ESSA, en framgångsrik skola

 Var är det som gör att man i vissa skolor direkt känner "här vill jag gå" om jag är elev och "här vill jag jobba" om jag är vuxen. Det kan vi behöva fundera på ordentligt. Hur gör just jag för att skapa den känsla som vi själva vill att andra ska känna?

I torsdags besökte jag ESSA Academy, en 6-9-skola c:a 900 elever i Bolton, utanför Manchester. Skolan ligger i ett område med väldigt många olika nationaliteter och större delen av upptagningsområdet bebos av familjer som varit arbetslösa i flera generationer. Skolan tar hela tiden emot nyanlända familjer från samma länder som vi, Somalia, Syrien, Afghanistan m m. De är noga med att säga att alla elever är välkomna till oss, vi säger inte nej till någon. En skola med stora utmaningar således.

ESSA satsade tidigt på 1-1 med digital apparat med start i att alla elever fick låna en iPod för att ha tillgång till skolmaterialet 24-7 (24 timmar, 7 dagar i veckan). 2011 fick de möjlighet att bygga en ny skola och då tänkte de verkligen till hur de ville att miljön skulle vara och vad den skulle förmedla till alla i byggnaden. ESSAs vision är: All will succeed!, en medveten skrivning att vilja will istället för can. 

När man närmar sig ESSA ser man stort och tydligt att detta är ESSA Academy, gåendes längs gången (som är en svag nerförsbacke vilket är ett medvetet val för att skolan ska omfamna dig när du närmar dig) går du förbi ett antal lampor som alla är har en svartmålad stång med ordet "Hej" målat på flera olika språk. Här är alla välkomna! Skolan har bara en ingång eftersom alla, ungdomar och vuxna ska tvingas att gå in samma väg för att få ett välkomnande mottagande. Direkt känner jag, här vill jag vara!

På ESSA är det viktigt att allt är transparent och ingen är mer värd än någon annan, samma regler gäller för vuxna som ungdomar. T ex har alla var sitt skåp men alla skåpen är blandade, årskurser, klasser, elever, lärare och skolledning. Äta gör man enbart i restaurangen, en öppen yta utan väggar, vilket gäller alla på skolan vuxna som ungdomar. Personalen (gäller även skolledning) har inga kontor utan sitter och arbetar i restaurangen och möten (elev-personal, personal-personal, förälder-personal) hålls vid behov i ett mötesrum. Alla hälsar på alla och eftersom vi är i England har alla elever skoluniform och personalen kontorskläder.

Restaurang, tillika arbetsplatser

Skolan är på riktigt! När de hittade inspiration till skolan tittade de på moderna arbetsplatser och miljöer dit många söker sig för att arbeta och mötas, t ex caféer. "We didn't want this building to feel like a school, more like a business". Det är häftigt att känna att alla, verkligen alla är viktiga och att här vet alla varför de är här.

ESSA har jobbat målmedvetet med sin skolutveckling och identifierar några punkter som just de ser som framgångsrika faktorer:

Alla ska ha samma grundsyn och arbeta efter den.

• De ska utveckla förmågor hos eleverna som gör att de är anställningsbara.
• Alla ska arbeta med de digitala apparaterna (mestadels iPads) som grundverktyg.
• Några få gemensamma appar som alla ska använda:

Explain everything (för att göra flippade filmer)
ITunesU (för att synliggöra allt lektionsinnehåll, som Sites)
Showbie (här laddas alla elevarbeten upp, foto om det är skapat analogt och all respons och bedömning görs här, som Unikum)
IBooks (här finns läroböckerna)

Abdul (fd rektor på skolan, nu utvecklingsansvarig, fd kemilärare på skolan) berättar att de vill att lärarna ska fokusera på användandet av de här apparna och inte andra för att kunna fokusera på sin utveckling av sin egen undervisning, ungefär som vår BFL- arbete. Naturligtvis använder de iPadens grundappar som pages, keynote, numbers, kamera, iMovie mm men dessa ser de mer som naturliga verktyg (som penna, kritor, saxar, tejp och papper) än pedagogiska verktyg.

Under årens lopp har de allt som oftast fått säga NEJ till varandra, "det använder vi inte mer". För att undvika dubbeljobb. De har varit ihärdiga och haft full koll allihop var de ska: All will succeed! Det dyraste vi kan göra är att säga: We've always done it that way. Skola och lärande är fokus, inget annat.

