Their is no way back! The future is now!

Finns det något mer inspirerande än att att arbeta med Education? Knappast! Att pedagogiskt arbete är världens roligaste jobb är slutsatsen efter tre dagars konferens: Education Leadership Summit förlagt till Geneve i Schweiz. Hit hade 200 delegater: lärare och skolledare från hela världen, rest med bara ett önskemål:
Create 21st century Learning in All our Schools!

Med dagarna i backspegeln tänker jag nu: 

Education-branschen är som vilken bransch som helst. Där finns lika mycket pengar, lika många entusiastiska medarbetare och lika mycket (eller lite) tid som i alla branscher. Vad vi behöver bli lite duktigare på är föra ut vad vi gör, se lite tydligare in i framtiden och framför allt inse att vi arbetar i en organisation med fantastisk potential! Massor med barn och ungdomar som bara sprutar idéer (om vi vågar släppa fram dem).

Min even sammanfattning av dagarna är:
The world wide schools should be the most creative, innovative learning centerns in the whole world. Think about that! And it´s achievable, if we want!

Några tänkvärda citat:

• Learning instead of educating!
• We look at all our devices as technology, our children look at them as environment.
• Don't waist the energy of learning!
• People only see what they are prepared to see!
• The future is not what is used to be.
• Rethink how to think differently!
• Make change is never easy. The most difficult tasks are the most beneficous.

Bara att sitta i en gympasal, inredd till konferensmiljö och se deltagare från hela världen som fotograferar, spelar in, skriver, twittrar, gör film m m samtidigt som de lyssnar, applåderar och tänker gör att man få en tro på människan som lärande individ. Ingen av oss är uppfödd med data, internet eller social medier och ändå bara fungerar det och alla kan. Häftigt!

Dagsprogrammen var korta föreläsningar, diskussioner, praktiskt skapande och inspiration från elever som redovisade sina projekt. Givetvis funderar man efter all input över frågor som: Ska verkligen eleverna gå i en skola där de bara lär sig det som lärarna kan? Ska de inte kunna följa sin egen väg och få möjlighet att utforska sin väg? Med stöd av proffs som ser till att vägen leder i rätt riktning naturligtvis.

The future is now

Nya tekniken gör att vi måste tänka annorlunda, det finns inget annat sätt. Vad vi brottas med är vår egen mindset som vi konstruerar vår verklighet utifrån. För att kunna skapa den skola våra barn behöver, måsta vi utmana våra egna föreställningar, här är vår verkliga utmaning som pedagoger. Att möta elever, lära dem kunskap, kontrollera den och utmana dem inom denna sfär kan vi, nu gäller nästa steg! Try to be more open minded as a proffessional. Vem har någonsin betraktats som proffsig om man inte kommer på nya saker?

Själv utmanade jag mig så där lite lagom under helgen; jag reste iväg utan dator men med en för mig helt ny device - iPad. Allt antecknande, fotograferande, twittrande, mejlande mm gjordes från denna. Jag som hela tiden hävdat att iPad nog inte är något för en humanist som vill skriva. Fem minuter tog det att komma in i touch-screen-tangentbordet, att växla mellan text och kamera, filma lite grann och skicka iväg en twitterrad. Fräckt! Laptopen är alltså redan utmanad, heja iPaden!

Under ett av inspirationspassen insåg jag att dagens studenter inte kommer närma sig böcker på samma sätt som vi gjorde. Läser man en bok på plattan, kan man skriva anteckningar i marginalen som automatiskt blir studiekort att använda i efterhand. Markerar man ett ord, kan man antingen slå upp ordet och lägga in den länken, skriva egen förklaring, göra ordlista, ja ni fattar. De här bearbetade böckerna sprider man sedan vidare till sina studiekamrater och låter dem arbeta vidare och lära från kamraten. Undrar vad bokförlagen ska syssla med om tio år när alla författare själva laddar upp sina böcker på olika siter?

Nyckelord som återkommer hela tiden i 21st centrury learning är:

• Content
• Process
• Product
• Reflection
• Evaluation

Känner vi igen oss? Javisst! Vi är så rätt på det i vår utveckling av skolan. Gäller bara att vara ännu lite modigare när vi plockar bort aktiviteter som inte behövs längre.

Vem behöver t ex kunna alfabetet för att slå i en ordlista?

Givetvis ska vi  fortfarande kunna skriva en klassisk uppsats men vi kan göra SÅ mycket mer! Tänk bara utvecklingen av våra dagstidningar, från Berlinerformat (tog hela köksbordet till en site som går att läsa både på datorn, plattan och mobilen, vändbar 360 grader!).

