Reflektioner från SETT kring kreativ lärandemiljön

Var sätter du dig när du ska läsa en bok? Lösa sudoku? Läsa på inför en presentation? Kryper du ner i en härlig fåtölj? Kanske en saccosäck? Eller någon annan mysig plats i huset? För inte sätter du dig väl på en hård stol vid en tom bänk i en oinspirerande och ibland högljudd miljö?

Eleverna har inte så mycket val i frågan utan måste på sin arbetsplats ofta utföra sitt arbete under några av ovannämnda förutsättningar. Är detta en av anledningarna till att vissa av dem inte finner ro i skolarbetet? Hur viktig är lärmiljön för dem?

På SETT-mässan pratade bl a Frida Monsen från Rektorsakademin Utbildning om två olika sätt att arbeta med lärmiljöer:

Det första bygger på en skola konstruerad utifrån nya pedagogiska visioner redan från början. Denna vision blir lite svår, då Fäladsgården invigdes redan 1971, med andra visioner och andra utgångspunkter. Vi har de väggar och rum vi har.

Den andra bygger på att man arbetar med de redan befintliga rummen. Vad kan vi på Fäladsgården förbättra så att våra klassrum, grupprum, centralkapprummet och matsalen blir rum för lärande? Enligt Skolverket skapas god lärandemiljö när eleverna känner sig trygga och då det finns plats för kreativitet, lärande, trygghet, kontroll, samarbete, delaktighet och inflytande i sin omgivning. Vi på Fäladsgården är redan bra på mycket, men självklart kan vi bli ännu bättre och varför inte ta hjälp av eleverna här?

Hur kan vi förbättra för våra elever så att skolans miljö blir ännu mer tilltalande? - Genom att bjuda in dem och låta dem vara delaktiga och ha inflytande över deras lärandemiljön! Kanske är det nyckeln?

Efter flera intressanta föreläsningar på SETT, om hur man kan arbeta med lärandemiljöer, hoppas jag  till hösten få arbeta med en grupp elever om hur vi kan förbättra skolans lärandemiljö.

Vem vinner när lärare och elever hamnar i maktkamp?

Aiman Jihar föreläste om "Vem vinner när lärare och elever hamnar i maktkamp?" Troligtvis ingen? Det är dock enkelt att fastna i kampen och omedvetet förstärka den snarare än att bryta den. Det är ofta dessa elever som skolan inte lyckas inkludera. Om vi kan bli bättre på att möta elever i dessa situationer kan vi förhoppningsvis skapa ett sammanhang där fler elever lyckas delta i skolarbetet.

Hur brukar vi göra? Varför? Funkar det?
Vanligast är att vi ringer hem, vi tillrättavisar eleven eller att vi utvisar eleven från lektionen eller var det nu är den stör. Vi vill ofta ha en snabb lösning på en elevs negativa beteende. Det vi borde tänka istället är att vi ska arbeta med eleven under hela grundskolan.

För vad händer efter vi har ringt hem? Ofta pustar vi ut och tycker att vi har gjort vår del och att det nu ligger på föräldrarnas ansvar att lösa problemet. Det som ofta händer är att föräldern antingen skäller på barnet, pratar med barnet eller inte gör något alls. När vi har någon elev där vi ofta får ringa hem till föräldrarna bör vi istället utgå ifrån följande tre saker:
1. Att informera. Att ringa och informera föräldern om vad som har hänt, men att vi på skolan har kontroll på situationen och kommer arbeta vidare med eleven på skoltid. 
2. Att be om hjälp. Att jag som lärare ringer för att be föräldern om hjälp på hur vi kan hjälpa eleven på olika sätt.
3. Veckosammanfattning: Att vi har en bestämd dag då jag som lärare ringer och stämmer av hur veckan har varit. Då kan det ha hänt en tråkig sak på tisdagen, men sedan kanske eleven har arbetat bra och skött sig i skolan resterande dagar och då kan du som lärare både lyfta fram negativa och positiva saker.

Bakom elevens motståndDet finns alltid ett visst beteende hos eleven: Vad gör eleven? Eleven kastar boken på golvet och säger "Jag tänker inte jobba mer", läraren ger en tillsägelse, eleven kommer att ha ett ännu större motstånd till att arbeta.

Vi måste istället komma åt elevens känsla och önskan: Vad upplever eleven? Eleven upplever sig underlägsen. vad har eleven för önskan: Vad vill eleven? Eleven vill ha hjälp.
Det är lätt att handla i en maktkamp med elever, och det är lika lätt att ta sig ur den.

