måndag 11 mars 2013

Vi har tänkt vidare!

Närvarande: AHä, COl, AMP, CLe, CGe, MLi, UCo, HTh, ALe, JSe och Kane.

Vi tycker att det är bra att man tar ett gemensamt grepp i hela kommunen. Föreläsningen idag var riktigt bra, och hade en konkret fokus på undervisningen och hur kan man ifrågasätta och utveckla den. Vi fick en behövlig vitaminkick mitt i den smällkalla vintern. Vi fick bekräftelse på att vi är på rätt spår. 

Vi förväntar oss att få förutsättningarna att prova, planera, genomföra och efterarbeta olika metoder och arbetssätt som vi sen kan delge våra kollegor. Vi skulle vilja ha varierade grupper; Ämnesgrupper, arbetslaget och fritt blandade grupper. Vi förväntar oss även ökad samsyn över stadierna. Bl a vore det bra med möte inom ämnena mellan åk 5- högstadiet. 

Alla olika delar man ska sätta sig in i känns splittrande. Som Dylan William sa, försöker man göra för mycket förändringar på en gång misslyckas man lätt. Prova EN sak i taget. Vi skulle vilja följa hans exempel, men tittar man i manifestet finns där många förkortningar och olika modeller. Detta borde kunna förenklas eller sammanfattas,  till en tydligare bild. Vi ser att TPCK, SAMR och BFL hör ihop och har beröringspunkter. Men vi behöver tid att se sammanhanget tydligare. Det hoppas vi att vi får dessa tre år vi ska jobba med manifestet. Målen är bra!

Vi känner igen modellerna, men kan vi dom? T ex pratade vi innan idag om SAMR-modellen som vi berört tidigare i lärargrupper. Vi fastnade på punkt nr 3, och hade en del frågor kring den. Det skulle vara skönt att vi kollade av på skolan hur det jobbas med de olika nivåerna. Varje ämnen borde inte behöva arbeta med varje punkt. Det viktigaste borde vara att skolan som helhet, jobbar med alla punkterna. Risken om alla ämnena arbetar med alla punkterna är att arbetssättet blir enformigt för eleverna. Det blir tjatigt att göra film eller dela googledokument om vi gör det i alla ämnena. Hur balanserar vi detta? 

Vi efterlyser t ex fler exempel på hur man kan jobba med punkterna i SAMR. Vi vill ha fokus på kvalitén i innehållet. Tekniken ska vara en hjälp att tillgå, men inte ett krav. Tekniken ska leda till en förbättring och det ska vara värt tiden som läggs ner. 



TPCK (utläses T-pack, se klippet nedan) genom MaNO-ögon


Vad vi har på skolan:

T (teknologi)– Förutsättningar:
1-1
Projektorer
Trådlöst nätverk
Inspirera mera - workshops för personalen av personalen

P (pedagogik)
Bra fokus på målen via LPP-er och matriser som aktiva dokument
Mycket samarbete (när schemat tillåter) mellan kollegor inom ämnesgruppen med planering, skapande av uppgifter, diskussioner kring bedömning.

C (content)
Ämneskompetens
Planeringen bygger på koppling till centralt innehåll och syftestext

K (kompetens - The Big Five)
Användning av delade dokument ger bättre förutsättningar för kommunikation, samarbete och formativ bedömning
Dokumentationer i form av filmsnuttar, bildspel, lab.rapporter mm
Utnyttjande av olika plattformar: It’s, Unikum,
Använder färdiga program: SketchUp, Grapher, Mult.se, Matteboken, Khan academy

Vi behöver bli bättre på:
Tänka mer på SAMR-modellen och kanske även skapa uppgifter utifrån den
Hitta och använda program för Ma och NO
                                                                                                              /NO genom Marianne

söndag 10 mars 2013

Vi Tänker vidare - 2.0

En skola för Framtiden genom TPCK - SAMR - BFL

Nu går vi in i nästa nivå av vårt utvecklingsarbete:











Lunds kommun har förnämligt nog bestämt sig för att satsa på ett kommungemensamt projekt: Bedömning för lärande. Gemensam ram och lokalt friutrymme. På Fäladsgården har vi beskrivit våra kommande tre års utvecklingsarbete i ett Manifest. Innehållet föll på sin plats under årets BETT-konferens med stor hjälp av dr Ruben Puenteduras samt det fäladsgäng som med aktivt sinne medverkade i flera olika seminarier, workshops och föreläsningar. Utan all kommunikation med kollegorna hemmma i vårt gemensamma google docs-dokument hade innehållet aldrig blivit det det blev! Tillsammans blir det bäst!

