt!
Dagsprogrammen var korta föreläsningar, diskussioner, praktiskt skapande och inspiration från elever som redovisade sina projekt. Givetvis funderar man efter all input över frågor som: Ska verkligen eleverna gå i en skola där de bara lär sig det som lärarna kan? Ska de inte kunna följa sin egen väg och få möjlighet att utforska sin väg? Med stöd av proffs som ser till att vägen leder i rätt riktning naturligtvis.
The future is now
Nya tekniken gör att vi måste tänka annorlunda, det finns inget annat sätt. Vad vi brottas med är vår egen mindset som vi konstruerar vår verklighet utifrån. För att kunna skapa den skola våra barn behöver, måsta vi utmana våra egna föreställningar, här är vår verkliga utmaning som pedagoger. Att möta elever, lära dem kunskap, kontrollera den och utmana dem inom denna sfär kan vi, nu gäller nästa steg! Try to be more open minded as a proffessional. Vem har någonsin betraktats som proffsig om man inte kommer på nya saker?
Själv utmanade jag mig så där lite lagom under helgen; jag reste iväg utan dator men med en för mig helt ny device - iPad. Allt antecknande, fotograferande, twittrande, mejlande mm gjordes från denna. Jag som hela tiden hävdat att iPad nog inte är något för en humanist som vill skriva. Fem minuter tog det att komma in i touch-screen-tangentbordet, att växla mellan text och kamera, filma lite grann och skicka iväg en twitterrad. Fräckt! Laptopen är alltså redan utmanad, heja iPaden!
Under ett av inspirationspassen insåg jag att dagens studenter inte kommer närma sig böcker på samma sätt som vi gjorde. Läser man en bok på plattan, kan man skriva anteckningar i marginalen som automatiskt blir studiekort att använda i efterhand. Markerar man ett ord, kan man antingen slå upp ordet och lägga in den länken, skriva egen förklaring, göra ordlista, ja ni fattar. De här bearbetade böckerna sprider man sedan vidare till sina studiekamrater och låter dem arbeta vidare och lära från kamraten. Undrar vad bokförlagen ska syssla med om tio år när alla författare själva laddar upp sina böcker på olika siter?
Nyckelord som återkommer hela tiden i 21st centrury learning är:

  • Content
  • Process
  • Product
  • Reflection
  • Evaluation
Känner vi igen oss? Javisst! Vi är så rätt på det i vår utveckling av skolan. Gäller bara att vara ännu lite modigare när vi plockar bort aktiviteter som inte behövs längre.
Vem behöver t ex kunna alfabetet för att slå i en ordlista?
Givetvis ska vi  fortfarande kunna skriva en klassisk uppsats men vi kan göra SÅ mycket mer! Tänk bara utvecklingen av våra dagstidningar, från Berlinerformat (tog hela köksbordet till en site som går att läsa både på datorn, plattan och mobilen, vändbar 360 grader!).
När jag gick runt och pratade med de redovisande eleverna (10 skolor var representerade med elever i åldern 10 - 16 år) visade de vilka uppdrag de haft och hur de arbetat i några av sina projekt: 

  • Big idea: Can our school environment be improved? How can we reduce our ecological footprint?
  • Challenge: Reduce the ecological footprint of your school!
  • Big idea: How stress affects our studies, social life and mood?
  • Challenge: Reduce stress in yor school!
  • Big idea: How do we build excitment around science?
  • Challenge: Make science matter!
  • Big idea: How can we make education accessible and available to everybody?
  • Challenge: Support edu programs in Burkina Faso ...
Det gäller att Rethink your curriculum! Tänk om vi i nya läroplanen fått ett antal olösta världsfrågor till varje stadium med tänkbara ämneskopplingar istället för de 1900-talskursplaner vi nu fått! Kunskapskraven kan vara kvar som de är, de är bra och tjänar sitt syfte att sortera eleverna till olika högre studier.
Av all inspiration var nog Abdul Chohan, Director på Essa Academy, London, den allra bästa. Att höra honom prata om att de som ledord har - All will succeed! INTE All may succeed or can succeed. ”Do the learning effeciancy”. De har inga whiteboards, de har målat väggarna så man kan skriva överallt. De har inga kontor, de utnyttjar all yta till lärande.







Några vardagsexempel från Essa Academy: Anna kan inte engelska, hon sitter på fysiken och hänger inte med, hon slår upp keywords för lektionen på wikipedia och läser dessa samtidigt som hon lyssnar på läraren. Anna hänger med mycket bättre och klarar betygen trots sin bristande engelska. De elever som inte är med på idrotten, de filmar lektionen och olika elevers insatser och ger dem formativ respons.
För att verkligen få oss att se att vi kan, att vi är kapabla att organisera och skapa skolor där eleverna verkligen känner: I' m making a difference! blir vi indelade i grupper och får prova på att skriva Big ideas och skapa utmaningar (challenges) till dessa. En annan uppgift var att lista ett antal kännetecken för en bra skola och från dessa skapa ögonblicksberättelser från en skoldag om två år. Givetvis lästes berättelserna upp, live! Och auditoriet fick tänka efter vilka förändringarna var och ombads att skriva reflektioner. Häftigt att få arbeta med kollegor från hela världen! Och oj så lika vi tänkte! Både i begränsningar och utmaningar! Så här skulle vi arbeta mycket mer, allihop! För att stärka oss pedagoger och att få oss att känna stolthet och bli självförtroendeboostade som pedagoger!
Write your story!
Reflektioner:
Det är inte så konstigt.
Vi gör det mycket redan nu, varför inte hela tiden?
Challenged Based Learning (eller 21st century Learning)  är en bra arbetsmodell.
Varför gör vi det gammeldags fortfarande? När vi kan det nya? Och har alla möjligheter?
Jag kan inte låta bli att beskriva ytterligare ett exempel: När vi blev ombedda att ta reda på vem Mitra är, var det inte en enda av oss frågade läraren, alla googlade! För 10 år sen hade man var tvungen att vänta på att läraren berättade. Eller komma ihåg frågan och gå till bilblioteket efteråt. Världen ÄR förändrad. Ändå organiserar vi skolan alltför ofta som om internet inte fanns.
Har ni tagit reda på vem Mitra är? Gör det! En educator-innovatör!

Konferensen avslutas med att en kvinna från ett afrikanskt land berättar om sin vardag och vad hon åstadkommit på fyra år. De  behöver allt men har ändå lyckats skapa en skola som arbetar efter 21st century learning; där eleverna arbetar med den nya teknologin som om den var den naturligaste saken i världen och elevtillströmningen är enorm.  När hon säger: vi kan om vi verkligen vill; då insåg jag verkligen att det inte är pengar, tid och kraft som brister - det är vilja!
/Viveca