tisdag 5 februari 2013

Föreläsning med Sir Ken Robinson


Sir Ken började med att prata om hur många elever som lämnar skolan innan avklarad skolgång världen över. Frågan är sen hur många oengagerade och ointresserade elever som går kvar men inte får något ut av sin utbildning. Om eleverna är uttråkade så är undervisningen tråkig och inget ska vara tråkigt. Skolan är byggd på likformighet dvs att alla är lika. Men vi är inte lika som människor och därför kan inte skolor och utbildning vara lika för alla. Många saker i skolan har vi kvar trots att övriga samhället fungerar annorlunda. Ta till exempel lektionsindelningen. Hur många företag har en klocka som ringer efter 40 minuter och som tvingar alla anställda att bryta upp och gå till en ny sal med nya människor och där påbörja en ny uppgift? Ett sådant system skulle vara förödande för ett företag. Vidare talade Sir Ken om att man som lärare måste vara förändringsbenägen och följa med sin samtid mot framtiden. ”Technology is what you call things which happened after you were born” är ett talande citat. Ett annat är ”Do not try to ride yesterday's horse eventhough it worked” dvs bara för att en övning fungerade i en klass igår så är det inget som säger att det skulle fungera idag eftersom det inte är samma människor som sitter där pga alla de yttre och inre faktorer som påverkar oss. Den som vill läsa fler kloka saker av Sir Ken kan läsa hans bok ”Out of our minds- learning to be creative” andra versionen (eftersom han skrev om hela boken nyligen). Slutligen vill jag, precis som Sir Ken, citera Benjamin Franklin ”There are those who are immovable, those who are movable and those who move”. Frågan som alla bör ställa sig är: Vem vill du vara?

måndag 4 februari 2013

I´m moving on ...

WE are moving on, menar jag naturligtvis ;-)

När jag summerar mina tankar efter BETT-konferensen hamnar jag på PERSONLIGA MÖTEN.

Med Dr Ruben Puenteduras när vi satt sju pedagoger från Tunaskolan och Fäladsgården och Ruben frågar oss: Vilken modell arbetar ni utifrån i ert formativa utvecklingsarbete? Hade jag läst den frågan hade jag nog valt att inte svara, nu blev jag tvungen att stå svarslös! Ruben lyfte även fram lärarens uppdrag: att arrangera en god mix av Pedagogik - Teknik - Innehåll,  först då blir det Kunskap värdig eleven. Kunskap är Key issues, i Sverige kallade The Big Five. Tekniken är bara naturlig, lika narturlig som boken, pappret och pennan varit i gårdagens skola.

Mötet med Ruben gjorde att jag förstod hur vi ska gå vidare i vårt utvecklingsarbete.

Sir Ken Robinson pratade inför en fullsatt sal med över 800 skolintresserade åhörare. Jag fick förmånen att delta i ett eftersnack med Sir Ken och fick då verkligen möta honom. Han och jag satt bredvid varandra över ett glas bubbel och han berättade om sin kollega som gått ner i vikt. Jag tänkte lite kort, men varför berättar han det för mig, nu? Väluppfostrad som jag är, satt jag snällt och lyssnade, nickade med och hummade. Tror du han skulle äta och dricka precis som alla andra människor? frågar han mig. Naturligtvis inte! det är därför vi i skolan ska ha individuella utvecklingsplaner för varje elev. Alla lär sig på olika sätt. Sir Ken fick mig att förstå varför vi har IUP:er till varje elev, men har Björklund förstått det? Och de vi skriver idag, är inte värda namnet ...

Mötet med Sir Ken gjorde att jag förstod att att vår fyrkantiga skola är helt fel. Var och en har rätt att utvecklas efter sina egna förutsättningar.

För mig avslutades veckan med att jag stod en meter framför Sarah Dawn Finer när hon berättade hur viktiga vi lärare är för våra ungdomar. Att höra henne berätta om en episod när hon träffade en flicka på Åhlens som frågar Sarah, är du Zoie Finers syster? Zoie är lärare i engelska och musik på en skola i Stockholm. Sarah berättade om flera sanningar om skolan samtidigt som hon sjöng några av sina låtar. Jag fastande för hennes I´m moving on som kan tolkas på så många olika sätt. Visst hade jag hört den flera gånger tidigare, men att stå så nära henne, ha ögonkontakt med henne och höra låten kopplad till skola gjorde intryck på mig.

Mötet med Sarah gör att jag byter ut I mot We i hennes låt och bestämmer mig för att forstätta vårt fantastiska arbete med att utveckla skolan till det den bör vara; en skola som matchar 2020-talet.