Arbetet startar med en kommungemensam föreläsning av Dylan William, alla pedagoger lyssnar halva dagen, skolledare och samtalsledare/lärspridare lyssnar hela dagen.

De pedagoger som inte är samtalsledare reflekterar hemma och löser följande uppdrag:
Nästan så att de som tänker på Fäladsgården under eftermiddagen får ett försprång! Blir spännande det här!
/Viveca

torsdag 7 mars 2013

Det mörka nätet


Varför genomför en norrman ett terrordåd i Norge? 
När Anders Behring Breivik genomförde sina terrordåd i Oslo 22 juli 2011 befann jag mig i södra Indien.  I indiska dagstidningar kunde vi läsa korta artiklar om terrordådet och se TV-nyheternas bilder på gärningsmannen i uniform med olika symboler. Indiska BBC diskuterade terrorattacken i Oslo i ett längre inslag. Fokus låg inte på hur attacken hade genomförts, eller vilka fysiska konsekvenser attacken fått. BBC diskuterade frågan varför en norrman begått terrorattacker i Norge - ett av världens rikaste länder, landet med hög grad av demokrati och med väl fungerande institutioner. Det var för indiska medier enklare att förklara och finna motiv till terrordådet som genomfördes på en marknad i Mumbai två veckor tidigare...

Spelar dataspelen roll?
Anders Behring Breivik, Dave Copeland och Peter Mangs är män som begått terrordåd i Europa de senaste tio åren. Vi vill ha förklaringar till varför dessa ”ensamvargar” har begått sina våldshandlingar och medier diskuterar olika teorier som ligger bakom. Är det allt dataspelande som drivit gärningsmännen? Kanske är det intresset för skräckfilmer? Finns det samband att finna i diagnoser eller någon händelse i deras barndom? 

Svaret på dessa frågor är nej, det menar i allafall Öjvind Strömmen som höll föreläsning med rubriken:  ”Det mörka nätet - om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa” . (Arr: Sensus och Forum för Levande historia, Malmö 2013-03-05) Han förtydligar sitt svar med att förklara att det finns ett långt större samband mellan nazism och dödligt våld, än mellan dataspelande eller intresse för skräckfilm och dödligt våld. Terrorister som Copeland, Breivik och Mangs är heller inga ”ensamvargar”. Det större sammanhanget visar att de tillhör en nazistisk eller en högerextrem rörelse och de stöttas därifrån att ideologiskt utföra våldshandlingar. Anders Behring Breivik är alltså inte någon ”lone wolf” utan snarare en ”lone attacker.”  ”Hur många ensamvargar ska vi se innan vi upptäcker att det är en hel flock?”, citerar Strömmen författaren Gellert Tamas. 

Det mörka internet
Det är på ”det mörka internet” som de funnit sitt nätverk. Det finns många sociala forum där kontrajihadism, en ideologi som startade som en bloggrörelse efter 11 septemberattackerna, får näring och gror. Ideologin består bland annat av en samling konspirationsteorier, där bland andra Eurabia-teorien vinner framsteg. 

Internet har dramatiskt minskat kostnaderna för kommunikation och gett oss närmast obegränsat tillgång till information och kunskap. Internet har gjort det enklare att finna andra människor och skapa nätverk kring gemensamma intressen, samtidigt som nätet har sänkt tröskeln för oss att delta i situationer som vanligtvis (i det riktiga livet) innebär ett risktagande eller att vi ska råka ut för pinsamheter av olika slag. Den sänkta tröskeln har fått till följd av att vi har fått mängder med forum som innehåller näthat och propaganda med falska uppgifter, det mörka internet. 

Det stora problemet är om individer som läser information på nätet okritiskt tror på det de läser och om detta inte bemöts - och det är här vi har vårt viktiga uppdrag! Öjvind Strömmen lyfter det faktum att ungdomar i hög grad tror på det som de läser på internet. Han lyfter även ett annat faktum, nämligen att lärare har svårt att nå eleverna med sina budskap. Ungdomar lyssnar till och påverkas av jämnåriga kamrater eller av sina föräldrar. Det kan verka nedslående att vi lärare i låg utsträckning når våra elever genom att informera dem, men vi har ändå en hel del möjligheter och tillfällen i enlighet med våra uppdrag. 

Vad kan vi göra?
En medicin mot näthat och högerextremism är att låta eleverna bli källkritiska. En annan medicin är att ge eleverna tillfälle till diskussioner kring näthat och hur man ska uppträda på internet. Då kan högerextrema krafter framöver bemötas med motargument, propaganda och kommentarsfält som sprids via högerextremistiska bloggar och siter behöver inte stå oemotsagda. 

Det är även viktigt att föräldrarna blir medvetna om att de behöver diskutera ”vett och etikett på nätet” och att de vågar ställa frågor om var barnen befinner sig och vilka de träffar på internet. För även om ungdomarna inte klappar händerna av förtjusning när föräldrarna lägger sig i och ställer frågor, så är det dem ungdomarna lyssnar på i andra hand. I första hand lyssnar de ju på sina jämnåriga kamrater...

Forum för Levande historia
Forum för Levande historia har ett rikt arbetsmaterial som är både gratis och lättillgängligt, ett material som man kan använda delar av eller följa rakt av. Materialet syftar till att få eleverna att bli källkritiska, ta ställning och lära sig att utveckla argument i frågeställningar kring demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Jag och Kajsa fick efter Öjvind Strömmens föreläsning pröva arbetsmaterialet som behandlar näthat. Är ni intresserade av materialet hittar ni det på: 


Beredskap inför framtiden
Vi har alltså möjlighet att arbeta mot att terrordåd av ”lone attacker” genomförs i Europa. Men vi ska alltså inte leta efter ensamvargar, och vi ska inte heller vara rädda för dataspel och skräckfilmer - vi ska göra eleverna medvetna om vikten av att vara källkritiska, diskutera normer och regler på internet och göra det möjligt för eleverna att mötas i diskussioner kring ämnen som högerextremism och huruvida man ska vara anonym på nätet eller ej. 






lördag 2 mars 2013

Att förbereda en föreläsning

Att förbereda en lektion är ju ingen konst, det gör vi nästan i sömnen. Att förbereda en föreläsning för förväntansfulla lärare kan väl inte vara mycket svårare? Eller?

På måndag väntar ett gäng lärare på att jag ska inspirera dem. Jag! Att jag ska hjälpa och guida dem i digitala verktyg. De vill gå därifrån och känna att det lärt sig något nytt, att de är inspirerade och att de är sugna på att testa sina nya kunskaper i sin undervisning. Det är mitt ansvar att de lämnar rummet och känner alla dessa saker.

Hur ska man då kunna komma dit? Ja, att prata inför folk är ju inga problem, det gör jag ju varje dag. Verktyget jag ska ha min workshop i är heller inga problem, det kan jag ju ut och in. Men inspirationen är knepigare. Där behövs lite tankeverksamhet. Jag måste sitta och verkligen fundera över vad som får mig att vilja använda alla dessa verktyg i min undervisning. Varför har jag valt just den här mjukvaran och de här apparna? Har datorerna förändrat mitt sätt att bedriva undervisning? Tänker jag annorlunda kring pedagogik nu än vad jag gjorde förut? Och kanske den största frågan av dem alla: Vilket resultat ser jag hos mina elever?

När jag har funderat över just de här frågorna så är jag förhoppningsvis lite närmare målet. Jag återkommer om det...