torsdag 12 april 2012

Reflektioner kring Zaragozautbytet.


Hur hälsar man på folk man aldrig träffat? Pussar på kinden? Tar artigt i hand? Trycker hårt? Död kall fisk? Bugar? Niger? Kramas? Tittar man dem i ögonen eller ner i marken? Alla gör vi olika vid första mötet.  Sen ska man lyckas säga sitt namn tydligt och komma ihåg vad alla andra heter också.
Social kompetens. Är det något som krävs för att klara sig i livet så är det social kompetens. Hur ska jag annars kunna möta människor med respekt och vara ödmjuk?  Första dagen får våra elever en present av de spanska eleverna. ”Måste jag ta på mig den?” Hey! Säg tack, le och ta emot. Bjud på dig själv. Visa respekt. Vid vår guidning inne i katedralen, ser vi flera människor som går fram för att ta på den heliga platsen. Äldre män och kvinnor går fram, lägger sig på knä, böjer huvudet, stoppar in handen, reser sig, gör korstecknet och går. Våra elever ser och visar respekt.
Tänk att vara 13 år och gå i 7:an, få chansen att resa med skolan till en stad i Spanien. Tänk att få bo alldeles ensam hos en familj och få se och uppleva hur just DE valt att leva SITT liv. Vilken upplevelse. Så lärorikt. Visst fanns det oro från eleverna över hur det skulle gå om de inte förstår vad jag säger och om jag inte förstår vad DE säger? Det var aldrig några problem.
Mina val i livet påverkas självklart av mina tankar och åsikter. Men vem ÄR jag? Vem VILL jag vara? Vad tycker jag? Och VARFÖR? Stora frågor och stora tankar som kommer helt naturligt när man åker iväg såhär till ett annat land. Få bo i en annan familj med en annan kultur. Vem är jag? ”De äter ju knappt någon frukost här! Jag åt muffins. Jag fick bara en Kitcat med mig att äta innan det blir lunch kl.14! Bara vitt bröd att äta. Varför får inte VI några grönsaker till lunch? De äter ju middag kl.21! ” Allt är som hemma, men ändå inte. Same but different. Respekt.
På denna resan sätts alla kompetenser på prov i verkligheten. På Fäladsgården jobbar vi för att vi är alla världsmedborgare. Jag är stolt över att få vara med om det. Jag är helt Zaragozautbytesfrälst! SÅ mycket jag har lärt mig under vår resa. Både om mig själv och andra.

2 kommentarer:

  1. Framtidskompetens, vad är det egentligen? Måste vara det man behöver i framtiden, du har beskrivit vår lärdom under utbytesveckan så himla bra! Att arbeta med andra, dessutom i och från andra länder måste vara den viktigaste framtidskompetensen!

    SvaraRadera
  2. Så himla roligt att läsa dina tankar Anna-Lena. Precis så kände jag också. Jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket om mig själv och om andra under resan som jag gjorde. Det var en kick att få alla dessa kontakter och små samtal både med lärarna och eleverna.

    SvaraRadera