Kunskapsveckan 18/6-13

-->

Kunskapsveckan 18/6-13

Att utvecklas och orka som lärare: En reflektions- och inspirationsdag.

I början av våren kändes detta som det ultimata seminariumet när jag själv och flera kollegor började känna oss tröttkörda av utvecklingssamtal, nationella prov, rättning av nationella prov, planering av projektdagar, genomförande av projektdagar, rättning av prov, bedömning av rapporter, kryssning i kunskapstabeller, kontakt med föräldrar, samtal med elever, större grupper, färre personal och någonstans också planering av ordinarie undervisning samt genomförande av lektioner. Då känns det bra när man blir erbjuden en dag som ska hjälpa mig/oss att ”ge mod, hopp och inspiration att säga Ja till rätt saker och Nej till sådant som inte tillför kunskapstillväxt eller andra värden”. Orkar vi bara fram till den 18 juni så kommer det lösa sig, vi får svaren då.

Det visar sig i en större undersökning i Sverige att många lärare ligger för högt på stresskalan för att det ska vara nyttigt samt att många upplever smärta i nacke och axlar som mycket väl kan vara stressrelaterade. Det finns grupper som är värre drabbade men lärargruppen är en stor grupp och tyvärr finns det bara lite forskning som belyser skälet till att många inte mår bra eller har onödig smärta. Varför är det så? Borde inte en så stor arbetsplats vara intresserad av att både personal och elever mår bättre för att kunna vara kreativa, intresserade och nyfikna?

Tyvärr fanns inte många svar att få under dagen utan vi kommer tillbaks till att läraren själv måste sovra bland uppgifterna när nya läggs på. Men vilka kan jag ta bort? Vilka är jag tvingad att genomföra, samt av vem? Hur många nya uppgifter ska kommunen, genom olika personer och skolutvecklingsgrupper, kunna klämma in mellan statens direktiv och klassrummet?

Mitt förslag är att alla nya uppgifter som åläggs pedagoger ska vara deklarerade med vem som beslutat om den nya uppgiften, vad den tänkta vinsten med beslutet är, vem som kommer uppleva den verkliga förbättringen av förändringen, vilken forskning som den nya uppgiften grundar sig på och det viktigaste för lärarna nämligen vilka nuvarande uppgifter ska de nya uppgifterna ersätta. De som beslutar om införandet av nya centrala uppgifter i skolan ska tydligt informera vilka uppgifter i vårt dagliga arbete som olika skolgrupper eller ämnesgrupper ska stryka för att kunna genomföra de nya uppgifterna, utan att arbetsbördan för elever eller personal ska fortsätta öka och riskera skapa mer ohälsa på skolorna.

Per Wahldén

”Den vise söker visheten, dumbommen har funnit den.”