När jag gick runt och pratade med de redovisande eleverna (10 skolor var representerade med elever i åldern 10 - 16 år) visade de vilka uppdrag de haft och hur de arbetat i några av sina projekt: 

• Big idea: Can our school environment be improved? How can we reduce our ecological footprint?
• Challenge: Reduce the ecological footprint of your school!

• Big idea: How stress affects our studies, social life and mood?
• Challenge: Reduce stress in yor school!

• Big idea: How do we build excitment around science?
• Challenge: Make science matter!

• Big idea: How can we make education accessible and available to everybody?
• Challenge: Support edu programs in Burkina Faso ...

Det gäller att Rethink your curriculum! Tänk om vi i nya läroplanen fått ett antal olösta världsfrågor till varje stadium med tänkbara ämneskopplingar istället för de 1900-talskursplaner vi nu fått! Kunskapskraven kan vara kvar som de är, de är bra och tjänar sitt syfte att sortera eleverna till olika högre studier.

Av all inspiration var nog Abdul Chohan, Director på Essa Academy, London, den allra bästa. Att höra honom prata om att de som ledord har - All will succeed! INTE All may succeed or can succeed. ”Do the learning effeciancy”. De har inga whiteboards, de har målat väggarna så man kan skriva överallt. De har inga kontor, de utnyttjar all yta till lärande.







Några vardagsexempel från Essa Academy: Anna kan inte engelska, hon sitter på fysiken och hänger inte med, hon slår upp keywords för lektionen på wikipedia och läser dessa samtidigt som hon lyssnar på läraren. Anna hänger med mycket bättre och klarar betygen trots sin bristande engelska. De elever som inte är med på idrotten, de filmar lektionen och olika elevers insatser och ger dem formativ respons.

För att verkligen få oss att se att vi kan, att vi är kapabla att organisera och skapa skolor där eleverna verkligen känner: I' m making a difference! blir vi indelade i grupper och får prova på att skriva Big ideas och skapa utmaningar (challenges) till dessa. En annan uppgift var att lista ett antal kännetecken för en bra skola och från dessa skapa ögonblicksberättelser från en skoldag om två år. Givetvis lästes berättelserna upp, live! Och auditoriet fick tänka efter vilka förändringarna var och ombads att skriva reflektioner. Häftigt att få arbeta med kollegor från hela världen! Och oj så lika vi tänkte! Både i begränsningar och utmaningar! Så här skulle vi arbeta mycket mer, allihop! För att stärka oss pedagoger och att få oss att känna stolthet och bli självförtroendeboostade som pedagoger!

Write your story!

Reflektioner:

Det är inte så konstigt.

Vi gör det mycket redan nu, varför inte hela tiden?

Challenged Based Learning (eller 21st century Learning)  är en bra arbetsmodell.

Varför gör vi det gammeldags fortfarande? När vi kan det nya? Och har alla möjligheter?

Jag kan inte låta bli att beskriva ytterligare ett exempel: När vi blev ombedda att ta reda på vem Mitra är, var det inte en enda av oss frågade läraren, alla googlade! För 10 år sen hade man var tvungen att vänta på att läraren berättade. Eller komma ihåg frågan och gå till bilblioteket efteråt. Världen ÄR förändrad. Ändå organiserar vi skolan alltför ofta som om internet inte fanns.

Har ni tagit reda på vem Mitra är? Gör det! En educator-innovatör!

Konferensen avslutas med att en kvinna från ett afrikanskt land berättar om sin vardag och vad hon åstadkommit på fyra år. De  behöver allt men har ändå lyckats skapa en skola som arbetar efter 21st century learning; där eleverna arbetar med den nya teknologin som om den var den naturligaste saken i världen och elevtillströmningen är enorm.  När hon säger: vi kan om vi verkligen vill; då insåg jag verkligen att det inte är pengar, tid och kraft som brister - det är vilja!
/Viveca

One small step for technology one giant step for lärare1 and lärare 2!

Häromdagen fick jag följande mejl av en kollega:

Vi bokar tider (tider till utvekclingssamtal) i Doodle och det fick mig att tänka på citatet:
One small step for technology one giant step for Ulrika and Per!

När jag sedan läser kommentarstrådar i Unikum i samband med omdömena ser jag att vi kommit långt! Långt mot vår vision!

"jag lärde mig mycket när vi gjorde filmen"

"Kul med 3D-bilder (elev). Det finns inga gränser på hur kul eller snygga bilder man kan göra på datorn (lärare)."

