Det får bli min summering av två intensiva dagar på SETT-konferensen. Fullmatad av intryck och inspiration känner jag återigen bekräftelse. Vi är så rätt på det! Slipper vi nu dessutom lägga tid och energi på att skriva omdömen och IUP (vilket ju Björklund meddelade idag!) har vi möjlighet att utveckla och förfina vårt arbetssätt ännu mer.
Alla exempel som jag sett på seminarium och föreläsningar är rätt lika vårt eget arbetssätt. det delas dokument, skrivs i bloggar, görs musik i garageband, flippas lektionsgenomgångar och publiceras kvalitativa elevarbeten på diverse websiter. Vi är där flera andra skolor är som också insett att våra elever behöver förberedas för 2030-talet inte 1990-talet.
Stora samtalsämnet var bedömning och då framför allt den formativa delen. Även summativt diskuterades, då i form av betyg och när an ska gå in och kontrollera betygsnivå i ett kreativt arbete. När är en produkt klar? Kan en lärandeprodukt någonsin vara klar? Intressant!
En av flera tänkvärda citat kommer från Ante Runnquist, fd vd för Vittra, nu utvecklingschef på Rektorsakademin: ”Vi är så litet land att vi har inte råd att tappa bort en enda talang!”
Hur lyckas vi då motivera de elever som inte köper vårt vanliga skolkoncept? Hur skapar vi en Wow-faktor för alla elever? Det är slut med en skola som säger att vi får rökna med att 10% inte kommer at klara målen. Vårt uppdrag av våra styrande är solklart: ALLA ELEVER SKA KLARA GRUNDSKOLAN. Klarar vi inte det uppdraget är det tveksamt om vi ska ha kvar uppdraget. Tål att tänkas på ...
Tro nu inte att jag kommer hem med tron att vi ska trolla, inte alls. Men jag är övertygad om att vi måste tänka till ytterligare en vända med de elever som inte når de mål vi satt upp. Varför gör de inte det? Är vi proffsiga borde vi tillsammans kunna hitta på flera didaktiska möjligheter än de vi använder idag. Handen på hjärtat; visst använder vi i huvudsak samma pedagogiska trick som vi gjorde i början av vår lärarkarriär?
För att skolan ska kunna utvecklas som den behöver, måste vi dela med oss ännu mer än vad vi gör, både inom skolan men frmaför allt ut till hela skolsverige. Här är Årstaskolan, ett praktexempel. Ni är en så bra förebild, heja! Att ni dessutom plockat med er en hög elever till montern visar bara ännu mer vad skolan handlar om: elever och dess lärande.
I en av föreläsningarna var slutklämmen: arbeta med skillnaden DELA och GE BORT. Sunt! Vi måste inte ge bort allt som vi delar! Det är inte fritt fram att ta allt som finns på nätet, men det är fritt fram att inspireras och själv skapa ännu bättre saker. Ett tips därifrån är att låta eleverna publicera sina alster på Wikipedia, gärna med film eftersom det saknas; viktigt på riktigt!
Som sagt, mycket formativa diskussioner och fokus på förmågor: hur får vi till det i klassrummet? Under en av föreläsnngarna användes begreppen Yta och djup. Yta ’¨r det centrala innehållet och djupet förmågan som ska utvecklas, finurligt! Här känner jag att vi är på rätt spår men har klar utvecklingspotential. Vi är duktiga på att arbeta formativt med texter, musik, praktiska arbeten och bilder men hur är det med filmer, presentationer och redovisningar? Här kan vi bli säkrare och hitta fler lättarbetade metoder. Det kommer under nästa års Bfl! Carina och Åsa har flera exempel med sig hem!
Designa lärmiljöer! När du planerar ett arbetsområde måste du även planera vilken lärmiljö du behöver skapa. Även det fastnade jag för och känner att vi kan utveckla betydligt mer!
Ja, vi måste fortsätta att utvecklas. Den som tror att vi kommer att bli färdiga, tror fel, tror jag. Vi är den institution som ska serva samhället med goda samhällsmedborgare. Samhället utvecklas hela tiden och så måste även vi göra, annars fullföljer vi inte vårt uppdrag. Tänk på bankernas transformationsprocess eller postens? Skolan måste genomgå en lika omvälvande process, oavsett vad vi tycker, tror jag.
Det som är så skönt är att vi har startar transformationsprocessen! Det är bara att fortsätta på inslagen väg! Det som är så skönt är att vår vision håller, våra mål i kommande Bfl-projekt känns helt rätt och de skolor som kommit en bit är ungefär där vi är. Nu ska bara vi rektorer våga hitta ännu fler organisatoriska lösningar så ännu mer tid skapas för pedagogisk analys och därmed förbättrade, adekvata metoder och arbetssätt som passar våra ungdomar.
/Viveca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar