Känner mig överväldigad och nästan euforisk efter en vanlig tisdagsarbetsdag, eftersom dagen har förlagts i Ringe, utanför Odense i Danmark. Jag har varit på besök för att se den skola där min klass har sin vänklass; 8IT, alltså skolans åtta med den internationella GoGlobalprofilen som är en av skolans tre inriktningar (de övriga är idrott och naturvetenskap).
Det är något mycket speciellt med att komma till en helt ny plats, i ett nytt sammanhang, och känna sig precis som hemma. De fem danska lärarna som håller i den internationella profilen var entusiastiska, vänliga, fyllda med idéer och energi och mycket mycket inspirerande. Jag kände mig både varmt välkomnad, och samtidigt som en i gänget som tänkte till kring våra elever. Också de tre ITklasserna som jag träffade, var härliga och positiva bekantskaper, och jag blir nästan avundsjuk på alla de elever i årskurs sju som snart ska få kontakt med de som är i deras ålder. Tanken är nämligen, som en del i kontakten med skolan, att alla elever i årskurs sju ska få en kontakt på Nordagerskolan som de kan ha kontakt med under hela sin skoltid. Den här kontakten ska vara en kompis, någon man har nytta av när man läser främmande språk, någon man kan skriva till på svenska, danska och engelska, och som kan bidra med olika synvinklar i våra projekt, bara för att ta några exempel.
Den stora anledningen att jag åkte till Ringe var ändå för att vi gemensamt skulle ägna delar av dagen till att söka pengar via Nordplus för att kunna träffas lite längre och planera och söka utbyten för våra elever. Det kändes som om vi kom långt i vår ansökan och våra gemensamma tankar under dagen.
Väl där var det naturligtvis otänkbart att inte också få tillbringa lite tid med den klass som vi har haft kontakt med under våren. Vi Skypade via en av deras många Smartboards (en i varje sal) och det var alldeles härligt skämmigt, pirrigt och roligt, både för oss lärare och för eleverna. Gulligast var kanske insikten om att Imse Vimse finns på båda språken och att rörelserna till sången är till förvillelse lika på båda sidor av Sundet. Det var speciellt att vara lärare och långt ifrån dem jag brukar undervisa och se dem ur en annan synvinkel.
Nu åker jag hem full av tankar och förhoppningar, och känner mycket starkt att till den här fantastiska miljön vill jag återvända, helst med ett rejält sällskap nästa gång. På gensyn!