Alla hjälper varandra, trångt men koncentrerat.

"Väggen" är bara en mattlinje

När jag vänder mig om från förra bilden, golvet bildar "väggen"

Måste vi då ha en ny skolbyggnad för att kunna vrida klockan ytterligare en bit mot: Vi är framtiden! Nej, vi måste jobba med de miljöer vi har. Vi har inga fallfärdiga skolbyggnader där taket blåser av (som ESSAs gamla skolbyggnad), vi har fina lokaler om än något ålderdomliga på sina ställen. Jag tar med mig godbitarna från ESSA och tillsammans tänker vi över vilka småjusteringar som behöver göras för att komma framåt i våra fokusområden:

• Öka motivationen (öppna upp lärmiljöerna, utmanande och verklighetsnära uppdrag, lätttillgängligt undervisninginnehåll; Sites)
• Minska stressen (tydliga förväntningar, inkluderande undervisning; BFL-arbetet, BFL- respons, all bedömning på samma ställe; Unikum)
• Öka likvärdigheten i bedömningen (transparent bedömning i Unikum, kollegiala samtal)

Gör vi detta i positiva och professionella samtal är jag övertygad om att vi tillsammans utvecklas ytterligare!

Kulturprojekt i år 8- ett uppskattat arbetssätt!

Idag gick startskottet för det traditionsenliga kulturprojektet i årskurs 8. Alla elever ägnar sig åt kultur i olika former. Några skapar street art, en del dekor och kulisser, andra musicerar och skådespelar osv. En period där vi i våra olika arbetsgrupper arbetar mot ett gemensamt mål, föreställningarna  och utställningen på torsdag nästa vecka.

Det som gör det hela så speciellt är att elever och lärare arbetar mer än vanligt som ett team och då sker något intressant. Under hela dagen med eleverna i PR-gruppen såg vi ett ovanligt stort engagemang, ingen frågade när vi skulle ha rast utan arbetade ivrigt med alla uppgifter. Eleverna tog direkt kommandot och fördelade uppgifterna mellan sig. Vi såg självständighet, initiativförmåga, samarbete och kreativitet. Förmågor som alla behöver utveckla och träna.

Alla har en viktig roll i detta lagarbete och alla kan bidra med något. Alla behöver inte göra samma saker. Det finns möjligheter att bidra med det man är bra på, men också tillfällen att utmanas och lära sig mycket nytt. Eftersom arbetet görs över hela årskursen blandas eleverna med elever från andra klasser. Det skapas nya kontakter och bättre gemenskap.

Kort sagt, en inkluderande miljö där alla har en viktigt funktion och alla bidrar med sitt arbete, erfarenhet och engagemang. Jag tror att just upplevelsen och känslan av att jag som elev ingår i ett sammanhang, är viktig, sedd, behövd och uppskattad är nyckeln till framgång. Kanske också känslan av att det är på riktigt och att bara få arbeta och utveckla en mängd olika kunskaper och förmågor utan att behöva bli bedömd också bidrar till en större glädje och mindre press för eleverna. Vi behandlar mycket centralt innehåll och övar många kunskapskrav ändå under dessa sju intensiva dagar.

Ibland kan man uppleva att man hittar lite av den här känslan i sin mer traditionella undervisning, men hur kan vi skapa en sådan miljö oftare, där fler elever känner att de kommer till sin rätt när vi inte arbetar som under projektveckorna? Kanske kan vi komma en bit på vägen i våra diskussioner om inkludering och tillgänglighet i årets BFL-arbete.

Om att ha kontakt med andra verkligheter

Något av det finaste med vår skola är hur mycket erfarenhet av olika verkligheter som finns representerad bland både elever och målsmän. Området vi ligger i är ett område dit människor från hela världen flyttat, av många olika anledningar. Det är en vardagsstyrka för skolan och fördjupar ständigt alla möjliga diskussioner och kunskaper, inte minst för oss lärare. Vi lever mitt i en värld full av alla möjliga förändringar, och ofta har vi tillgång till någon att fråga i våra klassrum eller i salen intill om vi vill veta mer.

