Lärande på riktigt?

Vad är egentligen lärande? Och hur skapar vi bästa förutsättningarna?

Idag har jag följt samma spår som kollegorna gjorde igår, med hjälp av en läsplatta tog vi oss runt i London och löste olika uppdrag samt pratade pedagogik. Allt i en grupp pedagoger som du inte känner sedan tidigare. Nyfiken som jag är, hade jag läst de andras reflektioner om dagen. Tjusigt av er att kunna delge dagens behållning utan att röja innehållet!

 Speakers Corner, här har flera revolutioner startat och mycket intressat avklarats. I den andan skulle dagen bli. Modiga pedagoger som vågade utmana sin egen komfortzon. Hur ofta gör vi det med våra elever? Ganska ofta tror jag men är vi ibland för långt utanför vissa elever zon? Då tänker jag mer på utvecklingszonen än komfortzonen. Igår när jag var elev på Bohunts kemilektion, befann jag mig definitivt för långt utanför min utvecklingszon men definitivt mitt inne i men komfortzon. Just de här två begreppen har jag burit med mig genom dagens diskussioner.

Vårt pedagogiska verktyg

Vår lärare och ledare som valt innehåll.

Arbetsgruppen som krävde samarbete.

Utöver våra olika zoner och utmaningen av dessa har jag även funderat över samarbetets energi och utmaningsfaktor, dynamiken som finns i en ny grupp. Kom då fram till spörsmålet som jag ofta säljer till mig själv och Håkan: 

Varför håller vi fortfarande kvar vid våra klasser? Varför har vi vårt schema som bas? Är det verkligen så vi lär oss bäst? Är det riktigt lärande? Eller är det ett skapat skollärande som stannar i skolans institution?

När jag under dagen fick frågan vad jag skulle utveckla om inga bromsklossar fanns i min organistion och först ombads identifiera bromsklossarna, kände jag omedelbart att det var schemat! Schemat är fel! Och kostar mängder av energi i skolan! Vi måste hitta en annan lösning! Kan vi sen vara modiga och plocka bort klasserna också, så kanske, kanske, vi hittar ett lärande på riktigt och som är individualiserat målbaserat.

Tingest utskrivna i 3D-skrivare

Hur hade dagen kunnat bli ännu bättre? Istället för att avsluta med en föreläsning (som var riktigt bra! men den låg fel i processen) skulle vi guidats igenom en utmaning som resulterade i att vi producerat något (en turistfilm, ett radioreportage, en turistbroschyr, en utskriven souvenir). Då hade vi gått hela vägen från nyfikenhet till förståelse och använt de digitala verktygen så vi nått redefintion-nivån. Med tanke på allt annat fantastiskt denna konferens ordnat i form av lärmiljöer och tankeväckande föreläsare så nog hade de kunna ordna mottagare till de publicerade produkterna. Först då hade dagen verkligen blivit På riktigt!