Under hela konferensen har jag boostats av möten med skolsveriges elit. En elit som är positiv och tror på Sverige som en kunskapsnation. En elit som tror på våra ungdomar både nu och i framtiden.

En liten undran vill jag dock kasta ut i etern: Varför organiserar vi inte grundskolan efter The Big Five? Tänk om det kunde räcka med att vi satte fem betyg? Ett på var förmåga? Först då skulle de personliga mötena blir överordnande allt annat i skolan. Möten både elev-elev, elev-lärare och lärare-lärare. Då tvingas alla att samarbeta, precis det som som framtidens samhälle kommer att kräva. Kopplar man dessutom ihop The Big Five till att de ska visas och användas i autentiska arenor för att ge godkända betyg (för betyg får vi nog ha kvar för att kunna sortera våra gymnasie- och universitetsstudenter) har vi kommit betydligt närmare en skola värdig 2013!

En sådan läroplan skulle ställa krav på hela samhället att ta ansvar för våra ungdomars utveckling. Först då kommer skola och samhälle att mötas på riktigt.

Man jag klarar av att Moving on, även utan en annorlunda läroplan ;-) Personliga möten, that´s the shit! Både digitala och IRL.
/Viveca

söndag 3 februari 2013

Sluta - Fortsätta - Börja


På ett av seminarierna fick vi i uppgift att diskutera och bestämma oss för vad vi ska sluta med, vad vi ska fortsätta med och vad vi ska börja med när vi kommer hem till skolvardagen igen.  Vi byggde våra resonemang på aha-upplevelser tidigare dagar. Efter diskussionen i grupper med tre personer som vi inte kände presenterade vi våra beslut i kortfilmer som publicerades i en grupp på Facebook. Facebookgruppen

Diskussionen var förstås viktig och filmen jag var med och gjorde var rolig att göra, men det viktiga var att faktiskt bestämma mig för svaren på de tre frågorna; 
  • Vad ska jag sluta med? 
  • Vad ska jag fortsätta med? 
  • Vad ska jag börja med?


Sluta. Jag ska sluta med att kontrollera allt sådant som eleverna själva kan ha koll på. Här tänker jag mycket konkret. Inte rätta glosförhören i åk 6 - eleverna får göra det till varandra eller så använder vi  www.glosor.eu till det också, så fort de får egna datorer. 

Fortsätta. Jag kommer att fortsätta att flippa klassrummet. Min övertygelse har blivit än mer fast att det är ett utomordentligt sätt att arbeta. Jag vill göra snyggare filmer. Letar efter bra appar för att göra dem personligare och tydligare, men jag vill också fortsätta att  utveckla arbetet i det flippade klassrummet när filmerna är sedda. 

Börja. Helen Johnson, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, visade några bra reflektionsfrågor, som lärarna använder efter avslutat arbetsområde på hennes skola.



Ofta måste jag skynda vidare in i nästa arbetsområde. Reflektionen blir haltande. Ibland blir den inte ens av. Usch och fy!!!  Plus, (p) minus (m), intressant (i) i all ära, men här ser jag ett finare verktyg.   Jag tycker att frågorna är bra för att de sammanfattar mycket av det som jag vill bli bättre på eller mer medveten om. Jag har bestämt mig för att börja använda dem. 

Det finns ytterligare en sak som jag vill börja med. Jag vill tänka förmågor mycket mer när jag planerar arbetsområdena. 

Ruben Puenteduras talade om att vi lärare måste utgå från förmågorna och leta verktyg som stödjer utvecklingen av dem. Han visade sin modell TPCK  eller VIP (förenklad och översatt till svenska).



Helen Johnson talade om vilka förmågor som måste tränas för att visionens ledord ska förverkligas. Puenteduras och Johnson är inne på samma spår. Jag tänker att det är tid att använda The Big Five som utgångspunkt. Jag ser det som att The Big Five finns mitt inne i RP:s modell. RP hävdade att man i varje arbetsområde ska ha med minst två av dem. Under läsårets gång ska alla förmågorna ha varit med. 

Jag har bestämt mig för att börja använda VIP och The Big Five mer medvetet i planeringen av arbetet.


Flippa klassrummet!


En termin har jag flippat! Jag vänder på steken helt enkelt! Gör tvärtom! Det kallas att flippa klassrummet, men har ingenting med att flippa ut. Det är väl genomtänkt och nu har jag till och med fått bekräftat av bl.a. Troed Troedsson, framtidsanalytiker,  som underströk att informationsströmmarna i skolan måste ändra riktning om lärandet ska bli framgångsrikt och innovationsgraden öka.




