uppmanades vi efter ett antal småföreläsningar och workshops att enas om:
- Vad som är vår huvudvärk just nu (In our school, what's absolutely "Killing us"?) i Fs+Fg?
- Hur det är när vi kommit ifrån huvudvärken?
- Vilken strategi vi ska ha för att bli av med huvudvärken och nå målet=objective?
- Vilka konkreta gärningar behövs för att slippa huvudvärken och nå målbilden?
På Fs & Fg - samskolnivå, valde vi att arbeta i tre mindre grupper, blandade från båda skolorna. Två rena pedagog-grupper och en skolledargrupp. Jag är helt säker på att de "huvudvärk" som kom fram nog var lite annorlunda än det vi skulle sagt och vi startat dagen med detta uppdrag. Workshoparna hade satt en del griller i huvudet på oss (men också bekräftat vår redan inslagna väg genom mål och verksamhetsidé) och även öppnat upp en del dörrar till kloka reflektioner och god eftertanke.
Vilka "huvdvärker" som vi valde återkommer vi med ;-) Gruppen ska träffas igen innan ni andra kommer in med era kloka tankar!
Andra klokheter som jag tar med mig från dagen är:
- Differentiera lärmiljön istället för differentiera eleven. (här ekar Stefan och Kerstis ord!)
- En LPP är ofta normstyrd (alla ska göra samma uppgift), vilket gör att det blir ett enormt efterarbete. Vi skapar en brand vi själva måste släcka (genom massa svår respons och omprov för att alla ska klara uppgiften).
- Ge möjlighet att visa olika sätt att visa sina kunskaper (då minskar vårt efterarbete).
- Höga förväntningar ger höga resultat! Börja med att ge dem A och be dem 8 månader senare att skriva ett brev hur de gjorde för att nå detta A.
- It's not broken, why fix it?
- When you are on the way to the top, it´s scary when you don't see where you are going. How many latters do we need to reach the top?
- Have all the furniture outside the classroom and let the students bring them in when they need them.
- In knowledge abundance, you can never see it all! You have to choose! You are not supposed to. You have to build your own networks to survive!
- Gammalt och nytt Etos i lärande:
/Viveca
Bonnie Stewart |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar