To be in the web or on the web?

Bonnie Stewart, den kanadensiska läraren som flera av de andra kollegorna skrivit om fick mig att verkligen förstå vårt ny uppdrag i skolan. Många är vi (nog alla egentligen) som matats med bilden från den industriella skolan där eleverna sitter uppradade i sina bänkar med läraren längst fram på podiet, som nu förstår att vi nu befinner vi oss i den nätverkande skolan där samarbete på alla nivåer är en grundläggande förmåga som måste fungera och utvecklas.

Samarbete både i den egna gruppen, på den egna arbetsplatsen, i vårt samhälle och på webben. Statens medieråd har tolkat i UNESCOs rapport: "Medie- och informationskunnighet i skolan och på lärarutbildningen" (MIK - Medie Informations Kommunikation) lyft fram vilka förmågor som krävs för att kunna vara en del av vårt digitala samhälle:

• Förstå mediers roll i samhället
• Kunna finna, analysera och kritiskt värdera information
• Själv kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier

(Statens medieråd, www.statensmedierad.se/mik)

Läser vi Lgr11 är ju alla dessa förmågor med i alla (väl?) kursplaner och definitivt i kapitel 2. Vårt uppdrag är alltså verka i den digitala miljön, att var in the web.

Under föreläsningen lyftes givetvis även publicitet. Ewan McIntosh var i sin föreläsning någon dag tidigare även inne på detta. Ewan betonade vikten av att pedagoger skriver om sitt arbete, att de publicerar sina resultat, analyser och framtidstankar. Han jämförde advokaters och t ex läkares vana att skriva och publicera artiklar. Jag har flera gånger själv varit inne på att detta skulle vara ett bra sätt att lyfta lärarprofessionen och lärarstatusen. Ska vi bli sedda som lika bra som vi är, måste vi också våga visa vad vi gör. Ingen i dagens samhälle har lust att betala för osynligt arbete. En ökad publiceringstrend i skolvärlden skulle även öka dela-kulturen och därmed förståelsen och insikten i varandras olika skolmiljöer. Väljer vi sedan att publicera oss på webben (där vi dessutom slipper vänta på att ett förlag eller en tidning ska anta vår artikel) , visar vi både vad vi kan och är in the web.

Stewart pratade också om olika slags skrivande och betonade skillnaden i att producera text digitalt jämfört med analogt, något som känns skönt att en forskare betonar då detta varit ett ämne vi diskuterat mycket i samband med Nationella prov och t ex PISA. Kanske är vår elever duktigare på att producera digitala texter än analoga? Alltså mer i linje med OECD och EU än andra tyckare?

Tänkvärt var Stewart förklaring till varför vi har så svårt att acceptera det nya sättet att vara litterat: Vi har c:a 500 års  publicitetserfarenhet och denna har lärt oss att tänka i binära mönster (svart/vitt). Livet är enklare om allt är svart eller vitt, så enkel är inte världen på 2000-talet. Tyvärr har man inom skolan alltför ofta valt: "The solution of Education is not to put students digital." Det är helt enkelt enklare men blir inte lika bra. Skolan har som uppdrag att förbereda eleverna inför det digitala samhället.
I Lgr11 står:

"Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ."
Skolans uppdrag, s 8

Helt i linje med OECD:s rapport. Det är bara att göra som Bonnie Stewart sa: börja träna på att vara in the web! Men det tar tid, minst 3 månaders aktivt arbete menade Stewart, jag tror ännu längre tid!

Är du nyfiken på hela Bonnie Stewarts keynote? Den satte definitivt igång min hjärna och gav mig dessutom vetenskapliga förklaringar till varför det är så viktigt att arbeta med digitala texter, digitala publikationer, digital kollaboration, digitala nätverk m m! Vi fortsätter på inslagen väg!

Identities & literacies of a new ethos from Per Falk