Genom att flippa fokuserar man mer på lärandet och mindre på läraren. Det blir mer tid till att träna med läraren i skolan. Möjligheten till att individualisera ökar. I mitt fall innebär det att de genomgångar som jag tidigare gjorde på tavlan ser eleverna på egen hand före lektionen. Jag har gjort små, korta filmer , som de får i läxa att se. När lektionen börjar kommer de med förförståelse och vi kan börja diskussionen på en högre nivå. Vi får tid att träna tillsammans. Det som de gjorde hemma tidigare - tränade fast på egen hand - sker nu i klassrummet tillsammans med mig eller klasskamrater. Möjligheten att diskutera frågorna blir större, hjälp finns att tillgå. Fler blir vinnare!Vi har flippat klassrummet! 

En flipp behöver nödvändigtvis inte bestå av filmer. Allt som du vänder på i syfte att öka fokus på lärandet kallas en flipp. För mig blev det dock korta filmer (2-6 min). Jag har börjat med att använda mig av Keynote. Det finns mer att önska i hur filmerna ser ut och låter. Det viktiga för mig är nu att se och märka att eleverna faktiskt uppskattar dem precis som de är. De ser dem, de ser om dem och uttrycker sig positivt om dem. De lär sig och möjligheten att individualisera har ökat. Här är ett exempel på en av mina filmer. Fråga mig gärna om du undrar om något. 



Ett av seminarierna i London handlade om det flippade klassrummet. Några påståenden som jag och de flesta andra i publiken instämde i var:
Genom det flippade klassrummet...
  • … får vi ökat fokus på lärandet.
  • … spar vi tid.
  • … får vi möjlighet att individualisera mottagandet.
  • … möjliggör vi diskussioner som startar på en högre nivå.
  • … skapar vi möjlighet att lära oberoende av tid och rum.

Visionen


Lyssnade på en rektor Helen Johnson, Flich Green Academy. Så klok och inspirerande! Hon började med att tala om att hennes skola fått en utmärkelse tack vare att visionen varit tydlig och att alla medarbetarna hade arbetat mot den. Alla hade gått åt samma håll och hon hade kunnat leda dem genom att hela tiden tänka vart de var på väg. Allt arbete syftade till att förverkliga visionen.

Känner mig trygg och nöjd med att vi har en tydlig vision på Fäladsgården! När den snickrades till för snart två år sedan var jag med tillsammans med en hel del av er andra. Tänkte kanske inte då att den skulle få så stor betydelse. Jag känner dock nu att den har fått det. Den har upprepats så många gånger och näst intill hamrats in i mitt medvetande. Den sitter där och nu känns det som jag faktiskt införlivat den med mitt sätt att tänka när jag gör uppgifter, skriver LPPer eller diskuterar skolutveckling. 

Vi behöver förstås fortsätta att diskutera och bryta ned visionen så att vi vet vilka av elevernas förmågor vi måste utveckla för att varje del ska bli verklighet. Vidare måste vi fortsätta att välja metoder, digitala eller andra, för att  träna dessa förmågor. Och där någonstans är det viktigt att titta på visionen igen så att vi fortfarande är på väg mot den. Vi har något att hålla oss i!

Det är skolledningens ansvar att se till att det finns en vision. Vår valde att formulera den tillsammans med medarbetarna. Det är jag tacksam för! Det är allas vårt ansvar att använda den i alla diskussioner och beslut vi tar. Om vi gör det tror jag till och med att vi skulle ha en chans på någon utmärkelse - precis som Helen Johnsons skola !

På Fäladsgården skapar elever och lärare tillsammans framtidens kompetenser genom kreativitet, samarbete och kunskap. 

lördag 2 februari 2013

Tankar och visdomsord jag tar med mig hem...

Angående  nationella prov, PISA, salsa och allt vad det nu heter...
Om varje människa är unik, varför ger vi dem samma uppgifter att tänka på? Vill vi verkligen att skolan ska vara en annan form av McDonalds, KFC eller Starbucks? Du vet precis vad du får - för det är samma över hela världen! 

 
Teknologi

Om det hände innan du föddes så är det är inte teknologi. När är våra elever födda nu igen...? :) Teknologi är som ett musikinstrument. Musiken finns inte instoppad inuti trumpeten, musiken finns i musikern som spelar.

"To be born is a miracle! Never regret growing old, it's a priviledge denied to many."
/The Dalai Lama 

 
Sir Ken Robinson (Min egen bild är ganska suddig och han är ju trots allt en ganska stilig karl. "I live in L.A., I've had work done.")


Visst är det konstigt?

