Fäladsgården, 6-9-skolan på Norra Fäladen som arbetar utifrån visionen:
På Fäladsgården skapar elever och lärare tillsammans framtidens kompetenser genom Kreativitet, Samarbete och Kunskap.
Skolan arbetar med digitala verktyg som en av flera verktyg i lärandet, tillgång till wifi och digital apparat är självklart. VI strävar efter att så många uppgifter som möjligt ska vara På riktigt! förankrade i samhället utanför skolans byggnad.
I ett huj var terminen igång och allt flyter på precis som det ska.Vilken skola vi jobbar på! Proffsigt och positivt precis som vi bestämde under uppstartsdagarna :)
Skam den person som skriver negativt om skolan, iallafall på Fäladsgården stämmer inte det! Inte på Norra Fäladen heller! I år har vi verkligen sjösatt våra gemensamma Norra Fäladen - vision:
Som ni sett i tidigare inlägg provar vi en helt ny organisation av bild och slöjd. Under föregående år arbetade slöjd- och bildlärarna tillsammans igenom respektive kursplan och hittade vad som var gemensamt och vad som är ämnesspecifikt. Utifrån detta har de nu skapat bild-slöjd, där de arbetar med samma projekt men utifrån de olika ämnenas särart. Vad sägs t ex om animationsprojektet i åk 8? Jättespännande och klokt nytänk. Säkert måste vi jobba ännu mer så här för att få ihop vår skolvardag.
Det kan inte vara rätt att så många timmar ska läggas ner på en högstadieskola som vi gör, för att få ihop elevernas och lärarans schema. Tänk om vi kunde ha fått använda de timmarna till pedagogisk utveckling istället? Obligatorisk timplan, olika individuella val, individuella anpassningar, behörighet och lärararbetstid. Minst två parametrar för mycket för att få ihop en klok organisation som ger mest effektivt lärande.
Ibland får jag frågan om vi i skola diskuterar lärande. ?!? Säger jag, det är det enda vi diskuterar; hur de olika eleverna lär sig bäst och i vilken lärmiljö. Just därför är det extra frustrerande när vi märker att rena organisationsdelar sätter stopp för en klok pedagogisk lösning. Men vi kämpar på!
BFL (Bedömning För Lärande) är just ett område där vi kämpar på, långsiktigt. Nu går vi in på år 3 och i en helt ny fas. Några gör detta i form av mattelyftet (Skolverkets satsning), vi andra som kollegialt lärande. I helt nya grupper med delvis nya samtalsledare har var och en identifierat ett lärandedilemma som man vill specialstudera och arbeta fram lösning till, tillsammans med sina kollegor i samtalsgruppen. Extra kul är att vi har möjlighet att arbeta tillsammans med lärare i alla årskurser eftersom både Backaskolans och Fäladsskolans lärare är med i grupperna.
Nyfiken på våra tankar:
Det ska bli riktigt spännande att följa detta arbete!
onsdag 19 augusti 2015
Första skoldagen!
Nya utmaningar! Vi har haft vår första klass i bild/slöjd, och det känns... JÄTTEBRA!
Vi började i helklass idag, för att introducera det nya och landade snabbt i att ha en gemensam genomgång. Synkade, minst sagt! Eleverna verkade inte speciellt oroliga, men nyfikna på det nya konceptet och hade en del frågor. Vi ser fram emot fortsättningen! Hälsningar Cissi & Johanna.
Vi har idag besökt två ledande teknologiföretag, IBM och Ericsson, i Kista. Gemensamt för de båda företagen är att de siktar framåt och att det gäller mjukvara mer än hårdvara. Programmering är en del av framtiden.
På Ericsson fick vi en guidad tur i deras Consumerlab, där man visade vad som är på gång och vad som redan finns. Ericsson har ju lämnat tillverkningen av mobiltelefoner för några år sedan och fokuserar nu på mjukvara och cloudtjänster. Det man fortfarande håller på med av det gamla är mobilmaster och utökad tillgänglighet för mobiler.
De arbetar även här på att komma fram till vad som ska ske framtiden. (se bild nedan)
På IBM fick vi lyssna på småseminarier som handlade om vart vi är på väg.
Vinnarna i framtiden är de som kan teknik, förstår människor och omvärlden, kan språk (t ex engelska och kinesiska), leder sin utveckling och leder andra samt lär nytt/lär av.
IBM har ett intressant samarbete med skolor angående programmering.
Dagen avslutade med en mycket inspirerande föreläsning av Tobias Degsell från Nobelmuseet.
Nu vet vi hur man skapar en nobelpristagare!!!!!!!
