Hur hälsar man på folk man aldrig träffat? Pussar på kinden?
Tar artigt i hand? Trycker hårt? Död kall fisk? Bugar? Niger? Kramas? Tittar man
dem i ögonen eller ner i marken? Alla gör vi olika vid första mötet. Sen ska man lyckas säga sitt namn
tydligt och komma ihåg vad alla andra heter också.
Social kompetens. Är det något som krävs för att klara sig i
livet så är det social kompetens. Hur ska jag annars kunna möta människor med
respekt och vara ödmjuk? Första dagen
får våra elever en present av de spanska eleverna. ”Måste jag ta på mig den?” Hey!
Säg tack, le och ta emot. Bjud på dig själv. Visa respekt. Vid vår guidning inne
i katedralen, ser vi flera människor som går fram för att ta på den heliga
platsen. Äldre män och kvinnor går fram, lägger sig på knä, böjer huvudet,
stoppar in handen, reser sig, gör korstecknet och går. Våra elever ser och
visar respekt.
Tänk att vara 13 år och gå i 7:an, få chansen att resa med
skolan till en stad i Spanien. Tänk att få bo alldeles ensam hos en familj och
få se och uppleva hur just DE valt att leva SITT liv. Vilken upplevelse. Så
lärorikt. Visst fanns det oro från eleverna över hur det skulle gå om de inte förstår vad jag
säger och om jag inte förstår vad DE säger? Det var aldrig några problem.
Mina val i livet påverkas självklart av mina tankar och
åsikter. Men vem ÄR jag? Vem VILL jag vara? Vad tycker jag? Och VARFÖR? Stora frågor och stora tankar som
kommer helt naturligt när man åker iväg såhär till ett annat land. Få bo i en
annan familj med en annan kultur. Vem är jag? ”De äter ju knappt någon frukost
här! Jag åt muffins. Jag fick bara en Kitcat med mig att äta innan det blir
lunch kl.14! Bara vitt bröd att äta. Varför får inte VI några grönsaker till
lunch? De äter ju middag kl.21! ” Allt är som hemma, men ändå inte. Same but
different. Respekt.
På denna resan sätts alla kompetenser på prov i verkligheten. På
Fäladsgården jobbar vi för att vi är alla världsmedborgare. Jag är stolt över
att få vara med om det. Jag är helt Zaragozautbytesfrälst! SÅ mycket jag har
lärt mig under vår resa. Både om mig själv och andra.
Framtidskompetens, vad är det egentligen? Måste vara det man behöver i framtiden, du har beskrivit vår lärdom under utbytesveckan så himla bra! Att arbeta med andra, dessutom i och från andra länder måste vara den viktigaste framtidskompetensen!
SvaraRaderaSå himla roligt att läsa dina tankar Anna-Lena. Precis så kände jag också. Jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket om mig själv och om andra under resan som jag gjorde. Det var en kick att få alla dessa kontakter och små samtal både med lärarna och eleverna.
SvaraRadera