Snabba reflektioner om hur dagen kanskekanske skulle kunna påverka hur vi kommunicerar ut vårt ämne, eller var det vår undervisning, eller var det vår bloggerprofil...eller...ja...

Det har varit en inspirerande, rolig och bra dag, med ett bra upplägg med inspirerande storföreläsningar i början och slutet. De olika workshoparna var bättre och tydligare presenterade i år, kanske hittade man därför mer rätt. Det känns onödigt att värdera och jämföra det vi varit med om, summan har varit det viktiga, och allt har varit intressant och speglat varann. Det är ett bra betyg när man blir sugen på att jobba mer klockan fyra en fredag, men en sådan dag har det varit.

För spanskans del känns den nygamla bloggtanken mer aktuell och levande, och vi ska bara hitta rätt i formen och uppdelningen. Leta efter en blogg på en spansksite nära dig snart ! (Och Zaragoza-bloggen räknas inte :)) Frågan är hur mycket vi ska göra, men elevernas egna aktivitet känns långt viktigare; att vara coach och handledare känns som en naturlig roll i blogglärarvärlden.  Kanske har vi ett lätt sätt att hitta en mottagare så fort vi skriver något i den Umeåskola där eleverna redan samarbetar med våra.

Från Åsas workshop känner vi oss stärkta i hur vi använder oss av vår spansksite med målet att komma ifrån spanskbok och dess begränsning i så stor utsträckning som möjligt. Sedan tidigare har vi många argument i forma av aktualitet och att vi vill ha med mer bredd, ljud, bild, värld, men workshopen om MIK gjorde att vi kände att vi var en del i ett större sammanhang som ska lära våra elever förbättra sin digitala "literacy", ett begrepp som kändes svår översatt. Detta för att de ska bli Bättre Samhällsmedborgare, för att ta till stora, och faktiskt helt oironiska ord.

/La Cissi & La Ann

Kära dagbok

Jag vet inte var jag skall börja, men dagen har varit fylld med "måbrakänsla". Man är en liten människa på den stora jorden men man kan vara med och göra skillnad. Om jag skulle sammanfatta dagen i en mening så skulle det vara just det. Morgonens "mjuka" budskap mot eftermiddagens krassa verklighet, hum är det så??? Vår veklighet låg mellan dessa föreläsningar,  konkret arbete med eleverna. Hannes gröna film, Åsas sätt att tänka förr och nu och Andreas roliga testprogram som var användarvänlig, gjorde att dagen har pendlat mellan stort och smått. OBS! Det är ingen värdering utan en sanning om att allt behövs. Vi alla behövs! Alla olika kompetenser, mjuka som hårda. Detta kära dagbok tar jag med mig.

/Cecilia Lewin

Vilken energi!

Jag tar med mig all energi som fanns på mina två workshops. Först och främst väldigt spännande att få prata och dela med sig av sitt arbete och sin erfarenheter kring att filma i undervisningen och att ge effektiv kamratrespons.

Sedan att se energin när jag släppte gruppen fri för diskussion i smågrupper kring dessa två punkterna. Det var härligt att se pedagoger från förskolan upp till högstadiet sitta och diskutera hur man på ett konkret sätt kan filma och använda kamratrespons i sin undervisning.

Jag har här nedan samlat både min presentation och alla tips som kom fram under sina två workshops. 

Workshop presentation "Att filma i undervisningen och ge effektiv kamratrespons"

Förhållningssätt och verktyg i en föränderlig värld.

En hel dag av inspiration! Hela Norra fäladen delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap. En sådan dag! Läs i inläggen ovan och se vad Fäladsgårdens lärare reflekterat om dagen.

 Inbjudan och program.

Alla fantastiska workshops!

Kan en hälsning skapa trivsel?

Skolan ska synliggöra alla elever. Kan en hälsning vara en del av uppgiften? SAMS-gruppen på Fg uppmanade samtliga mentorer på skolan att ge eleverna i uppgift att hälsa på någon person på skolan som de inte känner sedan tidigare. 

Här kommer några elevreflektioner kring hälsandet:

Jag har hälsat på en 6:a. Jag gjorde det när de gick förbi. Jag har ingen aning hur de reagerade för de bara sa snabbt hej och gick vidare. 

Jag hälsade på städaren alltså han nya han som kommer från Spanien tror jag.

• Jag reagerade konstigt för jag hade aldrig hälsat på honom så han tyckte väll att det var konstigt.

• Helt okej.

Jag hälsade på städaren som jag inte vet vad han heter. När jag hälsade sa han hej tillbaka. Pinsam. 

Min hälsning:

Jag hälsade på bibliotekarien 2 gånger.

Bibliotekarien hälsade till baka båda gångerna.

Jag upplevde som positiv jag tyckte det inte var pinsamt eller att det kändes konstigt. Det tror jag bibliotekarien tyckte också.

 Min hälsning:

- Jag hälsade på en elev som var en tjej som gick i år kurs 8.

-Personen  jag hälsade på reagerade snällt och hälsade tillbaka.

-Jag upplevde situationen bra och trevligt.

Vem hälsade jag på? En elev som gick förbi vårt klassrum. 

