söndag 6 januari 2013

Förbryllad?

En av våra kollegor har funderat i jul:
var på nyårsfest med 4 personer som doktorerat i kemi och verksamma i forskningsbranschen. Naturligtvis dök skolan upp bland samtalen och betygssystemet och kunskapsnivån ifrågasattes. Utåt tar jag oftast strid för skolan och vår undervisning och betonar att nya läroplanen bygger på forskningsresultat som visar att eleverna lär sig bättre på detta viset att arbeta och att vi förbereder dem för framtiden.

Ni som är pedagogiska ledare, kan svara på varför inte resultaten i matematik och No blir bättre, jämfört med resten av världen, nu när vi tagit bort begrepp och betonar färdigheter istället. Innerst inne har jag inte svaren till de 4 högutbildade forskarna även om jag försökte låta övertygande. Kan ni övertyga mig?
Trevlig helg, "Förbryllad"

Svaret blev efter lite tänkande:
Förbryllad? Nej, mer sunt reflektiv och kritisk, tror jag! Vad du verkar ha hamnat i är en diskussion grundad på olika tolkningar av kunskapssyn. Här hamnar vi hela tiden och jag är övertygad om att det är just därför man i skollag och läroplan betonar att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och inte ena massa personliga övertygelser.

I grundskolan börjar vi bli proffsiga, proffsiga på att lära barnen att lära sig! Tänk om det faktiskt är så att grundskolelärarna är duktigare än universitetslärarna! Ve den som uttrycker detta offentligt. Men jag tror att trenden är på väg att vända, pedagoger till yngre barn är de som kan sin sak, vi vet varför vi lär ut det vi gör.

När jag funderar och tolkar vårt uppdrag kommer jag fram till följande:
Vi är en GRUNDskola, viktigt! Vi ska lägga grunden för elevernas fortsatta liv, oavsett om de ska arbeta med händerna, serva andra, partikelforska på ESS eller leda ett land. Detta har man betonat i våra styrdokument och därför säger man nu att vi ska lära barnen att lära sig. De ska lära sig olika metoder med hjälp av ett antal färdigheter. Färdigheterna tränar de i de olika skolämnena, en del speglingar av traditionella akademiämnen andra speglingar av forna tiders samhällsaktiviteter andra speglingar av framtidsaktiviteter. En blandning och kompromiss, precis som allt annat som finns ett demokratiskt land.

I 1 kap Lgr 11 står: "En likvärdig utbildning Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak- grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper."

I och med Lpo94 vände man på synen på lärande, från att ha börjat med delarna och med hjälp av dessa bygga fram en helhet (tänk pussel) till att nu tänka holistiskt: Hur ser helheten ut? Varför är den just så? Hur ska du göra för att ta reda på varför helheten är just på det viset? I denna metod kan man omöjligtvis förklara allt, man kan bara stötta eleverna så de får ett förhållningssätt till lärande som är positivt eftersom de kommer att behöva lära hela sitt liv. Därav det formativa förhållningssättet: positivt, positivt, positivt! Ingen vill lära ett helt liv om det är förknippat med hot, anklagelser och negativa känslor; det orkar man bara under en kortare period så som man såg på utbildning förr: utbilda dig, sen har du ditt yrke; stå ut, det blir bra sen. Nu lever vi i ett samhälle som kräver lärande hela tiden av oss alla, betydligt mer krävande men samtidigt enormt utvecklande för mänskligheten.

Lärarna på universitet får tycka att eleverna inte är tillräckligt kunniga i kemiska processer, fine! Men säger de att eleverna inte har tillräckliga strategier för att lära sig de kemiska processerna är det problem. Sen är jag tveksam till om det är vi som bär största skulden till dina partykompisars misstro; vad gör de på gymnasieskolan? Först där specialiserar eleverna sig mot olika spetsutbildningar alternativt yrkesförberedande.

I Sverige har vi hittills haft grundsynen (även nedskriven i skollag och läroplan) att alla barn har möjlighet att utvecklas lika långt. Jag tänker så här: pushar vi alla 100 eleverna så bra vi bara kan får vi med oss 80 (de 10 med sämsta förutsättningarna får vi bara med oss en bit och de 10 med bäst förutsättningar får vi inte med oss så långt som en elitsatsning skulle gjort) till max. Hade vi kört t ex den tyska modellen hade vi fått relationen: 10, 30, 40, 10 (10 förlorade, 30 en bit, 40 max och 10 nästan fram). Fler får en bredare kunskap i svenska systemet! Men det ställer både känslomässigt och didaktiskt högre krav på oss lärare i det svenska systemet, det är just därför vi ska vara stolta över vad gör! Inte tvivla och misströsta! Sen kunde man ju önska att politikerna också kunde inse detta och ge oss tillräckliga förutsättningar och tillräckligt lön, men det kommer tro mig!

Vårt uppdrag är svårt och utmanande och kräver sin proffsiga lärare: "Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.
"Varje lärare ska: organisera och genomföra arbetet så att eleven
– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
 – upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
 – får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
– successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
 – får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
 – får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Vidare i Lgr 11 betonas än mer den språkliga aspekten än tidigare: Kunskap med hjälp av intellektuella, språkligt kommunikativa och logiskt problemlösande förmågor bearbeta och utveckla förståelse och utveckla ett kritiskt tänkande.