Skolan arbetar aktivt för att våra elever ska känna sig som en del av den här ständigt förändrade världen. Ett påtagligt sätt vi gör det på är genom de olika utbytena som vi har. Att komma till en annan miljö och se hur någon annan lever är ett av de sätt våra elever växer mycket på. Kontakten med de andra eleverna, före och efter besöket, ger också inblick i att inte alla har samma förutsättningar eller gör saker på samma sätt som man själv. Man får syn på både likheter och skillnader.

Mycket av det internationella arbetet som finns på skolan i olika typer av samarbeten bedrivs, av naturliga skäl inom Europa. Lite extra roligt känns det därför nu att alla våra elever i årskurs nio den här terminen ska ha kontakt med en skola i Nakuru i Kenya.

Tumani House School är en skola där man på nära håll sett effekterna av bristen på fred. Eleverna och lärarna på skolan brinner alltså för att utbilda yngre elever i fred, något som börjar med varje enskild individ och att människor från olika länder skapar fredliga kontakter med varandra. Skolans elever har redan bedrivit ett samarbete med vår vänskola i Ringe, och den här terminen har eleverna kontakt med våra nior under en del av deras engelsklektioner.

Vi hoppas att kontakten ska leda till ett trepartssamarbete och innefatta också eleverna från Ringe, men redan nu känns det mycket positivt att våra elever under skoltid får chansen att bekanta sig också med ungdomar som bor lite längre bort. De får möta ungdomar i vars verklighet man kanske får leta ännu mer för att få syn på varav både skillnaderna och likheterna består.

Programmering åt folket!

Idag startade vi ett delvis nytt arbete; att utveckla vårt eget och elevernas datalogiskt tänkande.

Till vår hjälp hade vi LTH, Lunds Tekniska Högskola med professon Björn Regnell http://portal.research.lu.se/portal/sv/persons/bjoern-regnell(f235ec82-89a4-4178-a07d-ea8f5db12dde).html som inspirerade, förklarade och visade varför programmering är viktigt för alla, oavsett ålder och ämne.

Härligt också att tänka på att det är två kvinnor som är "mammor" till dagens programmering: Ada Lovelace, du är en viktig föregångare! Kunde Ada i början av 1800-talet tänka ut programmering kan vi idag, på 2000-talet använda kodens möjlighet till allt där den behövs. Fram med kreativiteten! Som Björn sa, only the sky is the limit! Tjejer och killar, börja koda!

När du väl satt igång (vilket vi alla pedagoger på Backaskolan, Fäladsskolan och Fäladsgården nu gjort) tänker du bara som Datavetenskapens SARA:

Sekvens

Alternativ

Repetition 

Abstraktion

Kan du de begreppen kan du koda! Varför ska vi då hålla på med det? 

Sugen på tag prova själv eller med dina elever? Använd LTH: material: https://www.lth.se/programmera/programmering-i-skolan/ Allt är gratis och öppet!

Efter insprationsföreläsningen startade kodningen/programmeringen för alla, till vår hjälp hade vi 10 studenter från LTH/Vattenhallen. Lyxigt och kul att jobba med dessa engagerade ungdomar!

Ska vi vara i framtiden behöver vi förstå våra samtida verktyg, programmering är vägen dit! Nu kör vi!

En fortbildningsdag på bokmässan!

Bokmässan 2016. Det är ett fantastiskt spektakel. Jag tänker på vad jag kommer ta med mig hem, förutom alla inköp. För visst blir man inspirerad på alla möjliga sätt när man varit där. Rutinerad som jag är har jag i år tagit med mig en kabinväska.

Jag försöker hitta något system när jag går bland alla rader av montrar och människor. Man vill ju inte missa något viktigt.  Förhoppningsvis hittar jag tillbaka till garderoben där jag lämnade min jacka. För det är ju så stort och det lilla lokalsinne jag har hjälper inte till.

Bland böcker, barnvagnar, utställare, författare, känt och okänt folk banar jag min väg mot LRs monter. Jag har hört att man kan få gratis litteratur där. Det finns oändligt mycket jag vill lyssna på och se, men tyvärr hinner jag inte med allt så jag försöker prioritera.