Det gäller att ha rätt inställning, flytta fokus på vad barnet gör till vad du som lärare gör. Lätt att hamna i tankefällor som frigör oss från ansvar. Fokusera istället på din handling direkt i anslutning till händelsen. 

Finns det dessutom en publik som ser vad som händer, hamnar ofta både du lärare och elev i en kamp som båda känner att man måste vinna. Ingen av er har råd att förlora, då det finns för många vittnen runt omkring. Vi löser inte allt här och nu! Ibland är det bättre att söka upp eleven lite senare för att kunna ha en lugnare och bättre samtal.

Vad ska vi blir bättre på? Att arbeta med att utveckla våra egna färdigheter. 

Riktiga mottagare

Det finns många olika spår att följa, på SETT, i lärarlivet och utanför. Martin Fernström börjar sin föreläsning med att ge oss ett kryphål; han är bara vanlig lärare, liksom vi andra, och går att avfärdas om vi inte gillar det han säger. Det visar sig bli svårt, åtminstone för mig.

Fernström bekräftar och exemplifierar på många olika sätt sina teser, på ett mycket medryckande sätt. Hans huvudtes är att uppgifter ska vara rika; på nya frågor, på nya roller, på riktiga mottagare och på tid. Det är härligt med en verksam lärare som lyfter behovet av stora uppgifter där många förmågor lärs in och visas, och som exemplifierar med de viktiga frågor som ställs när man fortsätter inom ett och samma område och inte bara hastar vidare.

För min del känner jag också glatt igen mig när han pratar om att använda arenor där man får många riktiga mottagare som inte "tar slut" eftersom det ökar engagemanget för uppgiften i så hög grad. Det känns likt och parallellt med den site vi arbetar med och pratade om på vår föreläsning igår, där elever från olika länder ger uppgifter till varandra. Den är lite som en kombination av hans uppmaning om att hitta  riktiga mottagare och skapa egna läromedel.

Han pratar på ett inspirerande och glädjande sätt fullt med tankvärda metaforer som fastnar. Avslutar med en av dem:

"Jag tänker mig att jag står med ett ben i syftestexten i läroplanen och ett i kunskapsdelen. Sedan har jag ett tåg som åker omkring mig med vagnar fyllda med centralt innehåll. Ur dem plockar jag när det passar in tills jag tömt alla vagnar."

Inkludering, internationalisering, icebreakers....SETT 2016

Icebreakers

Redan första kvällen får jag med med mig min första input från SETT när jag sitter och pratar med Mikkel, en av de danska lärarna från vår utbyteskola i Ringe. Han berättar men full inlevelse om sina olika Icebreakers som han annvänder på lektionerna för att få eleverna att hålla sig koncentrerade och alerta. Genom att kort bryta lektionen för att göra olika fysiska aktiviteter får han eleverna stimulerade, vilket gör att de sedan kan återgå till sitt arbete fokuserade. Från början var det olika kommandon t.ex. om Mikael sa go-go, så visste eleverna att de skulle klappa på ett visst sätt. Sedan har han utvecklat det till att koppla ihop det med sin undervisning. Att eleverna skulle ge highfive med alla i klassen och komma ihåg de tre första personerna som de gjorde det med. Deras bokstäver tillsammans med några andra icebreakers gjorde att eleverna fick ihop ett antal bokstäver. Utifrån detta fick eleverna sedan i slutet av lektionen bilda ord som var kopplat det vad de hade arbetat med. Så om det t.ex hade jobbat med 2:a världskriget, kunde det bli kristallnatten, stormakter, allierade....och på det sättet så fick Mikkel med alla i klassen när det skulle summera vad lektionen hade handlat om. 

Sedan har jag lyssnat på lite olika föreläsningar under dagen som jag gärna vill dela med mig av:

Hjärngympa och skolprestation – kan man träna upp sin förmåga att lära sig?

Jag lyssnade till Sissela Nutley Bergman som pratade om hjärngympa och skolprestation och hur det hänger ihop. När datorn får för mycket att göra, så kommer timglaset upp och datorn behöver lite tid att tänka för att kunna bearbeta allt det vi har bett den göra. Vad händer när detta sker hos oss människor? 

Hur skapar vi en undervisning där alla kan delta?

