Kollegialt lärande

Vardagsexempel på en lärande organisation:

Våra siter som levande digitala läromedel

Nu börjar vi spansklärare känna oss lite varma i kläderna, tillsammans, i siterna och i vårt gemensamma sätt att se på hur vi vill förmedla kunskap. Dit kommer vi genom att prova olika program, filmer, läroverktyg, men också i mycket hög grad genom att processa innehållet i vad eleverna ska kunna igen och igen. Det är så givande och upplyftande med det här bollandet, formulerandet och omformulerandet, och starkt känner vi att våra erfarenheter av att bo i den spansktalande världen, och på olika sätt ha lärt oss spanska, gör att vi tillsammans vet vad vi tycker vi ska fokusera på. Det gör också att vi hittar fallgropar och svårigheter att omsätta det vi vill lära ut med hjälp av ett enda läromedel. 

Våra böcker ligger på hyllan inne i vår sal, och plockas fram om vi behöver illustrera något med en elevanpassad text, men mer och mer känner vi att vi hittar också texterna på annat håll. Vi har en strävan att få in mer texter som är ljudsatta, i form av olika filmer, filmer som också kan innehålla genomgångar av t ex grammatiska moment. 

I år är spansksiterna ”ärvda”, vilket betyder att årets sjuor har den site som förra året riktades till de elever som nu går i åttan. De är gemensamma för de olika grupperna, och innehåller flikar för de olika LPP:erna vi arbetar med, lite som kapitel. Mer och mer utvecklar vi dem så att de ska utgöra vår flexibla och föränderliga digitala lärobok, med möjlighet att gå in digitalt och påverka varandras spanskklassrum. Det här arbetet bygger på att vi ser till så att siterna fortsätter att vara lättnavigerade och städade så att våra elever hittar det vi vill. I sexan kompletterar vi också med egengjorda genomgångar och texter i mapp eftersom eleverna inte har dator. 

Vi tror mycket på det här arbetssättet, och i år går en betydande del av spanskbudgeten till headsets med mikrofon för att öka det individuella lyssnandet och pratandet, med hjälp av våra siter. Vi är långt ifrån färdiga, utan tänker vidare...

Ann & Cissi

Språk och kommunikation i fokus!

Än en gång har vi fått bevis för vilket fantastiskt kompetent kollegium Fäladsgården är!

Under två dagar fokuserar vi på Språket och kommunikation ur olika synvinklar. Det var länge sedan vi skrattat så mycket, gett varandra så många matnyttiga idéer till klassrummen på så kort tid och fått förståelse för varandras olika ämnesinnehåll på ett så kreativt och roligt sätt.

Att få höra olika kollegor berätta om sina personliga läsupplevelser, en hit! Extra bra att det inte var språklärare som berättade! Konkreta verktyg att ta till när våra elever behöver stöd med komplexa faktatexter blev resultatet efter första workshopen. Titta, tänk, omsätt! Läsa är mycket, underbart och grunden till allt lärande!

Brainstorm om hur romanen kan befrukta de olika skolämnena.

MIK - MediaInformationsKunskap, grunden för demokrati har UNESCO slagit fast! Hur tränar vi det i skolan? Kan man träna MIK utan ett språk? Kan man vara en aktiv demokratisk medborgare utan ett språk? Det är vår uppgift att stötta våra elever så att de utvecklar sitt språk till ett fantastiskt demokratiskt verktyg! En liten inblick i hur vi tänkte finns här.

Teambuilding med hjälp av betygskriterierna, vem kunde tro att det skulle ge oss så mycket skratt? Härmed är det bevisat att betygskriterier kan och är roliga :) Det var en fröjd att höra yrkeskompetenta kollegor (juryn) sätta betyg på sina kollegors olika danser, modekreationer och höga torn.

Allt skapat med Kreativitet, Samarbete och Kunskap!

VI KAN, VI VILL - NU KÖR VI!

Nyfiken på mer innehåll? Kolla #kommuniceramera på Twitter.

Hållbar utveckling i moderna språk

Fem dagar på Korsika! Härligt att tala franska från morgon till kväll och att upptäcka en för mig tidigare okänd del av Frankrike. Förutom att damma av flytet i språket, använda det på en betydligt högre nivå än vad som krävs av mig på Fäladsgården och samla nya ord och uttryck har jag arbetat med hållbar utveckling i språkundervisningen - Le développement durable! 

