#afkrektor15

Titeln på årets sammankomst för Skolsmedjan, #afkrektor15, greppar över mycket. I förkortningen afk, away from keyboard, finns en starkt vilja att träffas fysiskt, inte bara blogga och läsa. Att rektor finns med visar på betydelsen av ett aktivt deltagande från skolledarnas sida i arbetet med att skapa förutsättningar för att utveckling ska kunna ske, inte minst inom årets tema Likvärdighet.

Skolsmedjan är en frisk fläkt i skoldebatten, här tvekas det inte att ifrågasätta eller debattera. Man bjuder in forskare som ställer Pisa-resultaten på ända, som höjer en varningens finger för att blind lita på Hattie och Dylan William och som vågar lyfta fram forskning kring något så ”flummigt” som motivation och lycka.

Först ut, i form av en överraskning utanför programmet, var Erik Fernholm. Hans forskning handlar om ”vad en hållbar framtid är byggd kring och vad människan behöver”. Istället för fokusera på det som inte fungerar vill Erik att vi lyfter blicken och tittar på vad lyckliga människor har gemensamt. Området kallas lyckoforskning, lagom flummigt för en del och ganska så tydligt för de som har någon form av salutogena glasögon.

I vårt samhälle läggs allt mer fokus på individens självförverkligande, något som Erik vill koppla samman med ungdomars stigande grad av psykisk ohälsa. Istället för att var och en ska förverkliga sig själv genom konsumtion och likes på facebook, vill Erik lyfta fram begrepp som tillit, gemenskap och meningsfullhet. 

Erik vill att vi stannar upp, tittar tillbaka och därefter letar i nuet efter må-bra-faktorer. Det bör göras innan mål om framtiden sätts upp. Kan sedan de uppsatta målen handla mer om inre upplevelser/krafter än om yttre mål som snabbt orsakar fartblindhet, har ett stort steg tagits på väg mot ökad lycka. 

Innehållet i lyckoforskningen har många gemensamma nämnare med det salutogena synsättet där fokus ligger på positiva saker, på faktorer som frambringar hälsa. Genom lyfta fram och göra mer av saker som fungerar bra, ökar möjligheterna till ett bättre mående. Själva lyckan blir översatt till det salutogena synsättet en ökad känsla av sammanhang. 

Den salutogena modellen är mycket användbar i förändringsarbete med ungdomar, men går även att omsätta i vårt BFL-arbete. För att nå ökad känsla av sammanhang, eller formulerat såsom ökad lycka i arbetet, måste man uppleva det nya som begripligt. Att det är strukturerat och tydligt.

Får man därefter tillräckliga redskap och resurser att i olika situationer möta det nya infinner sig en känsla av hanterbarhet. När man begriper vad som händer, kan hantera det det nya är förutsättningarna goda för att man finner det värt att engagera sig. Man upplever det nya, och livet, som meningsfullt. 

Hjärtat i Skolsmedjans sammankonster är som sagt det fysiska mötet där pedagoger och skolledare träffas över gränserna och pratar skola. Att delge varandra står högt på dagordningen. Och det var mycket givande att under väl tilltagen tid få diskutera med övriga fem specialpedagoger som ingick i min grupp. 

I en snabb jämförelse med vad mina gruppmedlemmar berättade om deras skolutveckling är det lätt att konstatera att Fäladsgården har kommit långt i arbetet med en skola för framtiden, ett arbete som det är lätt att känna meningsfullhet i.

/Stefan