Jenny Edvardsson pratade om kreativa processer, att eleverna ska våga och skapar saker tillsammans. Det finns inget rätt eller fel. Utan att eleverna gör saker tillsammans just för att få med alla i arbetet.
Att ha olika kompensatoriska stöd och att det ska finnas från början, samt tillgänglig för alla.
Hon avslutade med att säga: "Ha höga förväntningar!" Att vi ska ha höga förväntningar på eleverna, att tro på dem och att låte de vara delaktiga i sitt lärande.

Inkludering: en undervisning där alla elever kan delta och vara delaktiga. Det är så viktigt idag och här har vi en riktig utmaning. Att lyckas får till inkludering på riktigt.

Hur skapar vi en inkluderande undervisning? Viktigt att arbeta med relationer, lärare-elev, elev-elev.

Viktigt att få med eleverna i arbetet. Att skapa en dialog och elevaktiva lektioner. Att arbeta med formativ bedömning, feedback/respons till eleverna m.m.

Utmaningsbaserat lärande i praktiken (challenge based learning)

Malin Broberg ledde denna föreläsningen. När du startar igång ett arbetsomårde/arbete ställ alltid följande frågor: why, how and what? Detta för att komma igång och får förklara varför vi ska arbeta med just detta arbetsområdet. Att sedan skapa uppgifter som är på riktigt. Vi måste bli mer ja-sägare än nej-sägare när det gäller vårt sätt att arbeta och undervisa. Allt för ofta är det att "nä, det har vi inte tid med" eller "det tar för långt tid", "vi måste göra alla dessa sakerna."


Utmaningsbaserat lärande: eleverna uppmuntras att ta sig an en utmaning baserat på ett verkligt problem. Eleverna samarbetar och tränar på att ställa rätt frågor, fördjupa sina ämneskunskaper, identifiera och tackla utmaningar, arbeta praktiskt och dela sina resultat med varandra.

Inkluderande perspektiv på skolan

Gunilla Lindqvist och Annika Rodell´s föreläsning handlade om begreppet inkludering. Vilka konsekvenser kan olika förståelser av begreppet få för en verksamheten? Det är viktigt att alla i arbetsgruppen först får diskutera vad begreppet innebär för var och en för att sedan kunna skapa en gemensam syn på vad inkludering är. Efter det kan man sedan arbeta förebyggande och skapa inkluderande lärmiljöer, inkluderande förhållnings- och arbetssätt. Denna föreläsningen var super givande och kommer jag använda i en kommande presentation kring inkludering, därför skriver jag inte mer än så.

Sedan avslutade jag dagen med att gå och lyssna på vår kära kollega Ann Stjernqvist och våra utbyteslärare Mikael Oldenburg och Elisa Mateos. De gav en härlig inblick i vårt inkluderande internationaliseringsarbete. Att tre skolor från olika länder kan hitta uppgifter till varandra och hur man kan lägga upp detta arbetet tillsammans.

Vem bestämmer på internet?

Internet, webben. Ord som ofta används likställt men som faktiskt är olika saker. Internet kom på 1960-talet och webben först 1989. Men vad är då skillnaden? Webben är alla siter som finns, medan internet innefattar även mail mm.

Men vem bestämmer på internet? Är det regeringar, tekniker, du eller jag? Ingen är kanske det enkla svaret. Internet är bara ett nätverk av datorer. Men om ingen äger det, blir det då anarki? Jag tror inte det, man kan snarare jämföra det med wikipedia (ja, jag vet att wikipedia är nästintill tabu att prata om). Det jag menar är att vem är det som bestämmer över wikipedia? Jag hävdar att det är de som är mest kunniga, de som vet mest om olika ämnen. Det är de som skriver/korrigerar texter så det som finns är korrekt (visst kan man lägga in falskheter men det blir svårare och svårare och texten raderas ganska snabbt nuförtiden).

En stor del av svenska sökare använder sig av googles söktjänst. Men vem bestämmer vad vi hittar på en söksida? Är det jag? Eller är det frågan jag ställer? Eller är det tekniken och de som har kunskap om tekniken? Google håller koll på vad jag har sökt på tidigare och anpassar annonser och sökresultat på allt den vet om mig, dvs det som jag redan har berättat för google om mig. Liknande är det på Facebook. Där ”kontrolleras” inte bara dina likes utan även hur du scrollar, hur länge du stannar till vid något visst inlägg, vad du klickar på osv. 

Styr tekniken dig eller tvärtom? Är vi kunden, eller är vi varan? Kan vi vara med och påverka? Kan vi påverka tillsammans? För att kunna påverka och reagera på saker, måste vi förstå. Betyder det att alla måste bli programmerare? Nej, det tror jag inte, men mer kompetens behövs. Vi lärare har den möjligheten, vi är kunskapsförmedlare. Låt våra elever få kunskaper så att de kan bestämma mer och ställa krav på de som bestämmer.

