Inkludering- en skola för alla

Ett klassrum för alla elever?

Idag var jag på fortbildning i Malmö med rubriken Inkludering- ett klassrum för alla.

Det är inte helt enkelt att sammanfatta en hel dags intryck och lärdomar i en kort text så det avstår jag ifrån. Men jag kan ge några smakprov på vad som sades. Om det som föreläsaren, själv verksam lärare, presenterade är senaste nytt inom området, kan jag bekräfta att vi på Fäladsgården är på helt rätt spår. Det pratades inledningsvis om t ex no hands up , Carol Dwecks olika mindsets etc. Dvs mycket som vi känner igen från våra tidigare BFL-år och det kändes skönt att konstatera att vi arbetat i linje med vad föreläsaren menade var en framgångsrik väg mot en inkluderande skola.

Den definition av inkludering som föreläsaren lade fram var “Individer är olika och har olika förutsättningar, men alla har rätt till delaktighet och gemenskap.”

För att vidga tanken om inkludering lite kan vi dela upp den i social och pedagogisk inkludering. Inkludering behöver inte alltid vara rumslig.  Vi kan skapa delaktighet även när vi under en tid bedriver undervisning för några elever i liten grupp och vi har samma arbetsområde som övriga elever. Det viktiga är att det inte blir permanent.  Då har vi en didaktisk inkludering som möter varje elev där den befinner sig. Samma tema eller arbetsområde men på olika nivå.

Piece of cake, eller hur? Det låter ju lätt i teorin men i praktiken är det inte lika enkelt att skapa material och ha tid för att verkligen ge eleverna den tid de behöver när spännvidden i en undervisningsgrupp kan vara allt från nyanlända elever till mycket högpresterande. Att stå som ensam lärare i ett klassrum med 30 elever som alla har rätt till hjälp från läraren är en svår ekvation.

Den kanske viktigaste distinktionen som föreläsaren betonade flera gånger är dock hur vi förhåller oss till elever i svårigheter. Talar vi om elever med svårigheter eller om elever i svårigheter. Är det eleven som bär problemet eller är det något vi kan göra i undervisningen?

Vilka stödinsatser gynnar då elever i svårigheter?

God effekt:

Kamratlärande- kamratrespons, kunnig elev lär någon som har svårare.

Explicit undervisning (tydlighet, strukturerat och synligt)

Lägre effekt:

Individuellt lärande (forska), enskild undervisning

Samarbetslärande  (obs! gynnar elever generellt) dvs grupparbete, däremot menar forskningen att vi har ett uppdrag att lära elever arbeta tillsammans så vi ska inte helt låta bli att arbeta i grupp även med elever i behov av stöd.

Ett förslag som presenterades var ett tvålärarsystem. Det känner jag spontant skulle vara intressant att pröva i de grupper vi har på skolan som erbjuder extra utmaning.

En annan svårighet med inkludering som en kursdeltagare vittnade om är när elever kulturellt och kunskapsmässigt skapar sin egen gemenskap/grupp. T ex att en grupp elever dras till varandra och på så sätt tar aktivt avstånd från en social inkludering. Hur bryter vi sådant?

Ibland tror jag att vi kan uppleva att inkludering blir missriktad och inte ger den effekt vi önskar. T ex när vi har elever i undervisningsgruppen som uppvisar ett beteende som kraftigt inverkar på resten av gruppens möjligheter till en god lärmiljö? Då måste vi ta till andra lösningar. Föreläsaren betonade att inkludering är målet men att det i olika situationer, kan finnas/krävas bättre lösningar, så länge de inte blir permanenta.

Avslutningsvis vill jag säga att det är skönt när man på en kurs får lära nytt men också får bekräftelse på att den verksamhet som bedrivs på skolan är på rätt spår. Vi har redan har implementerat många av de åtgärder och anpassningar som presenterades på föreläsningen.