- Hur reagerade personen? Han blev glad och sa hej tillbaka. 

- Hur upplevde du situation? Det var inget speciellt.

Min hälsning

Jag hälsade på städaren som brukar städa i toaletterna här utanför det här klassrummet.

Han kollade på mig snabbt och svarade hej sen fortsatte han.

Det var inget speciellt upplevelse. Hade inte riktigt några känslor för den situationen.

Min hälsning: 

- Hälsade på en min väns vän, en 6:a.

- Log

- Lite pinsam men okej

Min hälsning: 

Jag vet inte riktigt vem jag hälsade på men jag tror att tjejen jag hälsade på gick i åk 7. Jag hälsade på henne utanför bildsalen där var norden och bänkarna är. 

Hon reagerade så att hon tittade upp och såg glad ut och sa Hej! tillbaka till mig. 

Jag tycker situationen var ganska normal. Jag hälsar ofta på personer jag inte känner och jag liksom känner mig lite gladare av att kanske ha gjort någon persons dag lite bättre. I denna situation kände jag mig glad och tyckte det var roligt att få ett glatt leende tillbaka. 

Jag mår bra när andra hälsar på mig och därför tror jag att detta är en del i att utveckla "Fladden-andan" eller vi-känslan på Fg. Säga hej till andra på skolan ska vara en naturlig del av vår vardag och bör därför uppmuntras kontinuerligt.

Hög undervisningskvalité men låg inlärningskvalité?

Är det viktigaste reflektionsfrågan för en lärare? Troligen.
Det är nog utifrån den frågan som BFL (Bedömning För Lärande) utkristalliserats som metod. De allra flesta delarna i BFL använder säkerligen alla lärare i sin lärargärning men BFL-projekt tjänar utmärkt som påminnelse och ett förtydligande för det förhållningssätt en pedagog måste ha till sina elever.

Torsdag-fredag deltog jag i "Bedömning för och av lärande", Skolportens konferens, på uppdrag av vår förvaltning.

Inget nytt under solen, konstaterar jag, men med ett tydligt budskap att: Digitala verktyg har skapat nya möjligheter till HUR! i klassrummet. Hur i BFL:s anda. Feed back-, Feed Forward-möjligheterna ökar med de digitala verktygen. Jag är glad att vi på Fäladsgården kopplat ihop BFL med SAMR och TPCK, man måste tänka helheten. Att bara lyfta ut BFL går, men då missar man stora delar av dagens möjligheter. Lärandet blir inte maximalt effektivt.

Som vanligt twittrade jag lite lagom om konferensens innehåll och en av gångerna jag följde Twitters flöde hittade Patricia Diaz inlägg Synligt lärande med digitala verktyg. Läs och låt dig inspireras! Jag tackar för den nya Dela-kulturen som skapats i pedagogsverige! Med våra tweets, blogginlägg och vår öppna www.fäladsgården.se hoppas jag att även vi bidrar med vårt kunnande!

Användningen av matriser gick som en röd tråd genom hela konferensen och motivet var att de ökar reliablititet och validitet i urval och bedömning, samt att de hjälper lärare att fokusera på rätt kunskaper. Kan inte låta bli att tänka på våra olika diskussioner om kunskapstabeller och utvecklingsmatriser och ännu en gång klappa oss för bröstet över de kompetenta kollegiala samtal som förs på Fäladsgården!

I ett av mina inlägg från BETT-dagarna skrev jag att schemat är vår tydligaste bromskloss på skolan. Under två av föreläsningarna de här dagarna berättade lärarna, oberoende av varandra (Helena Wallberg och Katarina Lycken) att de hade valt att lägga ihop alla veckans undervisningsminuter i ett ämne till ett enda långt pass, detta för att möjliggöra lärande enligt BFL-metoden fullt ut. Kan det vara något för Fäladsgården? Skulle vi kanske minska stressen både för lärare och elever?

En annan klokhet som sades flera gånger var vikten av kollegial lärande och kollegialt samarbete. De skolor som varit mest uthålliga i kollegialt lärande har kommit längst i sin skolutveckling (enligt Anders Jönsson). Viktigt att komma ihåg! Våra BFL-träffar, våra samplaneringspass, våra sambedömningsdagar til Np är helt rätt, till och med forskningsbelagda. Skönt. Jag tänker även på Andreas inlägg om samarbete efter en av BETT-dagarna. Kan de kanske rent av vara så att ett annat schema skulle möjliggöra mer samarbetstid för lärarna?