Att arbeta i ämnesövergripande projket med moderna språk har hittills varit svårt. Vi arbetar  på nybörjarnivå med språket och hindren har varit för stora för att inleda projekt med andra ämnen då.

Nu tänker jag annorlunda! Kursen har hjälpt mig att se att det visst är möjligt att arbeta med andra ämnesområden än de traditionella i språken t.ex.  mat, kläder, en vanlig dag och musik.  På kursen har jag  bl.a. utformat ett projket som mycket väl skulle kunna användas någon projkeperiod nästa år. Det behöver dock diskuteras med SO-lärare/NO-lärare. Men vi väntar med det till hösten!

Nu återstår bara att packa väskan och en utvärdering av kursen. Sommarlovet hägrar!

Goa ungar! Fäladsungar!

Vilken avslutning!

Varenda gång jag är i den här aulan blir jag helt tårögd, för ni är så duktiga! Både ni på scenen och ni i publiken. Stort tack!

Mina fantastiska nior!
Som jag sa till er på avslutningsfesten kommer ni alltid att vara en av de våra, en fäladsunge! Ni har fått en alldeles särskild grund att bygga vidare på. En fäladsgrund! En tro på er själva och att ni är bäst, tillsammans. Ensam är ingen särskilt stark, men tillsammans kan ni ta över världen. Be sure!

Nu följer en spännande tid för er allihop, olika skolor väntar där ute på att fyllas med just er, ni som slutat nian! Jag undrar om era blivande lärare förstått vilka talanger de nu får i gymnasieskolorna? 

Talanger på att resonera, argumentera, vara kreativa, samarbeta, utnyttja digital teknik och talang på att framföra det just du och du och du är bäst på.

Ni köper inte skolsystemet rätt av, ni är kritiska, kommer med idéer och ställer krav, underbart! Fortsätt med det! Kom nu ihåg allt det goda ni har med er från Fäladsgården och plantera och sprid det runt om i era fortsatta studier. Ni kan, ni är duktiga och ni är förberedda. Lita på det!

Imorgon är det sommarlov, ett välförtjänt uppehåll från den vanliga skolvardagen. Oavsett vad ni ska göra under sommarveckorna hoppas jag att ni under minst en period laddar batterierna och gör just det som ni älskar mest av allt!

Som en liten minnesregel framöver vill jag skicka med er fem kom ihåg ut i livet. Och för att kunna komma ihåg dem använder vi ena handens fingrar:

• Tumme – titta på stjärnorna och försök nå dem. Följ dina drömmar! 
• Pekfinger – prova på något som är lite läskigt. Var modig!
• Långfinger – laga något som är trasigt. Allt går sönder hela tiden och antingen får det vara trasigt eller så slänger vi det. Laga istället! Båda sakerna och känslolivet!
• Ringfinger – rusa omkring som en galning lite då och då! Kanske rusar du bara runt ett hus, runt en bil eller fram till en lyktstolpe. Rusa! Känn glädjen i att forcera fram!
• Lillfinger – läs en liten, liten bok. Eller en lång bok. Eller en lustig bok. Läs!

Kommer ni nu ihåg? Ta fram handen och kom ihåg:

• Titta på stjärnorna!
• Prova något läskigt!
• Laga det som är trasigt!
• Rusa framåt ibland!
• Läs!

Med de uppmaningarna vill Håkan och jag ge er allihop en kärleksros!
Välkomna upp 9a … 9d

/Viveca

Projekt F - Ta-igen - Top shop - Levla upp!

Efter första dagen på projekt F är jag redo för att skriva om detta läsårets sista projekt.  Jag har tankar både om namnet och innehållet.

Projekt F ger fel associationer. Vi arbetar inte för F!  Tvärtom! Under två dagar ger vi  eleverna möjlighet att ”ta igen”. Dagarna har kallats så i flera år. Men nej, ”ta - igen- dagar”  är inte heller rätt namn.  Det väcker frågor om varför eleverna inte har hunnit med det de ska. Är det så att alla kortprojket tagit tid från det som de egentligen ska kunna så här års? En fråga ställd av föräldrar på föräldramöte och jag förstår hur deras tankar går. Det är dags att hitta ett annat namn! 

