Är vi tydliga nog?

Många elever i Lund är stressade och därför inleder vi nu arbetet mot målet att minska elevernas upplevelse av stress. Det är mycket bra! 

Vad som gör oss stressade är individuellt och därför måste vi just se till varje individs behov. Som mentor är det viktigt att lyssna till och förstå elevens hela situation och det innefattar även elevens liv utanför skolan. Skolarbetet är viktigt för eleven, men det är även organiserade fritidsaktiviteter,  att chilla och vara med kompisar. Målet för oss alla bör vara att skolarbetet i hög utsträckning ska ske i skolan. Lektionstiden ska användas på ett sätt som gör att eleverna ska behöva lägga så lite tid som möjligt av sin fritid till repetition och förberedelser. 

Det finns två begrepp som vi lärare skulle kunna fundera över och kanske förändra för att minska elevernas upplevelse av stress: ”Tydlighet” och ”Examination”. 

En lärare och en verksamhet som är tydlig, minskar elevers upplevelse av stress. Varje lektion ska ha ett tydligt syfte och vara planerad. Detta kan man enkelt tydliggöra genom att skriva på tavlan både när lektionen startar och när den slutar, samt lektionens innehåll. Vi lärare får gärna vara olika och ha olika lärstilar, det är bara bra. Men jag tror att varje lärare bör ha sina rutiner som eleverna kan läsa av och sedan förvänta sig av läraren. Precis som att ha en bestämd plats i klassrummet skapar det trygghet. 

Uppgifterna som ska genomföras ska göras tydliga för alla. Här måste vi rannsaka oss själva. Bara för att en uppgift finns publicerad på siten, så innebär inte det att den är tydlig för alla. Många elever hittar rätt direkt, men flera elever i varje klass behöver lägga energi för att förstå. Det är vårt ansvar att alla elever blir inkluderade. I höst skulle vi kunna låta elevrådet ge oss lärare ”goda exempel” på uppgiftsbeskrivningar som är tydliga, eller ämnessiter som upplevs som tydliga. 

Många klasser har nu börjat synliggöra skoluppgifter på ett veckoschema - det ger en överblick över veckan. Men många elever behöver mer stöd med att läsa av, strukturera och finna strategier till att hantera sin situation. Hur gör de elever som lyckas med skolarbete med en aktiv fritid? Vilka knep och lösningar har de? 

Så kommer vi till den heta potatisen: Bedömningen av kunskapskraven! Här behöver vi ge och ta. När vi diskuterar detta måste vi förstå att våra ämnen ser olika ut och ger eleverna olika förutsättningar att visa sina kunskaper och förmågor. Hur mycket tid har ämnet? Vad är syftet med ämnet? Hur många elever finns i undervisningsgruppen? Hur är kunskapskraven formulerade? Vissa ämnen ska utvärderas med nationella prov, där transparensen mellan betyg och resultat ska jämföras - medan vissa ämnen endast utvärderas av respektive lärare. 

Vi har en provkalender för att säkerställa att eleverna har en jämn arbetsbörda, men det visar sig att den har brister. I provkalendern skriver ämnena in sina ”prov”. Men det finns fler examinerande uppgifter som inte visas där. Det kan t ex vara ”läxförhör”, ”leda en idrottsaktivitet”, ”sångframträdande”, ”skrivuppgift” och ”muntlig redovisning” - uppgifter som också behöver förberedas av elever och som kan öka elevers upplevelse av stress. 

Ordet ”prov” har blivit fult och vi har olika föreställningar om vad ett prov kan innebära. Men ett prov som är tydligt förankrat i planeringen, undervisningen och som har föregåtts av en tydlig beskrivning av vad som förväntas av eleven - ja, ett sådant prov kan faktiskt upplevas som ett tillfälle att få visa kunskaper och förmågor på ett positivt sätt. Ett prov innebär inte alltid och endast reproduktion och press. Ett prov kan innehålla verklighetstrogna och kreativa uppgifter, där varje individ kan finna lösningar på sin nivå. Ett prov kan få en elev att växa då eleven själv blir medveten om sina egna tankar och föreställningar om vår värld. 

Jag föreslår att ”provkalendern” byter namn till ”examinationskalendern”. Där ska det synliggöras vilka examinerande uppgifter eleverna ska göra under en vecka. Eleverna ska även ha getts tydliga förutsättningar till att förstå vilka kunskaper och förmågor som ska utvärderas under examinationen. 

Heléne Nyrén