Hur gör vi då för att ytterligare öka inlärningskvalitén? Lite tips tog jag med mig:

• Placera (i klassrummet) eleverna för den aktivitet som ska göras. Pedagogens uppgift att lösa detta. Min reflektion: Kanske alltid börja med stolarna längst bak? Finns stolar med infällt bord som är lätta att flytta? Kom ihåg studiebesöken under BETT-dagarna (där framhölls klassrumsmöbleringens betydelse).
• Exitpass är reellt elevinflytande. Utifrån dessa planeras nästa lektion (men reflektion: då behöver det nog vara en vecka mellan passen ...)
• Tankar kring lärartid:

• Slöseri med tid:
• rätta allt
• ge återkoppling som eleverna inte får använda
• återkoppling enbart utifrån kunskapskrav
• värdeladdade ord
• betyg på varje uppgift som bevis
• Byt bort språkliga haverier som -
• Hur går det? 
• Går det bra?
• Vill du ha hjälp?
• Säg till om du behöver hjälp!
• Pröva istället:
• Vad gör du nu? Berätta!
• Vad är du mest nöjd med?
• Vilka källor är användbara?
• Vilket är ditt nästa steg?
• Lärare som har fokus på VAD som ska göras får det jobbigt.
• Lärare som har fokus på VEM får det roligare.
• Bör vara en kombination med tyngdvikt mot VEM.
• Uppgifter ska vara tämligen öppna men läraren måste vara där hela tiden och stötta. Stötta och avbryt rytmen med hjälp av:
• kamratbedömning
• visa goda exempel
• jämför strategier
• punktmarkera elever (som behöver ännu mer stöttning)
• håll miniseminarier (om du har långt lektionspass)
• Tänk på:

Ett prov ger bara ett litet prov av hjärnans innehåll
(Anders Jönsson)

Slutsats: “I must govern the clock, not be governed by it” (Gola Meir) - Vi måste arbeta med det som ger effekt på lärandet!

To be in the web or on the web?

Bonnie Stewart, den kanadensiska läraren som flera av de andra kollegorna skrivit om fick mig att verkligen förstå vårt ny uppdrag i skolan. Många är vi (nog alla egentligen) som matats med bilden från den industriella skolan där eleverna sitter uppradade i sina bänkar med läraren längst fram på podiet, som nu förstår att vi nu befinner vi oss i den nätverkande skolan där samarbete på alla nivåer är en grundläggande förmåga som måste fungera och utvecklas.

Samarbete både i den egna gruppen, på den egna arbetsplatsen, i vårt samhälle och på webben. Statens medieråd har tolkat i UNESCOs rapport: "Medie- och informationskunnighet i skolan och på lärarutbildningen" (MIK - Medie Informations Kommunikation) lyft fram vilka förmågor som krävs för att kunna vara en del av vårt digitala samhälle:

• Förstå mediers roll i samhället
• Kunna finna, analysera och kritiskt värdera information
• Själv kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier

(Statens medieråd, www.statensmedierad.se/mik)

Läser vi Lgr11 är ju alla dessa förmågor med i alla (väl?) kursplaner och definitivt i kapitel 2. Vårt uppdrag är alltså verka i den digitala miljön, att var in the web.

Under föreläsningen lyftes givetvis även publicitet. Ewan McIntosh var i sin föreläsning någon dag tidigare även inne på detta. Ewan betonade vikten av att pedagoger skriver om sitt arbete, att de publicerar sina resultat, analyser och framtidstankar. Han jämförde advokaters och t ex läkares vana att skriva och publicera artiklar. Jag har flera gånger själv varit inne på att detta skulle vara ett bra sätt att lyfta lärarprofessionen och lärarstatusen. Ska vi bli sedda som lika bra som vi är, måste vi också våga visa vad vi gör. Ingen i dagens samhälle har lust att betala för osynligt arbete. En ökad publiceringstrend i skolvärlden skulle även öka dela-kulturen och därmed förståelsen och insikten i varandras olika skolmiljöer. Väljer vi sedan att publicera oss på webben (där vi dessutom slipper vänta på att ett förlag eller en tidning ska anta vår artikel) , visar vi både vad vi kan och är in the web.

Stewart pratade också om olika slags skrivande och betonade skillnaden i att producera text digitalt jämfört med analogt, något som känns skönt att en forskare betonar då detta varit ett ämne vi diskuterat mycket i samband med Nationella prov och t ex PISA. Kanske är vår elever duktigare på att producera digitala texter än analoga? Alltså mer i linje med OECD och EU än andra tyckare?

Tänkvärt var Stewart förklaring till varför vi har så svårt att acceptera det nya sättet att vara litterat: Vi har c:a 500 års  publicitetserfarenhet och denna har lärt oss att tänka i binära mönster (svart/vitt). Livet är enklare om allt är svart eller vitt, så enkel är inte världen på 2000-talet. Tyvärr har man inom skolan alltför ofta valt: "The solution of Education is not to put students digital." Det är helt enkelt enklare men blir inte lika bra. Skolan har som uppdrag att förbereda eleverna inför det digitala samhället.
I Lgr11 står:

"Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ."
Skolans uppdrag, s 8

Helt i linje med OECD:s rapport. Det är bara att göra som Bonnie Stewart sa: börja träna på att vara in the web! Men det tar tid, minst 3 månaders aktivt arbete menade Stewart, jag tror ännu längre tid!

Är du nyfiken på hela Bonnie Stewarts keynote? Den satte definitivt igång min hjärna och gav mig dessutom vetenskapliga förklaringar till varför det är så viktigt att arbeta med digitala texter, digitala publikationer, digital kollaboration, digitala nätverk m m! Vi fortsätter på inslagen väg!

Identities & literacies of a new ethos from Per Falk