Vi har nöjet att delta i Teknikföretagens Scientix konferens i Stockholm. Scientix är ett EU samarbete kring naturvetenskap, teknik och matematik. Föreläsarna har under dagen lyckats med att att få oss att känna oss viktiga som lärare. Sverige behöver teknikföretagen eftersom nästan all vår export vilar på dem. Teknikföretagen i sin tur behöver oss lärare. Det krävs mer och mer kunskap för att jobba inom industrin. Utbildning är viktig. De litar på att vi ser till att fler och fler ungdomar lockas till tekniska yrken. Digitaliseringen har inneburit en revolution. Det är en överlevnadsnödvändighet för företagande i Sverige.
Vi har lyssnat på olika seminarier
Bedöma teknik - svårt? Lärande och bedömning i teknikämnet. - Eva Hartell
EU-projektet Scientix - Jenny Malmberg och Magnus Carlenäs
Problemlösarna - Patrik Selling och Emma Sabel
Finn Upp- Maria Svanström
En idé kan förändra. Nobelmuseet
Första föreläsningen hade mycket bekant över sig: Dylan Williams ande svävade över den. Även Black, Kimbell och Jönsson kände vi igen. Här fanns mycket användbart om bl a formativ bedömning. Scientix. Riktigt spännande! Det här ska vi skicka dig på, Viveca! Future classroom Lab i Bryssel. Ser ut så här:
Två minuters film om vad Scientix är Det finns gott om resurser för oss lärare att utnyttja: kurser, projekt, webinarier, samarbete med elever i andra länder. Förmiddagens föreläsare vill verkligen att få svenska ungdomar att se teknikens möjligheter i framtiden!
Tekniska museet visade oss utställningen Den digitala revolutionen. Vi fick nostagikickar. Tekniknördar klickar här
Under våren har alla eleverna i perioder arbetat med olika projekt. Alla har utvärderats och reflekterats över i sin lärlogg. Nedan kan ni läsa en del av alla de klokskaper de skriver om sitt lärande (denna gången åttornas projekt "Fatta rätt beslut"):
"Med projektet lärde jag mig massa olika saker om hur man ska tänka när det gäller att ta ställning till olika etiska modeller. När vi hade genomgången förra veckan om etik och moral tyckte jag det verkade lite krångligt men efter projektet tycker jag det är enklare att förstå. Jag fick lära mig mera skillnader mellan pliketiken, sinnelagsetiken och konsekvensetiken och hur man ska tänka när man ska fatta olika beslut och enligt vilken modell man tänker.
Det mest användbara jag tar med mig från projektet är nog just hur man ska tänka enligt de olika modeller. Alltså i vilken modell är det här beslutet taget i och hur ska jag tänka för att veta det. Jag tar också med mig mycket saker från när vi var på studiebesök på sjukhuset eftersom att jag jobbade med vårdprioriteringar, det var intressant och väldigt lärorikt tyckte jag.
Jag blev förvånad över när vi var på sjukhuset hur intressant det verkade att arbeta där. Innan har jag aldrig velat arbeta med sjukhus eller något sånt men efter studiebesöket tyckte jag det verkade väldigt roligt och spännande samtidigt som de verkade lite läskigt. Jag tyckte också det var enklare att förstå när vi har arbetat med det.
Jag skulle ha fått ut mer av det här arbetsområdet /projektet om...Jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort för att få ut mer av det här projektet. Det skulle kanske vara att ta vara på tiden lite mer när vi var färdiga med vårt arbete eftersom att vi snackade lite då när vi var klara för att vi inte hade någonting att göra. Annars arbetade jag väldigt effektivt och försökte ta vara på tiden så mycket som möjligt."
"Under detta projektet har jag blivit betydligt mycket säkrare på de olika etikerna (de olika etiska modellerna, Vivecas anm.), det hoppas jag att jag visade på provet. Jag har fått förståelse för andra människor som inte tänker som jag i små situationer men även stora där liv kan vara i fara. Nu när jag har fått förståelse för hur människor tänker kring de olika etikerna, är det lättare att respektera dem och att ifrågasätta mig själv "är det verkligen rätt det jag gör?". Detta tar jag med mig in i framtiden då jag kommer möta massvis med människor världen över.
Jag har lärt mig att ringa till olika företag, hur man ska gå till väga och vilken sida av sig själv man ska visa när man ringer/mailar eller träffar dem. Detta är väldigt viktigt att lära sig då jag i framtiden vill söka jobb, ifrågasätta något företag eller göra en stor undersökning av någonting. Jag blev förvånad över hur snabbt olika företag svarade, men även hur långsamt andra företag svarade. Det var en besvikelse att inte kunna kontakta ett populärt företag som H&M och prata med dem personligen, utan man hänvisades till t.ex "frågor och svar" och var "en i mängden"."
Vi befinner oss i lugnet efter den internationella veckan och är många som pustar ut. Det är en vecka på helspänn, uppvarvad och inte alltid helt harmonisk vi går igenom. Det är också en alldeles fantastisk vecka när allt ska klaffa och man verkligen kan visa vad man går för.