"Facebookgruppen hjälpen mig när jag gör läxa"

"Att spela in vår låt i garageband var ascool"

"Keynote är bra när vi redovisar muntligt"

"Jag gillar att arbeta i googledocs, då får jag hjälp precis när jag behöver!"
"Jag gillar att jobba i keynote, det är både roligt och ganska så enkelt plus att man lär sig mycket på att lära ut till andra!"
"Jag letade över hela internet och lyckades göra en underbar redovisning på förhöret."

och ovanstående är bara ett axplock!

Det här året tar vi verkligen


Severel small steps for technology one several giant steps for students and teachers at Fäladsgården ;-)

Dokumentation, till vad nytta?

Att skriva formativ respons under och efter enskilda elevuppgifter och hela arbetsområden är naturligt för de flesta lärare. Visst summerar vi ibland, och det ska göras men att det är det formativa lärandet som utvecklar våra elever mest, är alla överens om oavsett inställning till skriftlig dokumentation i samband med de skriftliga omdömena.

Enligt skollagen ska alla elever får ett skriftligt omdöme i varje skolämne en/termin, men hur ska detta se ut, vad ska det innehålla och framför allt: när ska det skrivas?

Unikmeet är ett av många forum för lärare att diskutera dessa frågor och så görs runt om i landet just nu. Finns svar? I teorin, ja men i den praktiska vardagen? Nej. I Lund har vi valt Unikum som digitalt system till IUP-processen, dvs arbetet med lokala planeringar (sk LPP:er), skriftliga omdömen, lärandereflektion och Individuella utvecklingsplaner, av denna anledning medverkar Lund på Unikums lärarmöten, Unikmeet, för att komma närmare svar på de svåra frågorna.

Vårens Unikmeet inleddes med att en rektor från Helsingborg berättade hur de använder informationen i Unikum för att följa upp elevernas resultat samt hur de bygger sina omdömen. Intressanta tankar och lösningar!

Under mötet diskuterades flera olika metoder, men ingen är helt nöjd. Alla är överens om att dokumentationen tar mycket tid och att man som lärare måste hitta system som minimerar arbetsinsatsen samtidigt som de stödjer elevernas lärande och uppfyller skollagen. Kan ett system vara att lägga in all respons (summeringar och råd efter elevuppgifter, tester, redovisningar, prov etc) i Unikum fortlöpande? Om man skriver fortlöpande under hela läsåret, behövs en summering i form av kunskapstabell före utvecklingssamtalet? Eller kan informationen som samlas i Unikum vara omdömet?

Kan Unikum dessutom lösa så att alla dessa texter "samlas" i en kommentarsruta i omdömet skulle lärarinsatsen minimeras betydligt. Då slipper vi dubbelarbeta. En sak är i alla fall solklar: var och en lärare har ett ansvar att fundera och hitta sin effektivisering inom sin skolas/kommuns ram; uppdraget är givet och måste skötas.

En annan tanke är att skilja på lokala matriser och kunskapstabeller från Skolverket men att använda båda i arbetet med IUP-prcessen. Ska de lokala matriserna enbart användas i LPP:erna (de lokala planeringarna) och därmed samlas ihop till omdömets del: det här har vi arbetat med. Kunskapstabellerna användas i samband med omdömesskrivandet, kanske? Skulle det bli tydligare för elever och föräldrar var barnen är i sin kunskapsutveckling? Det är väl syftet med omdömena?

Någon kommun har valt att inte använda vänsterspalten i omdömet mer än till standardfrågor som ska diskuteras på utvecklingssamtalet (lärarna skriver alltså inte i vänsterspalten) och all dokumentation finns i högerspalten (personligen hade jag inte ens begripit att det var en finess med vad som står i höger- respektive vänsterspalten) som kommentarer till LPP:er och generella matriser.

Klart är att lösningarna är många och lärarprofessionen behöver plocka fram sina hjärnor för att vi ska komma fram till en bra modell. En modell som:

• ger tydlig information till elever, föräldrar och mentorer om vad barnen arbetat med sedan föregående omdöme.
• ger tydlig information till elever, föräldrar och mentorer var barnen är i sin kunskapsutveckling.
• visar hur det är tänkt att barnen ska göra för att utvecklas vidare.

På eftermiddagen stod Lund för inspirationen och jag höll en tankeväckare om hur vi kan arbeta med formativt lärande och vilka förutsättningar som måste (enligt mig) vara uppfyllda för att formativt lärande verkligen ska kunna fungera fullt ut. 

Fg lpp unikum april 12

View more presentations from vivecadahl

Från Lund var vi några stycken och för den som vill läsa fler tankar och beskrivningar om dagen rekommenderar jag Olle Strömbecks (IKT-pedagog på Tunaskolan, Lund) bidrag där han dessutom berättar om vår fortsättning på dagen med Teachmeet där både Olle och jag höll varsin 7-minutare.
/Viveca

Reflektioner kring Zaragozautbytet.

