Håll i, håll ut och håll om!

Jag var på Skolsmedjans #afkrektor 15 - (läs: away from keyboard) i Malmö. Rubriken för programmet var Likvärdighet och innehöll ett smörgåsbord av intressanta föreläsningar.  Vi fick bl.a. höra Per Kornhall beskriva eländesskolan, men också ge ljusglimtar om hur han ser en lösning.

Det viktigaste är alltså att det finns en gemensam vilja och förutsättningar till att utveckla skolan och att det är delat ansvar mellan staten, huvudmannen, rektor och oss lärare för att utvecklingen ska komma till stånd. Vi måste vilja förändra och lära för att vi ska nå alla elever och det gäller oss alla, alltså var och en av oss som  arbetar i skolan. Skillnaderna är idag för stora mellan kommuner, mellan skolor men också mellan klassrum. Politikerna har ett stort ansvar, men även du och jag.


Kornhall definierade sedan skolutveckling enligt nedan:

Här ser jag att vi på Fäladsgården har kommit långt. Check på ”anpassa efter förutsättningar ”- vi har en tydlig vision och ett manifest som grundar sig på de mål vi satt upp, check på ”utomstående expertis ”- vi läser gemensam litteratur, lyssnar på forskare både i filmer och i verkligheten, check på ”regelbundet under året” - vi har BFL-träffar regelbundet och det finns en struktur för hur dessa träffar ska gå till.

Däremot kan jag inte se att hela punkten ”praktiknära kollegialt lärande inklusive klassrumsobservationer” är helt genomfört hos oss. Visserligen diskuterar vi och försöker lyfta fram det som händer i klassrummen på våra träffar, men vi reflekterar inte tillräckligt kring dem. Jag menar att vi kan lyfta klassrumsarbetet så att det förbättrar lärandet för fler av våra elever om vi också problematiserar mer det vi gör, att vi ställer fler obekväma frågor till oss själva och varandra.

Här tror jag att  klassrumsbesök kan vara vägen. Dessa besök måste vara förberedda, ha en struktur och naturligtvis följas upp. Men det får inte stanna vid diskussioner utan vi måste också se vad resultatet blir av vårt arbete. Om vi inte når målet att ”alla ska med” , då är det något fel i det vi gör och vi får börja om från början igen. Kornhall lyfte fram ett citat av Ray Rist ”Framgångsrika organisationer uppmanar människor att lyfta faktiska problem som finns och utmärks av att nivån av rädsla är låg.” Så vill jag att det ska vara på vår skola.

Fortsättningen av Skolsmedjan använde sig av den för mig nya presentationstekniken Pecha Kucha. 20 bilder, 20 sekunder/bild, ingen text. Alltså 6 minuter och 40 sekunder koncentrerad presentation om något viktigt som har med skolutveckling att göra.

Bland de olika presentationerna fångade jag en formulering från Rektor Gunilla Ordell från Sigtuna som presenterade ”Sigtunaboxen” - hur en skola genom BFL språkutvecklande arbetssätt och kollegialt lärande lyckats öka måluppfyllelsen med 20 % på två år.

Håll i, Håll ut och Håll om!

För mig betyder det just nu på Fäladsgården; Håll i våra tankar och mål, håll ut i arbetet med BFL ( det tar vanligtvis minst fem år innan man kan se resultat ) och håll om varandra så att vi alla lär och utvecklas och till slut når måluppfyllelse för alla våra elever. Inga fler ”pluppar" med andra ord! På frågan om hur många vi egentligen vill ska med finns det ju bara ett svar ; ALLA!