Efter tre intensiva dagar som handlat om att omdefiniera lärandet, finna lösningar för att öka måluppfyllelse, se nya möjligheter, tänka nytt och vända allt, förändra... så samlas vi, 450 personer,i räta rader och sitter alla vända mot ett podium med en man, Sir Ken Robinson, som talar oavbrutet i 60 minuter, visar en bild på projektorn och hyllas med massiv applåd efteråt.

Visst är det konstigt???

Vem av oss i de räta raderna skulle fundera på att göra på ett liknande sätt om vi ville berätta något viktigt för våra klasser och få dem att fundera och ta ställning?

Är det som att svära i kyrkan när jag undrar varför veckan avslutas så här? Tänker mer på detta, tyvärr, än vad som sägs. Tur att andra antecknade. För viktigt är det nog.

Några saker hörde jag som jag minns och som jag tyckte var viktiga.

  • Vi är i början av en revolution - i bokstavlig mening! Följ rörelsen!  
  • Den teknologi som finns när vi föds är inget problem för oss. Den som kommer under vårt liv måste vi arbeta med för att förstå och lära oss använda och se vinsterna med.
  • Lärare är viktiga!
  • Det finns ingenting som är tråkigt att lära sig - det är lärarens uppgift att se till att eleven inser det.

fredag 1 februari 2013

Studiebesök i verkligheten


Studiebesök Kent College i Canterbury, rektor Chris Joy

Chris talade om att dagens elev har ett nätverk med personer runt sig hela tiden när han/hon sitter i klassrummet. Läraren är bara en. De andra är inte fysiskt närvarande men nåbara för eleven. Dessa andra kan vara vänner på Facebook, föräldrar via sms på iphonen m.m. Vi lärare är alltså inte ensamma längre då det gäller våra krav på uppmärksamhet i klassrummet. Det är viktigt att veta detta för att hitta vägar att nå fram till eleven. Forskning visar, säger Don Tapscott, att arbetsminnet hos elever är mycket större än för oss vuxna. Eleverna kan göra flera saker samtidigt. De har vuxit upp i en värld där allt är nåbart. Så är det inte för oss vuxna. Chris pratade också om hur mycket deras skola hade ändrats sedan macarnas inträde. Först talade han om lärarnas rädsla för att kunna mindre än eleverna om datorer och hur detta sedan successivt hade släppt. Molnet ”the cloud” var det verktyg som höjdes till skyarna och detta har ju vi på Fäladsgården redan insett. Personer som citerades var Mark Prensky som bad lärarna säga till sina elever ”Teach the teachers how you want to be taught”.och Eisenhower ”Plans are nothing, planning is everything”. Tänkvärt!

Lärmiljöer


Lärmiljöer-IRL och Digitalt
Maria rektor på Nya Latinskolan i Malmö, Daniel Nacka

Maria har fått förmånen att vara med i uppförandet av en ny skola där två befintliga byggnader i 1800-tals stil ska sammansmälta med en helt ny byggnad. Vilka krav ställer det nya lärandet på skolmiljön? Maria pratade om att den fysiska skolmiljön måste vara multifunktionell, ha olika workareas och ge möjlighet för eleverna att kunna projicera det de gör. Deras nya skolas vardagsrum är en foodcourt-cafeteria-bibliotek (där bibliotekarier/learningdesigners arbetar). Här serveras frukost från eget bageri. Tänket är att man som elev ska vilja vara där. Skolan kommer inte att ha en rektorsexpedition eftersom dessa ska sitta nära sina lärare och elever ute i verksamheten. Daniel pratade om att hitta mötesplatser mellan skola och resten av samhället. Vi är nämligen för isolerade i skolan och eleverna lär inte känna den värld som de sedan ska arbeta i enligt Daniel. Vi måste öppna upp skolor så att resten av samhället tycker att det blir intressant att samarbeta. Frågor som diskuterades var hur mycket tid vi ägnar till att laga det som inte fungerar och trots detta blir det aldrig riktigt bra. Egentligen handlar allt om vårt förhållningssätt och inte det fysiska rummet. Allt är möjligt! Själv skulle jag gärna vilja göra ett studiebesök på Nya Latinskolan i Malmö för att inspireras ock plocka med mig nya idéer till Fäladsgården.

