Reggio Emila-filosofi – Lgr 11 – 21st century skills

Finns det samband? Hur tacklar vi tankarna på Fäladgsården? Igenkänningsfaktorn har varit hög under de två dagar som jag konfererat om Reggio Emilia och Lgr 11. I tankarna har jag kopplat ihop intrycken med vår vision och våra tankar kring 21st century skills.

Spännande diskussioner har förts med våra kollegor på Backa- och Lovisaskolan som sedan tre år ingår i ett skolnätverk för Reggio Emilia-filosofin i skolan.

De hundra språken, meningsskapande, grupplärande och dokumentation är honnörsorden för en skola som arbetar efter Reggio Emilia-filosofin.

”Fäladsgården, där elever och lärare tillsammans skapar framtidens kompetenser genom kreativitet, samarbete och kunskap” kan det bli bättre? Visst är vi på spåren, även om vi inte känner oss hemma i att vara en Reggio Emilia-inspirerad skola. Jag tror vi tvärtom ska känna oss stolta att vi är det! Och att vi ser framtidskompetenserna som givna mål för våra ungdomar.

Tanken kring de hundra språken är ju just att den kreativa förmågan lyfts fram.  En förmåga måste inte alltid visas på gängse skolsätt: en text, ett prov eller en muntlig redovisning. Nej, fram för kreativa lösningar och uttryck där kulturen tar en naturlig plats. Film, musik, drama och poesi är bara andra uttrycksformer för kunskap, att vi sen kan skapa och visa detta med hjälp av moderna verktyg är ju bara bonus och en fantastisk möjlighet!

Lgr 11, vårt nya styrdokument, se det som möjligheternas dokument! Befriande tanke! Det är nog så här vi måste se på vår innehållsliga text. Visst, politikerna har snävat åt vår konstnärliga frihet något, genom att skriva in det centrala innehållet men vi måste komma ihåg att påminna oss själva om att detta bara är just innehåll, inte kunskapskrav och syfte med lärandet i skolan. Härligt var det att lyssna på Nya Stenkulaskolan (jag lyssnade på 6-9-lärarna) som också deltagit i skolnätverket men som fördjupningsskola, när de säger att Lgr 11 har hjälpt dem i deras tankar. ”Nu är det mycket lättare att arbeta i projekt och låta alla språken blomma”. ”Entreprenöriellt lärande kändes som TACK!  Vi plockar ut förmågorna som är gemensamma för många olika ämnen och lyfter in dem i projekten.”

Är det så här vi ska tänka? Eller ska jag istället skriva, är det så här vi tänker? Vi skapar projekten utifrån det centrala innehåll som har beröringspunkter, lyfter fram de gemensamma förmågorna och dokumenterar (våra duktiga elever med Reggioträning sedan förskolan dokumenterar själva med sina multimedia-kulturella produkter) hur eleverna utvecklar dessa under projektet.

På Stenkula arbetar man mycket med att lita på varandra som kollegor: en mattekollega kan i projektet mycket väl identifiera en bildförmåga och en bildkollega upptäcker en språkförmåga. Detta eftersom förmågorna i Lgr 11 är skrivna på samma sätt och ofta likartade eller t o m samma! Arbetsbesparande och roligt! Arbetslaget får en mening.

Sven-Eric Liedman, idéhistoriker och det senaste decenniet författare till flera skoldebattböcker, senaste är Hets! talade om: Den ökade kontrollfunktionen: NP, skolinspektion, ev kommande studentexamen som enligt honom visar på en systematisk misstro av undervisningsväsendet. Och visst är jag väl benägen att hålla med. Varför skulle vi annars införa allt detta? Att kontrollerna tar tid och kraft. Tid och kraft från lärandet hos barnen och yrkesutvecklingen hos pedagogerna.

Är drivkraften enbart att den offentliga sektorn ska bli lika effektiv som den privata? Med vilka mått räknar man då effektivitet? Meritvärde? PISA-ranking? Eller antal patent 20 år senare? Jag hoppas det är antal patent OCH antal välmående medborgare!

EU:s  åtta nyckelkompetenser lyftes fram. Välbekanta för oss men tål att skrivas fram igen:

1. Kommunikation på modersmålet
2. Kommunikation på främmande språk
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens
4. Digital kompetens
5. Lära att lära
6. Social och medborgerlig kompetens
7. Initiativförmåga och företagaranda
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Tror vi ska påminna oss om de här lite då och då. De här nycklarna ger våra elever öppnade dörrar till framtiden! Tveksamt om betygen har samma dignitet.