Vännerna som jag har på sociala medier och min digitala verklighet styrs inte bara av mig, utan även av tekniken, teknikens möjligheter och begränsningar och de som har kunskap att styra och bestämma över tekniken.

Kunskap är makt!

Tack Kristina Alexanderson på iis för en bra föreläsning på SETT 2016.

/Marie Vipfors

Viktigt och på riktigt!

Fick lite matnyttigt från Linda Larssons och Malin Brobergs föreläsningar som inspirerade och påminde mig om hur jag vill utveckla min undervisning.

Att sammanfoga kollaborativt lärande och utmaningsbaserat lärande(UBL) tror jag kan vara ett bra sätt att utveckla undervisningen. När eleverna lär av varandra och utmanas att tillsammans ta reda på saker involveras fler elever och jag tror att utvecklingen blir bättre för alla. 

UBL står för en pedagogisk tvärvetenskaplig metod där elever uppmuntras att ta sig an en utmaning baserat på verkliga problem. Elever samarbetar och tränar på att ställa rätt frågor, fördjupa sina ämneskunskaper, identifiera och tackla utmaningar, arbeta praktiskt och dela sina resultat med andra. 

UBL kan göras i ett ämnen men att använda det i flera ämnen blir en bättre och större utmaning. Eleverna får träna på de olika förmågorna/kunskapskraven som ingår i flera av de ämnen de läser och det blir en vinst för både lärare och elever.Vi måste börja samarbeta över ämnesgränserna för att få mesta och bästa utvecklingen för våra elever.

Fäladsgården lyfter perspektivet!

Nu är vi inte längre enbart konsumenter på SETT utan även producenter!

Jag har idag lyssnat på Ann, lärare på Fäaldsgården och kollegorna Elisa (Zaragozaj och Mikkel (Ringe) som pratade om inkluderande inetrnationelsering. Hur man får med sig alla på en skola och inte bara de som deltar i olika utbyten. De framhävde även vilken möjlighet till kompetensutveckling och vidgat pedagogiskt perspektiv samarbete över de nationella gränserna ger dem som lärare.

Jag är glad för att de alla tre vågade att utmanar sig själva genom att göra denna föreläsning, att devågade stå på scen och prata engelska att de vågade visa elevernas arbete i processen att de genom sitt engagemang visade att globalt samarbete ger så mycket mer än lokalt!

Som Mikkel sa: Go global!

Stolt över att Fäladsgården spränger ännu en barriär och visar skolsverige att globalt är bättre än nationellt!

P.S vad jag mer tog med mig från SETT-dagen var:

Där elever med migrationserfarenhet (istället för nyanlända) känns som det viktigaste och kommunala beslut om digital utveckling som det självklaraste ;-)

Att arbeta internationellt!

Tänk vad vi kan, tillsammans!

Under dagen har jag idag haft förmånen att få arbeta med en av våra spanska kollegor, Elisa. Vi tänkte till gemensamt om vårt kommande Erasmus+ projekt (det som tidigare kallades Comenius). Elisa och Carlos hade på hemmaplan satt ihop de idéer och tankar som Fg-kollegorna och Z-kollegorna tänkte när de arbetade tillsammans i Zaragoza under elevutbytet. Här hemma har vi tänkt, följt och lagt till i vårt gemensamma dokument i Drive.

Under dagens diskussion var jag mäkta imponerad! Vilken energi! Vilka kloka pedagogiska tankar! Vilka elevkännedom! Vilken fingertoppskänsla av vad som 2016! Och allt på ett för oss alla andraspråk; engelska. Nyfikna? Ni kan få lite korta anteckningar:

// Aims

• Interdisciplinary and international Project-Based Learning, about migratory movement of birds (cranes)  and migratory movements in Europe (refugees).
• Ethical perspective and critical thinking.
• Creativity.
• Using of different methodological approaches, to experiment with different means which may not be still used in our schools, but can help us to carry out specific tasks. The use of new methodologies can help partner schools to improve and grow.
• Use English as lingua franca to carry out the project, and improve the level of English of both teachers and students.
• Development of global awareness and sensibility of local students that will help to integrate migrant students into our educational communities.
• Share experiences and perspectives between schools
• Dissemination of finding, experiences and ideas through Instagram and Google Sites to make the experience closer to our teenage students.
• Integration of the Erasmus+ Project into the syllabus of our subjects, which will imply the involvement of a greater number of teachers and students into the project. We will like the project to remain into the syllabus of our schools for 3-4 years, because we would like our student to benefit from this experience. Therefore, the project will not be an isolated experience, but something intrinsic to the education of our secondary students.