Sen får vi ju inte glömma att de studenter som nu finns på universiteten gick i skolan precis i början av Lpo 94, när väldigt få hade förstått det finurliga i skiftet av kunskapssyn och att de nog fick en "kompromissutbildning": lite minneskunskaper, lite förmågor och mycket lärarens intresse - inte mycket till likvärdig utbildning :-)

Följande debattartikel är tänkvärd: Högskolan måste satsa på tänkandets hantverk. Först då börjar vi dra åt samma håll. Nu är vi i täten och delar av universitetet kvar i den industriella världens definition av kunskap.

Som metodiskt tips för att bevara ämnenas spetstjusning och samtidigt utveckla elevernas färdigheter är Reading to Learn kanske en framgångsrik väg, flera forskare menar det i alla fall. Ett exempel: Närläsning ger koll på kemin

Så tänker jag när jag tänker pedagogik för våra ungdomar in i framtiden! En skola som ger framtidskompetenser, åt alla! /Viveca

5 kommentarer:

  1. Kollegan svarade:
    Tack för ditt utförliga svar. Personligen tror jag att faktakunskaper måste betonas hårdare tillsammans med lära att lära. I dag säger en del bekanta som arbetar mot länder i öster att de som arbetar där har goda kunskaper men tar inte lika många egna initiativ som vi svenskar gör, vi leder och de utför är situationen i dag. Naturligtvis kommer de också att utveckla sitt ledande och där med sitta på både faktakunskapen och förmågorna för 2000-talet. Var hamnar vi då om inte vi också betonar hela grunden? Viss fakta kommer att förändras eller utvecklas men det mesta inom naturvetenskapen och historien kommer bestå och där med bra att bära med sig så mycket som möjligt av och det gäller alla. Inom de ämnen jag undervisar stöter många på svårigheter pga. att de inte har tillräckliga faktakunskaper för att kunna följa eller genomföra resonemang, ta ställning samt tolka texter. Fakta tillsammans med reflektion måste gå hand i hand. Det ena utan det andra haltar markant.

    SvaraRadera
  2. Håller med dig! Faktakunskaperna ÄR viktiga, vad ska man annars träna sina förmågor på? Och absolut, en hel del faktakunskaper är oerhört bestående, framför allt de grundläggande som vi har i uppgift att se till att eleverna i grundskolan lär sig.

    Vad jag däremot funderar över när jag tänker konkurrenskraft är att vi i Sverige skulle vara modigare när vi väljer ut vilka ämnen som eleverna verkligen ska lägga ner tid och energi på och vilka som ska vara stödjande och mer allmänt utvecklande. Läs, betygsättande ämnen och ickebetygsättande.

    I min värld är nämligen inte prestige och proffsighet mätt i antal betyg vi sätter utan hur duktiga vi pedagoger är på att utveckla våra elever, oavsett ämnesbehörighet!

    Jag tror det är för många en omöjlig situation att prestera lika bra i alla våra 16 ämnen (nu 17 när moderna språk inte ska räknas bort). Varför kan vi inte få nöja oss med att sätta betyg i sv, eng, ma, språk, no och so = 6 betyg? De andra ämnena behövs för att kunna redovisa ma/eng/sv/no/so-kunskaper på sammanhängande och kreativa sätt. De behövs för att utveckla hela individer!

    Det hade frigjort tid för alla och möjliggjort faktafördjupning där så behövs. Gör man så här kanske men t o m kunde våga sig på att ändra timplanen i grundskolan, och göra den lite flexibel. Med flexibel menar jag inte de timplanelösa projekten som funnits runt om i landet utan flexibel för var individ. Den som behöver mer praktiska ämnen för att befästa sina teoretiska kunskaper under en tid ska få det, men den som lär sig bäst genom teoretiska modeller ska få det, allt i lagom mängder bestämda av kunniga lärare runt de lärande individerna, inte av politiker som kör alla "över en kam".

    DÅ tror jag vi har en möjlighet att hitta rätt i relationen grundkunskaper, spetskunskaper och färdigheter som gör Sverige till en konkurrensstark stat.

    Nu försöker vi bara göra allt det gamla lite mer plus det nya.

    Härligt med tänkande kollegor! /Viveca

    SvaraRadera
  3. Kollegan fortsätter att tänka, nu mer didaktiskt:
    Spännande tanke.
    Nu fick jag en pedagogisk idé, som kan ge eleverna en möjlighet att tolka text, planera en undersökning, ta ställning till mitt påstående och gå vidare.
    Tanke:
    1. jag ger eleven ett påstående t.ex. - det är varmare att ha på sig en svart tröja på sommaren.
    2. eleven kan ganska lätt läsa in sig om problemet och bekräfta med olika källor om jag har rätt eller fel.
    3. de får komma på ett sätt att praktiskt bevisa deras ställningstagande
    4. skriva en rapport
    5. kanske utveckla egna följdfrågor som dyker upp under arbetet.
    6. redovisa i tvärgrupper och svara på frågor från andra elever
    Här kan de ta mycket hjälp av varandra , föräldrar m.m i de flesta stegen. Ett prov kan ju sedan testa förmågan där de bara får arbeta individuellt och beskriva hur de skulle löst problemet.
    Känn inte att du måste kommentera, om du nu råkar vara ute på nätet. Jag var bara tvungen att skriva ner det någonstans.

    SvaraRadera
  4. Reading to learn lät som ett bra redskap för många elever, inte minst de med SvA. Kanske något att ta upp på vår skola?
    Slut för idag, ses imorgon!

    SvaraRadera