Liedman menar att nr 5: Lära att lära är den viktigaste! Och det är väl svårt att inte samtycka med?

Lära att lära gäller oss alla: elever, lärare och alla våra medmänniskor. Vi lärare får inte tappa glädjen i att lära och utveckla oss i didaktikens konst! Att förstå hur eleverna lär sig och hur vi kan stötta dem i sitt lärande just nu 2011. Glädjen i att se en elev fatta, är väl det som gjort att vi valt att bli just lärare? Men varför fattar han? Var det min kluriga uppgift, kamratens kommentar, det idoga repeterandet, diskussionen på rasten, eller filmen hemma? Vi lär inte på samma sätt idag som för 20 år sedan. Idag lever vi ett kunskapsregn som blöter ner oss ständigt, denna kunskap behöver bearbetas i skolan, inte inhämtas som det var när vi lärare gick i skolan.

Det fantastiska med Reggio-filosofin är att den ger möjligheter även för oss lärare, nämligen i dokumentationstanken. På Backaskolan i Malmö har man försökt visa alla våra olika sorters dokumentation, det konkreta exemplet var en filmatisering av ett boksamtal i en nia om Gardells En komikers uppväxt. För att förstå varför vi gör olika sorters dokumentation har de teoretiserat de olika delarna av dokumentationskulturen (de lyfter fram dokumentationen som POSITIV, en förutsättning för vidareutveckling av lärande).

• Målkollens dokumentation
• (enligt skollagen: skriftligt omdöme, betyg, IUP med formativ bedömning)
• Dialogstödjande dokumentation
• (För att uppgiften ska bli utmanande i nästa lärandetillfälle startar pedagogtanken i dokumentationen av förra lärandetillfället)
• Praktikutvecklande dokumentation
• (pedagogens praktik, bara jag kan förändra mitt sätt att praktisera som lärare- hur jag konkret interagerar med eleverna, hur planerar jag?)
• Bevisorienterad dokumentation
• Dokumentation för metaförståelse av pedagogiska sammanhang
• (gemensam förståelse för det vi gör i klassrummet)
• Dokumentation för förmedling och insyn
• (till föräldrar, kollegor, skolsverige)

·         Finns säkert fler varianter inom dokumentationskulturen! På Backaskolan, Malmö letar de vidare. Befriande att höra alla skolor berätta att de processar vidare, ingen sanning finns; att just processen att lära sig nytt som lärare är pedagogens utmaning och drivkraft.

      All pedagogisk dokumentation rymmer reflektion över det förflutna. Reflektionen kopplas sen till övervägande inför framtiden. Kom ihåg det!

Utifrån Backaskolans modell kände jag mig en ett stort steg klokare om just dokumentation. Och viktigt är att framföra att dokumentation är långt ifrån bara text, det är lika ofta bild, film, ljud och upplevelser – spännande tanke och befriande! Visst dokumenterar vi massor på Fäladsgården, men vi kanske inte ger oss tillräcklig tid att reflektera över innehållet så det ger kloka övervägande inför framtiden. Det är ju först då vi utvecklas som lärare och skola!

Efter de här dagarna känner jag bestämt: ta ett djupt andetag, stanna upp, ta dig tid att se och lyssna in vad eleverna gör och säger. Tänk på det och använd det i planeringen av nästa tema (använd pedagogisk dokumentation där det hjälper dig och dina elever att komma vidare men bara då!). Allt centralt innehåll behöver vi inte ha fördjupat oss i! Bara vidrört ... Vi måste våga lita på vår pedagogiska kompetens; vi är lärare! det är inte de andra! Det viktiga är ju att utveckla förmågorna och ge eleverna nycklar till framtiden. Lgr 11 är ramen men elevernas aktiviteter måste få lov att vara det berömda huret (och det har vi ju fortfarande oskrivet i läroplanen, tack o lov!).

bakfickebok

Avslutninsgvis kan jag inte låta bli att visa ytterligare ett bevis på att kunskap inte ser ut som den alltid gjort och att kreativiteten flödar, överallt! Bok är inte längre en bok! Nej, tänker ni, bok ska läsas på läsplatta har vi sett på bokmässan, men nej, nu har det kommit bakfickeböcker!  Pocketböcker med storleken 8x12 cm som läses på höjden! Fungerar jättebra! Jag var ju tvungen att prova .... ;-) Våra föreställningsvärldar ska tydligen utmanas hela tiden!

/Viveca