Hur hälsar man på folk man aldrig träffat? Pussar på kinden? Tar artigt i hand? Trycker hårt? Död kall fisk? Bugar? Niger? Kramas? Tittar man dem i ögonen eller ner i marken? Alla gör vi olika vid första mötet.  Sen ska man lyckas säga sitt namn tydligt och komma ihåg vad alla andra heter också.

Social kompetens. Är det något som krävs för att klara sig i livet så är det social kompetens. Hur ska jag annars kunna möta människor med respekt och vara ödmjuk?  Första dagen får våra elever en present av de spanska eleverna. ”Måste jag ta på mig den?” Hey! Säg tack, le och ta emot. Bjud på dig själv. Visa respekt. Vid vår guidning inne i katedralen, ser vi flera människor som går fram för att ta på den heliga platsen. Äldre män och kvinnor går fram, lägger sig på knä, böjer huvudet, stoppar in handen, reser sig, gör korstecknet och går. Våra elever ser och visar respekt.

Tänk att vara 13 år och gå i 7:an, få chansen att resa med skolan till en stad i Spanien. Tänk att få bo alldeles ensam hos en familj och få se och uppleva hur just DE valt att leva SITT liv. Vilken upplevelse. Så lärorikt. Visst fanns det oro från eleverna över hur det skulle gå om de inte förstår vad jag säger och om jag inte förstår vad DE säger? Det var aldrig några problem.

Mina val i livet påverkas självklart av mina tankar och åsikter. Men vem ÄR jag? Vem VILL jag vara? Vad tycker jag? Och VARFÖR? Stora frågor och stora tankar som kommer helt naturligt när man åker iväg såhär till ett annat land. Få bo i en annan familj med en annan kultur. Vem är jag? ”De äter ju knappt någon frukost här! Jag åt muffins. Jag fick bara en Kitcat med mig att äta innan det blir lunch kl.14! Bara vitt bröd att äta. Varför får inte VI några grönsaker till lunch? De äter ju middag kl.21! ” Allt är som hemma, men ändå inte. Same but different. Respekt.

På denna resan sätts alla kompetenser på prov i verkligheten. På Fäladsgården jobbar vi för att vi är alla världsmedborgare. Jag är stolt över att få vara med om det. Jag är helt Zaragozautbytesfrälst! SÅ mycket jag har lärt mig under vår resa. Både om mig själv och andra.

EdCamp Öresund

Carina, jag och Viveca tog oss i onsdags kväll till Malmö högskola för att vara med på Malmös första Edcamp. Edcamp är ett sätt för lärare att utbyta erfarenheter med andra lärare genom en knytkonferens. Så här gick det till: Vi kom dit. På vita tavlan kunde man fylla i ett eget tema i ett schema eller kolla in om det fanns något annat tema som man ville diskutera. Sen var det 30 minuter per pass och 6 olika temabord att sätta sig vid per pass. Alltså totalt 18 diskussionsteman att välja bland.



Det diskuterades mycket kring 1-1 såsom sociala medier och yrkesetik, digital identitet, digitalt berättande, bloggar i undervisningen, sociala nätverk i undervisningen och digitala läromedel men också bland annat entreprenörskap, schemalös skola och projektbaserat lärande.

På pass 1 tog Carina och jag chansen att bolla tankar kring elevlärspridare eftersom vi tillsammans med Ingrid skulle vilja starta en ny elevgrupp på Fäladsgården som kan få information och utbildning för att hjälpa klasskamraterna att hänga med på att kunna använda alla nya program och få ut det mesta av sin dator. Olle Strömbeck från Tunaskolan var snabb med att nappa på idén och vi ser nu fram emot ett samarbete där både vi lärare och eleverna kan utbyta erfarenheter kring 1-1 med en grupp från Tunaskolan.

Detta med knytkonferens var spännande. Entusiasmen var hög och ifrågasättandet var konstruktivt. På pass 3 pratade vi om hur vi på Fäladsgården jobbar utifrån SAMR för att utveckla undervisningen. En annan lärare som satt med vid bordet var undrande hur man gör med de elever som inte hjälps av datorn eller som har hinder som gör att de inte kan använda dator. Vi diskuterade också hur man ska se på anonym publicering mot att de ska stå för vad de skriver och kunna publicera det med sitt namn.

I höst utlovas nästa EdCamp Öresund. Läs mer här http://edcamporesound.wordpress.com/.