fredag 27 februari 2015

Att ligga i startgroparna

Svenskämnet består, som vi som arbetar med det vet, av ganska många olika delar. I klass 7c arbetar vi för tillfället med en blandning av nordiska språk och källkritik. Detta gör vi på många olika sätt, med hjälp av MIK-rummet, med Frost-sånger på de nordiska språken, och väldigt mycket med hjälp av en sida som heter nordeniskolan. Förutom de filmer, texter, sånger och tävlingar som finns där kan man anmäla sig som potentiell vänklass, vilket vi gjorde. Ganska mycket mot vad vi förväntade oss fick vi napp. Och där känns det nästan som historien borde börja...

Vi har idag haft en lektion som fyllts av chattande på danska och svenska med vår vänklass på Nordagerskolan i Ringe på Fyn. Eleverna är lika gamla och den nyfikenhet som tidigare funnits på danskan har på ett ögonblick mångfaldigats. Jag får frågor om förkortningar och slanguttryck, vi kollar igen med deras lärare och eleverna och det är...på riktigt.

Tanken framöver är att vi ska träffas, på något sätt. Vi har en klass i ett annat land som vi kan träffa flera gånger, en klass som valt internationell inriktning och där skolan har en uttalad ambition att skapa utbyten. Vi får se var det slutar, men ivern att lära sig uttrycka sig och intresset för de nordiska språken är en mycket inspirerande drivkraft i lärarvardagen. Känslan av att något är i sin linda gör att lektionen rusar förbi för alla inblandade.

Det kom ett brev från New York...


Är ni följare av denna blogg, eller kanske arbetar i närheten av mig, så känner redan till mina åttors fantastiska engagemang kring att finna lösningar av konflikten IsraelPalestina. Resultatet av deras arbeten finns att ta del av på denna site: IsraelPalestina

När jag funderade över hur eleverna skulle fördjupa sig i ämnet, så ville jag att de skulle kunna välja bland olika redovisningsformer, men alla skulle ha samma mål: leverera förslag till lösningar. För att kunna arbeta fram förslag, så krävs per automatik research och den ville jag endast stötta, inte styra. Min önskan var även att uppgifterna skulle vara kreativa och andas här och nu. En uppgift eleverna kunde välja bland var att skriva ett brev till vice generalsekreterare Jan Eliasson. Det var en uppgift som till en början var fiktiv, den var inte tänkt att vara på riktigt. 

Eleverna tog sig genast an uppgifterna och gjorde research: de såg filmer, läste artiklar, jämförde statistik, besökte området via googleearth… De ”frågade en kompis”, de frågade mig som lärare, de mailade ”specialister”. Jag blev mycket imponerad över deras sätt att ta sig an uppgifterna, deras intresse och kloka frågor. En tanke slog mig: ”Tänk om de kunde ha en verklig mottagare, Jan Eliasson på riktigt?” 

Jag fick kontakt via mail med Monica L, pressekreterare på UD, som blev entusiastisk över projektet och som lovade vidarebefordra elevernas brev i slutet av januari. Hennes medverkan lärde eleverna att om man ska skriva ”på riktigt”, då krävs det att vi skriver ordentligt. Det duger inte med ”Tjena Janne!” om budskapet ska nå fram och om man vill bli tagen på allvar. 


Häromdagen låg ett brev i mitt lärarfack med stämpel från FN-skrapan i New York. Ett brev från vice generalsekreterare Jan Eliasson -  ett riktigt brev, på riktigt! Han tog sig tid till att skriva tillbaka till mig och mina elever, det hade jag hoppats på - men inte väntat mig. Monica har berättat för mig att Jan har läst alla breven han fick i sin hand, och när vi läser hans brev så framgår det att han verkligen har läst BREVEN. 

Det är inte någon medarbetare som har formulerat brevet, det vet vi eftersom vi känner igen hans språkbruk från TV-klipp som vi lyssnat på. Vi kan liksom höra hans röst när han skriver att han är imponerad av elevernas förmåga att analysera konflikten och att tänka i nya konstruktiva banor. Han bekräftar elevernas tankar och resonemang genom att i två korta stycken sammanfatta det som de har skrivit i sina brev. Avslutningsvis skriver han i brevet: ”Jag önskar Er alla lycka till med Ert arbete. Jag uppmanar Er att fortsätta Ert engagemang i internationella frågor. Alla insatser för fred, utveckling och mänskliga rättigheter är värdefulla. Kom ihåg, ingen kan göra allt - men alla kan göra något.” 

Det är så klart att inte eleverna löser just denna konflikt med en quick fix. Men det är min fulla övertygelse att deras diskussioner med varandra, deras erfarenheter att undersöka och kritiskt granska, deras träning i att analysera konflikter och att sätta ord på sina åsikter och tankar som de bär med sig efter detta arbetsområde - det har de nytta av varje dag. Vi möts av en massa värderingar och tyckanden, bland vänner och hemma kring köksborden. Att lyfta dessa till diskussion, se till fakta, orsaker och lyfta tyckandet vidare - det i sig är det som kan leda till ett hållbart samhälle. Och det är i det sammanhanget vi alla kan göra något.



