Att leda förändringsprocesser

LIN-education höll i denna föreläsning och de lutade sig på en nyligen släppt rapport när de fastställde att det tar 7 år att förändra en skola. I en förändringsprocess börjar man som skolledare oftast med det reaktiva dvs att städa akuta problem och behandla uppkomna problem. Istället ska man fokusera på och göra plats för det proaktiva då man förutser framtida behov och formar framtiden. Om inte skolledaren gör detta vem ska då göra det? Det två första delarna kvarstår dock och här är det inte alldeles lätt, tycker jag. Hur man ska göra? Arbetsdagen har ju bara ett visst antal timmar. Svaret måste vara att delegera dessa arbetsuppgifter, men till vem? Lärarna behöver i vissa frågor hjälp med beslutsfattandet och då måste någon kunna göra detta. Hur lyckas man med denna ekvation? Dessa frågor kräver svar. LIN pratade också om kriskurvan som vi alla går igenom vid nya beslut. Vissa går igenom hela kurvan på fem minuter medan andra behöver betydligt längre tid på sig. Kurvans olika steg kännetecknas av förnekelse, ilska, oro, apati, sorg, acceptans, förhandling, omställning och till sist uppslutning. Som skolledare kan man inte börja leda en förändring förrän man själv har nått acceptans, annars märks det. Vid nya uppdrag behöver individen först förstå, acceptera sitt motstånd, inse vad sitt nya uppdrag är och slutligen finna engagemang i sitt nya uppdrag. Dessa modeller är lätta att applicera även på elever och hjälper i alla fall mig att förstå när och hur jag ska lämna information vidare för att sedan förändra arbetssätt.