Det är något visst med bokmässan. Även om jag tillbringar större delen av förmiddagen vid LLs (Lättläst Litteratur) monter hinner jag lyssna på några intressanta föreläsningar. Mary Ingemansson (lärande genom litteratur), Torunn Persson Dehlin (digitaliserad undervisning) och Micke Hermansson ger intressanta tips. Jag missar "Ungas medievardag", "Kultur över gränser"  samt min idol Mannerström vid kockteatern, men får tips och lärarhandledningar om hur man kan jobba och inspirera elever med hjälp av svenska klassikerförfattare. Jag får veta att två av mina favoritförlag inte ger ut studieböcker i SvA för 6-9 längre, men får tips på hur man kan arbeta med lättläst skönlitteratur så att det passar mina elever. Jag undviker noga monter C01:39 och funderar över hur yttrandefriheten yttrar sig. Jag sörjer att jag inte har råd att köpa Ulf Wagners fantastiska kockknivar och tröstar mig med en selfie med Peter Harrysson. Därefter känns det som om orken rinner ur benen och jag tackar för mig. Montrarna har ändå börjat dela ut gratisvin till sina författare, förläggare, journalister och särskilt inbjudna läsare, så det är lika bra att gå.

Jag tar min boktunga kabinväska som jag knappt orkar bära och hittar min jacka där jag lämnade den. Med mig har jag inspirerande material till mina SvA-elever, tips på nya arbetssätt, lättläst litteratur ....... samt en selfie med Harrysson

Är vi tydliga nog?

Många elever i Lund är stressade och därför inleder vi nu arbetet mot målet att minska elevernas upplevelse av stress. Det är mycket bra! 

Vad som gör oss stressade är individuellt och därför måste vi just se till varje individs behov. Som mentor är det viktigt att lyssna till och förstå elevens hela situation och det innefattar även elevens liv utanför skolan. Skolarbetet är viktigt för eleven, men det är även organiserade fritidsaktiviteter,  att chilla och vara med kompisar. Målet för oss alla bör vara att skolarbetet i hög utsträckning ska ske i skolan. Lektionstiden ska användas på ett sätt som gör att eleverna ska behöva lägga så lite tid som möjligt av sin fritid till repetition och förberedelser. 

Det finns två begrepp som vi lärare skulle kunna fundera över och kanske förändra för att minska elevernas upplevelse av stress: ”Tydlighet” och ”Examination”. 

En lärare och en verksamhet som är tydlig, minskar elevers upplevelse av stress. Varje lektion ska ha ett tydligt syfte och vara planerad. Detta kan man enkelt tydliggöra genom att skriva på tavlan både när lektionen startar och när den slutar, samt lektionens innehåll. Vi lärare får gärna vara olika och ha olika lärstilar, det är bara bra. Men jag tror att varje lärare bör ha sina rutiner som eleverna kan läsa av och sedan förvänta sig av läraren. Precis som att ha en bestämd plats i klassrummet skapar det trygghet. 

Uppgifterna som ska genomföras ska göras tydliga för alla. Här måste vi rannsaka oss själva. Bara för att en uppgift finns publicerad på siten, så innebär inte det att den är tydlig för alla. Många elever hittar rätt direkt, men flera elever i varje klass behöver lägga energi för att förstå. Det är vårt ansvar att alla elever blir inkluderade. I höst skulle vi kunna låta elevrådet ge oss lärare ”goda exempel” på uppgiftsbeskrivningar som är tydliga, eller ämnessiter som upplevs som tydliga. 

Många klasser har nu börjat synliggöra skoluppgifter på ett veckoschema - det ger en överblick över veckan. Men många elever behöver mer stöd med att läsa av, strukturera och finna strategier till att hantera sin situation. Hur gör de elever som lyckas med skolarbete med en aktiv fritid? Vilka knep och lösningar har de? 

Så kommer vi till den heta potatisen: Bedömningen av kunskapskraven! Här behöver vi ge och ta. När vi diskuterar detta måste vi förstå att våra ämnen ser olika ut och ger eleverna olika förutsättningar att visa sina kunskaper och förmågor. Hur mycket tid har ämnet? Vad är syftet med ämnet? Hur många elever finns i undervisningsgruppen? Hur är kunskapskraven formulerade? Vissa ämnen ska utvärderas med nationella prov, där transparensen mellan betyg och resultat ska jämföras - medan vissa ämnen endast utvärderas av respektive lärare. 

Vi har en provkalender för att säkerställa att eleverna har en jämn arbetsbörda, men det visar sig att den har brister. I provkalendern skriver ämnena in sina ”prov”. Men det finns fler examinerande uppgifter som inte visas där. Det kan t ex vara ”läxförhör”, ”leda en idrottsaktivitet”, ”sångframträdande”, ”skrivuppgift” och ”muntlig redovisning” - uppgifter som också behöver förberedas av elever och som kan öka elevers upplevelse av stress. 