Framtidens ledarskap


Framtidens ledarskap med Tricia Kelleher rektor på The Stephen Perse Foundation School i Cambridge

Tricia talade mycket om de hinder man som ledare upplever når man vill börja förändra något som redan är bra. Hur säljer man in konceptet Förändring är nödvändig för föräldrar, elever, lärare och politiker? Hon pratade om att vi måste gå från en skola som handlar om ämnen till en skola som handlar om eleverna. Då är den fysiska lärmiljön viktig. Man måste skapa lärplatser där kommunikation är möjlig och bryta upp det fyrkantiga klassrummet med sina fyrkantiga flyttbara bänkar. Våra klassrumsmiljöer med bänkar på rad har sett ut så sedan 1800-talet i viktoriansk stil. Vi måste ha en utbildning för framtiden istället för en för dåtiden, sa Tricia. Bibliotek ansåg hon också viktigt i denna miljö. Skolan ska heller inte vara en isolerad miljö. Skolan ska vara en del av samhället. Ett sätt att göra detta på var att hon bjöd in ”gamla” elever som tidigare hade gått på skolan på möten som kallades ”Inspire me” där samtalen mellan den vuxne och eleven handlade om deras liv. Dessa samtal var populära och sågs fram emot. Tankar som väcktes hos mig var hur oerhört traditionsbunden skolan fortfarande är både i sin fysiska miljö och sin struktur. Ofta lutar vi oss tillbaka på att skolan inte går att förändra pga ekonomin och detta är ett enkelt sätt att avfärda förändringskrav istället för att våga se möjligheterna. Den faktiska skolbyggnaden behöver inte byggas om från grunden och ”lektionerna” (möten mellan elever och pedagoger) behöver inte kastas ut. De behöver bara förändras och fortsätta förändras för att matcha 2000-talets skola och den professionella utbildning som vi vill stå för.

Att leda förändringsprocesser



LIN-education höll i denna föreläsning och de lutade sig på en nyligen släppt rapport när de fastställde att det tar 7 år att förändra en skola. I en förändringsprocess börjar man som skolledare oftast med det reaktiva dvs att städa akuta problem och behandla uppkomna problem. Istället ska man fokusera på och göra plats för det proaktiva då man förutser framtida behov och formar framtiden. Om inte skolledaren gör detta vem ska då göra det? Det två första delarna kvarstår dock och här är det inte alldeles lätt, tycker jag. Hur man ska göra? Arbetsdagen har ju bara ett visst antal timmar. Svaret måste vara att delegera dessa arbetsuppgifter, men till vem? Lärarna behöver i vissa frågor hjälp med beslutsfattandet och då måste någon kunna göra detta. Hur lyckas man med denna ekvation? Dessa frågor kräver svar. LIN pratade också om kriskurvan som vi alla går igenom vid nya beslut. Vissa går igenom hela kurvan på fem minuter medan andra behöver betydligt längre tid på sig. Kurvans olika steg kännetecknas av förnekelse, ilska, oro, apati, sorg, acceptans, förhandling, omställning och till sist uppslutning. Som skolledare kan man inte börja leda en förändring förrän man själv har nått acceptans, annars märks det. Vid nya uppdrag behöver individen först förstå, acceptera sitt motstånd, inse vad sitt nya uppdrag är och slutligen finna engagemang i sitt nya uppdrag. Dessa modeller är lätta att applicera även på elever och hjälper i alla fall mig att förstå när och hur jag ska lämna information vidare för att sedan förändra arbetssätt.

Troed Troedsson: En skola i samtiden för framtiden.



Troed Troedsson titulerar sig själv som framtidsanalytiker, en spännande och kanske provokativ titel. Och provocerad blev jag verkligen under detta pass, men på ett positivt sätt. Ibland kändes det nästan som en spark i magen. Ser min pedagogiska roll verkligen ut så? Har jag inte kommit längre än så där? Framtidsanalytiker? Kan man verkligen sia om framtiden? Är det inte det som vi lärare gör varje dag när vi försöker välja ut det eleverna behöver kunna? frågade Troed oss. Han pratade mycket om skillnaden mellan kompetens kontra kunnighet och förklarade begreppen såsom att competence=the ability to compete, emedan kunnighet bygger på kunskap, information och erfarenhet. Det senare har varit gällande från 1850, men nu går samhället mer ut på kompetens dvs strävan att hela tiden utvecklas och att försöka vara bättre än sin omvärld där så många redan är så kunniga. Troed pratade vidare om utvecklingskurvor för företag och enskilda individer. Se bild! Innovationsgraden (förnyelsegraden) avgör hur du lyckas. Kunskap bygger på information där hjärna, funktionell, långsiktig och specialisering är nyckelbegrepp emedan innovation bygger på kommunikation, värderingsstyrd, kortsiktig och komplexitet. Det viktiga är alltså inte var du är utan vart du är på väg. Jag lämnade denna föreläsning alldeles skakig och oerhört inspirerad. Ja, jag vill vara del av framtidens lärande. Ja, jag vill våga släppa rädslan för det okända. Jag vill börja nu!