Under SETT-dagarna lyssnade jag på två kollegor från Sjöstadskolan i Stockholm, Charlotta Wilson och Kristina Nyström. På deras skola arbetade de på liknande sätt som vi. Namnet de valt för liknande projekt var Top Shop. Innehållet var också något annorlunda, vilket fick mig att börja fundera. 

På Fäladsgården väljer eleverna och vi ut ämnen och uppgifter som de ska arbeta med för att säkra sina E. För många av våra elever är detta redan gjort och de siktar naturligtvis på betydligt högre betyg. De väljer då att läsa på till kommande prov eller lägga mer tid på de arbeten som de redan är igång med.

Jag vill förändra detta innehåll  och tänker att varje elev under detta projekt ska arbeta för att höja kvaliteten i något eller flera arbeten de gjort under året. De har fått formativa råd och använt en del av dem. Nu är det dags att plocka fram arbetena igen, läsa respons, förstå den och ta ett nytt tag mot att höja kvaliteten ytterligare. Jag tror nämligen att det är bra att arbetena får vila lite. När man arbetar med något är man så inne i det och blir till slut mätt på alla råd som kommer från lärare och kamrater. Efter en tid kan man lättare se vad man gjorde och hur det kan bli bättre.

Att arbeta med att höja kvalitet i skolarbetena måste förberedas av ämneslärarna. Vi får låta eleverna läsa igenom respons vi gett dem tidigare under året igen, låta dem göra en lista över sådant de kan göra, besvara frågorna om hur man kan göra, via exempel på arbeten på högre nivå som kan fungera som modeller. I Lgr 11 är ett av målen att eleverna ska kunna ta ansvar och vi arbetar i vårt BFL-arbete med att utveckla kvaliteter. I några kursplaner finns dessutom förmågan att ge och ta emot respons som ett betygskrav.  Jag menar att ett förändrat innehåll i läsårets sista projekt enligt vad jag nu skissat skulle  vara ett steg mot effektiv feedback. De elever som arbetar mot E får fortfarande möjlighet till det och det arbete som vi lägger ned på att ge formativ respons skulle användas mer.

På tåget från Stockholm testade jag dessa idéer på mina kollegor. Alla såg fördelarna med en annan inriktning och ett annat namn. Ingrid spann vidare och lekte med tanken att det kanske skulle heta att vi LEVLAR UPP!  Vad säger ni andra?

Minns du hur det var att komma ny till klassen?

1978 gick jag i första klass och bytte skola. Om jag vill kan jag plocka upp ögonblicksbilder från min sista lektion i Genevad (det var roliga timmen och fröken bjöd klassen på Ahlgrens bilar som avskedsfest) och den första i Knäred (då jag stod i dörröppningen och presenterades inför 30 ettor, samt fick min plats längst bak bredvid Lasse och Lotta).

I dag är jag lärare och verkar i det fria skolvalets tid, samt i en tid då vi människor överlag är rörligare. Att elever börjar och lämnar klasserna är mer regel än undantag. Klasslistan är en färskvara. Som lärare har jag blivit lite ”luttrad” med åren. Att det står en ny elev i dörren är ingen stor sak, och ibland går det så fort att inte ordentlig information nått mig. När en ny elev står i dörren välkomnas eleven, som får en fast placering i klassrummet. Elever i klassen utses till att hjälpa eleven till rätta - undervisningen kan fortsätta.

Det är mot den bakgrunden som jag i mars månad läser elevers texter som de arbetat med under vårt tema ”Hej Sverige”. Jag får ont i magen. Blir berörd. Känner mig stolt över eleverna och tacksam över att de får mig att uppleva. 

Om ni är intresserade av att ta del och vill bli påminda om hur det kan upplevas, så har jag gjort urklipp från några av elevernas texter. Eleverna går i årskurs sju och det är axplock. De har skrivit under rubrikerna: ”Ny i klassen” eller ”Shadis första dag i skolan i Sverige.” Shadi är en karaktär ur en kortfilm vi såg,  en kurdisk flicka som kommer till Sverige ensam, utan sin familj.

Elevtexter: Ny i klassen, Shadis första dag.

Elever är inte luttrade. Det spelar roll att byta klass, både för eleven som kommer eller lämnar och för klasserna som säger ”Hej” eller ”Farväl.” Det ska jag komma ihåg.