Ordet ”prov” har blivit fult och vi har olika föreställningar om vad ett prov kan innebära. Men ett prov som är tydligt förankrat i planeringen, undervisningen och som har föregåtts av en tydlig beskrivning av vad som förväntas av eleven - ja, ett sådant prov kan faktiskt upplevas som ett tillfälle att få visa kunskaper och förmågor på ett positivt sätt. Ett prov innebär inte alltid och endast reproduktion och press. Ett prov kan innehålla verklighetstrogna och kreativa uppgifter, där varje individ kan finna lösningar på sin nivå. Ett prov kan få en elev att växa då eleven själv blir medveten om sina egna tankar och föreställningar om vår värld. 

Jag föreslår att ”provkalendern” byter namn till ”examinationskalendern”. Där ska det synliggöras vilka examinerande uppgifter eleverna ska göra under en vecka. Eleverna ska även ha getts tydliga förutsättningar till att förstå vilka kunskaper och förmågor som ska utvärderas under examinationen. 

Heléne Nyrén 

Tankar kring BFL under läsåret. Grupp 4 - Lig.

Vi skrev efter den inledande diskussionen i gruppen i höstas följande om målet med vårt BFL:

"Utvecklingsområdet vi vill arbeta med är att vi ska utveckla det kollaborativa lärandet i gruppen så att eleverna kan utnyttja varandra som läranderesurser. Detta kan kopplas till den femte nyckelstrategin som Dylan Willam pratar om, dvs att aktivera eleverna som undervisningsresurser för varandra."

Sammanfattningsvis ville vi:

*Ökat kollaborativt lärande i gruppen, mellan eleverna i gruppen.  

* Tydliggöra målen

Inom våra respektive ämnesområden har det märkts förbättringar både för sexor och nior. Detta har varit en värdefull start på arbetet med att öka det kollaborativa lärandet och/genom att tydliggöra målen - eleverna har insett att de andra eleverna också har värdefulla reflektioner att delge andra och att man inte måste tänka precis likadant för att det inte bara finns rätt eller fel sätt att tänka. De har också fått upp ögonen för att det inte är en tävling.

I matematikundervisningen har det kollaborativa lärandet ägt rum vid gemensamma problemlösningar en gång i veckan. I detta område har eleverna kunnat ta till sig varandras olika sätt att lösa uppgifter. Det har varit intressant och viktigt för dem att dels få visa upp och få ett erkännande för sina egna lösningar och dels att få insikt i att andra elever kan lösa uppgifterna på annat sätt och att det inte finns rätt och fel sätt att tänka på.  Dessutom att det är bra att kunna ta till sig andras lösningar och strategier.

I svenskan har sexorna arbetat med ett bokprojekt där de har tränat på att vara läranderesurser för varandra efter att ha jobbat med detta en längre period ( i princip under hela läsåret) har de utvecklat sin förmåga att resonera kring likheter och skillnader i varandras sätt att tänka och resonera. Detta arbetet har de haft nytta av i många ämnen.

I SO:n har detta gjorts mycket i gruppdiskussioner under läsåret i åk 9. Eleverna har då fått en ämnesrelaterad fråga och fått tänka lite själva på uppgiften och sedan redovisat sina enskilda tankar varpå läraren antecknat deras enskilda och sedan gemensamma svar på tavlan. De har fått vissa uppgifter att utveckla varandras och sedan det gemensamma svaret för att de själva ska se att deras gemensamma svar skiljer sig lite från hur de svarade enskilt men att det också ofta är "mer" än de enskilda. De har då blivit uppmärksammade på att de kan utnyttja varandra som läranderesurser. De har också ibland fått jämföra med exempelsvar från nationella prov o. dyl och diskussionen har då legat kring på vilket sätt deras gemensamma och enskilda svar har stämt med exempelsvaren. Och då har vi också tittat på bedömningskriterier och det har oftast blivit bra diskussioner. 

Sammanfattningsvis kan man säga att vi utifrån hela verksamheten kan se att det är viktigt att fortsätta öka det kollaborativa lärandet och att arbetet med att tydliggöra målen och därigenom aktivera de som läranderesurser för varandra och att detta är ett arbete som bör fortsätta framöver.