Eleverna hade kunnat skriva brev till FN:s vice generalsekreterare och få svar utan datorn som verktyg. Men det hade tagit mycket längre tid och det hade inte blivit av denna kvalité. Eleverna hade varit beroende av mig som informationskälla, läroböcker och böckerna på skolbiblioteket. De hade inte kunnat granska konflikten och undersöka ur flera perspektiv, de hade inte på ett enkelt sätt kunnat få svar på aktuella livsvillkor genom att jämföra statistik. Elevers samarbete via delade dokument underlättade och höjde kvalitén. Ingen dator, inga podcasts. Utan siten skulle det vara svårare att synliggöra och utnyttja elevernas kunnande. Elevarbetena blev nu underlaget till bedömningsuppgiften. 

Det jag kommer att bära med mig från det här arbetsområdet är framför allt att ”på riktigt är viktigt”. ”På riktigt” höjer motivationen och ambitionen hos eleverna och jag får lära mig något nytt varje dag. Samarbete med världen utanför skolans byggnad är inte så krångligt. Bara fantasin sätter gränser! 


Vill ni vara med?

tisdag 10 februari 2015

En läsande klass - pedagogiskt kafé på Stadsbiblioteket

Liten reflektion och rapport från pedagogiskt kafé kring EN LÄSANDE KLASS.

Värdegrunden med elever som läranderesurser

 Våga vittna!!                      Vad gör du på nätet?

Detta är två tunga punkter att jobba med i värdegrundsarbetet. För att komma igång med diskussionerna i klasserna med större styrka och kraft bröt vi i förmiddags undervisningen och gav tid för arbete kring detta viktiga. Visserligen arbetar vi fortlöpnade med värdegrunden hela tiden, men ändå är det viktigt att ibland stanna upp som idag och fokusera. Frågorna lyfts fram när  alla gör det samtidigt.

Dagens program innehöll bl.a. inspirationsfilm  UR-program Våga vittna , padlets för att samla elevidéer inför diskussioner som ett led i metoden "think-pair -share",  names-in-a-hat för att skapa större elevaktivitet och få fler röster att höras, värderingsövningar för att lära sig att ta ställning och röra sig lite. Detta är sätt vi arbetar med ofta, men det som gjorde dagen speciell och värd att lyfta fram var att elever i åk nio blev läranderesurser för de yngre.

En grupp elever hade tagit fram cases, dvs självupplevda situationer som berörde hur man agerar i svåra vålds- eller mobbningssituationer. De kom in i klasserna och berättade om det de varit med om. Just före upplösningen stannade de och de yngre eleverna fick diskutera situationen och vilka olika lösningar det fanns på det som de hade hört. Till slut berättade niorna om hur det verkligen hade slutat och klasserna kunde dra lärdomar av det. Diskussionen blev viktig och på riktig när det faktiskt handlade om självupplevda händelser. Det fick eleverna att tänka till och lära. Dessutom växte niorna! Deras erfareneheter var viktiga och togs på allvar. Här lyckades vi att göra dem till läranderesurser på riktigt för andra.

Varje klass formulerade sedan  en slags sammanfattning av förmiddagens arbete genom att formulera egna regler för hur klassen ska vara på nätet. I min klass blev argumentationen kring vilka punkter som skulle vara med livlig. Inte för att de var osams, utan snarare för att flera hade synpunkter och ville att formuleringarna skulle stå för det som de verkligen tyckte var viktigt och vad de hade kommit att tänka på under förmiddagen. I den avslutande reflektionen i värdegrundsloggen på unikum skrev några sedan så här:

"Allting idag skulle jag säga var väldigt viktigt. För mig var vittna och agera intressant och bra att vi tog upp. Jag har fått en förståelse varför det är så viktigt, och jag hoppas att andra har fått det också. Efter denna reflektionsdagen hoppas jag att många har tänkt till och insett att det är viktigt att agera. Det finns hur många sätt som helst att göra det på och jag hoppas att det blir en lite tryggare miljö på skolan också, när man vet att vi har pratat om varför och hur man agerar."

 "Det viktigaste innehållet idag var att vi tänkte oss in hur vi skulle agera i olika situationer som har hänt. När man gör det tänker man efter hur man kommer att göra vid kommande situationer där man måste agera"

 "Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på någon annan reflektionsdag. Mobbning på nätet, våga vittna och diskussionerna om detta var mycket bra, lärorikt och något som jag tror att vi alla kommer att tänka på i framtiden när vi ser saker som inte är okej" 

 "Jag tyckte det var intressant när niorna stod och berättade sina historier och sedan hur de löstes. Då fick man en bra överblick om hur man ska reagera. Man fick först gissa hur man trodde att de skulle lösa det vilket var väldigt intressant."

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till alla kollegor som tog fram programmet. Ett stort, viktigt jobb för att vi på skolan ska ta steg framåt tillsammans och i samma riktning! Dessutom vill jag tillägga att vi alla ska känna oss stolta över hur långt vi kommit i fråga om att använda de olika nyckelstrategierna i BFL. Förmiddagen var full av dem och idag  förde de oss en bit längre i att uppnå läroplanens värdegrundsmål!