Kul var det också att höra hur de spanska lärarna arbetar detta läsåret; alla har som gemensamt projekt - Vi är alla familj (den europeiska flyktingfrågan) som ska genomsyra alla ämnena under läsåret (vart ämne väljer själv när de behandlar temat, lite hela tiden eller koncentrerat under en period) och resulterar i en gemensam redovisning där alla olika sinnen och kunskaper representeras.

Spännande också att höra att Sta Maria del Pilar har som mål att vara Bilingual om tre år, spanska-engelska. Våra kollegor i Zaragoza är proffsiga! Kula att få vara en del av ett globalt kollegium!

Ibland kan en nationell kris vara befriande för tanken och nationen och utmana olika föreställningar.

Det händer saker i världen, tillsammans utvecklas vi, bara vill vill och drar nytta av varandra!

Vad är en skola?

Förra veckan var jag och besökte VUC Syd en nytänkande skola på Jylland. Skolan är eftergymnasial och till för de elever som av någon anledning misslyckats i grund- eller gymnasieskolan. Summa summarum har alla eleverna på VUC Syd dålig erfarenhet av skolan och skrala grundkunskaper, en skola för de som allra mest behöver den!

Häftigt att se en kommun och ett land som verkligen satsar på just dessa elever. De ska ha det bästa!

• De modernaste lokalerna
• De bästa lärarna
• Den modernaste pedagogiken
• Den modernaste tekniken

Och VUC Syd levererar! Jag kan inte tänka mig någon elev som inte skulle vilja vara student i den lärmiljön.

Tankarna och utmaningarna på VUC Syd kan vi alla lära och inspireras av. Jag tänker t ex prova som pedagog att enbart använda alla de digitala verktyg som vi alla har. På VUC Syd har man plocka bort alla papper och läroböcker. Man använder enbart iPaden och egenskrivna böcker som de publicerar i iBooks. Testa att inte använda stenciler under en två-veckors period! Allt går att lägga i Drive och på Sites och därmed vara tillgängliga för våra elever. 

En av de workshops jag satt på överbevisades t ex varför papper och penna är otillräckligt när man ska beräkna en höjd, man behöver andra verktyg, här en app

Eftersom pedagogerna på VUC Syd vet att de arbetar med de allra mest utsatta eleverna vet de också att vässa sin pedagogik till det yttersta.  De analyserar och funderar över t ex organisationen och uppdelningen i olika ämnen. Nästa år kommer de att prova en projektorganisation där de arbetar utifrån en stor engagerande huvudfråga där olika ämnen bearbetar innehållet ur olika perspektiv. Spännande! Skulle det gå att genomföra även i grundskolan?

Traditional structure/schema

Projekt/block-organisation

En blockcykel

Tips på block

Det finns idéer att förändra lärande överallt, frågan är egentligen bara när vi vågar hoppa över kanten med bara en liten fallskärm. När Pedagogerna på VUC Syd hoppade gjorde de utifrån att en skola ska vara ett hus byggt för lärande. Det ska synas att elever lär och arbetar i detta hus. 

I sitt eget arbete var de överens om att om de skulle klara att möta sin egen vision var de tvungna att skapa sina egna läromedel. Inga av dem som fanns var tillräckligt moderna. Alla hade uppdrag att bygga individualiserade läropaket som var fyllda med multimedia.

Kanske är egengjorda läroböcker, alltid, att gå väl långt. I svensk grundskola har vi idag tillgång till flera bra läromedel, jag tror att det är viktigare att vi pedagoger använder dessa och därmed skapar oss tid att verkligen arbeta med eleverna så de utvecklas så som vi vill i sin kunskapsutveckling. Vad jag dock tar med mig är att var och en av oss kan arbeta helt utan stenciler, att det finns oändligt med nyttiga appar (varför har vi inte läromedel som kopplar till dessa???) och att problembaserat lärande är i våra skolor för att stanna, kryddat med ett formativt förhållningssätt.

(PBL + appar + digitalt verktyg) x BFL = individualiserad kunskapsutveckling

Det ska bli spännande att se hur en skola kommer att se ut 2026! Samhället utvecklas hela tiden och så behöver även skolan göras.