För årets spansknior, och också för deras spansklärare, har läget varit lite skarpare i år än förra året. I strävan efter att skapa situationer som utmanar både elevernas språk och deras entreprenöriella förmågor har många av aktiviteterna som ägt rum under den spanska utbytesdelen av den internationella veckan varit ledda av elever. De har haft hand om fotbollsturneringar, musikprojekt, baklektioner, guidningar, språkutmaningstävlingar som vi kallar Kamikazeuppdrag, cykelövningar och språkcaféer. Allt på spanska, och allt minst med de 24 besökarna och ofta också med de svenska eleverna inblandade.
Det är mycket som ska klaffa för ovana arrangörer och många nät som ska hängas upp under aktiviteterna, och naturligtvis går inte allt som planerat, vilket är en stor lärdom i sig, också som vuxen ansvarig. Men det förbehållet så...halleluja, så fantastiskt mycket som har blivit ännu bättre än väntat.
Kanske tycker man alltid, och ska tycka, att de elever man har just nu är de allra bästa och att de aldrig kommer att överträffas av några andra, och just nu är synen på spanskniorna verkligen precis sådan. Som de har levererat den här veckan! Vilka otroliga mängder förberedelser som gjorts, vilken glöd som har lagts in i alla aktiviteter, som det tänkts och planerats och tänkts om. Det har inte funnits en sekunds tvekan och motvilja. Naturligtvis har vissa varit spända och nervösa, men de har varit makalösa samarbetspartners. Flexibla, hjälpsamma och seriösa så att man skulle vilja förstora vartenda ögonblick och visa de som har en annan bild av tonåringar än vi som arbetar med dem varje dag.
Jag är säker på att vi gör vissa saker annorlunda nästa år, allt annat vore märkligt, men utan tvekan kommer också nästa års nior att få ta stor plats under motsvarande vecka. Det finns mycket stora lärdomar att dra för alla inblandade. Stort tack till alla elever i år 9 som gjorde lättnaden euforisk i år.
Kollegialt lärande är inne! Många lärare, skolledare och proffstyckare ägnar sina blogginlägg åt det kollegiala lärandet som om det det skulle vara lösningen på skoleländet. Även jag har skrivit om det tidigare. Vi är många som vill berätta! Skolverket definerar kollegialt lärande så här:
Det som kallas kollegialt lärande är en sammanfattande term för olika
former av kompetensutveckling där kollegor genom strukturerat samarbete
tillägnar sig kunskap och färdigheter. Kollegialt lärande betonar vägen
fram för att lösa uppgifter, formulera problem och kritiskt granska inte
bara andras utan även sitt eget arbete. Tillsammans har två eller flera
lärare uppgifter att förbereda och lösa, diskutera och reflektera över
innan de söker råd eller diskuterar vidare med en handledare. De som
deltar tränar på att ge varandra feedback på hur olika uppgifter
genomförs. (Källa: http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/artikelarkiv/kollegialt-larande-nyckelfaktor-for-framgangsrik-skolutveckling-1.171296)
Jag har en längre tid också tänkt många tankar kring det kollegiala lärandetoch formulerat några av dem på min BFL-site. Den här terminen har vi börjat tala om att följa en struktur för lärandet och några av oss har också börjat att observera och diskutera utifrån en mall. Det är en bra början! Jag förstår det som att det varit givande för dem som deltagit och att de startat något nytt. De har öppnat upp, tittat på sig själva med hjälp av kollega och reflekterat kring vad som händer i den egna undervisningen.
I vintras formulerade jag bl.a. frågor som jag som lärare bör ställa mig:
Vad vill jag förändra?
Vill jag förändra?
Dessa frågor utgår från lärarperspektivet med läraren som subjekt för undervisningen. Jag tycker fortfarande att dessa frågor är viktiga. Jag måste reflektera kring mig själv och vad jag gör! Som lärare gör jag skillnad!
Jag har emellertid fått ny input och stöd i teorin efter att ha läst Helen Timperleys Det professionella lärandets inneboende kraft . Timperley är professor i pedagogik vid den pedagogiska fakulteten på University of Auckland i Nya Zeeland. Hon skriver om att lärares professionella utveckling ofta betraktas som ett universalmedel för att förbättra skolan, men att det sällan fungerar. Hon hävdar i stället lärares behov av att veta något om sina elever för att kunna utveckla undervisningen och sitt eget professionella lärande. Det är alltså elevernas behov som måste vara motivationen för ett lyckosamt utvecklingsarbete. Det är i elevernas kunskaper och färdigheter som lärare måste starta för att hitta drivkraften. Hittills har utvecklingsarbete i stället motiverats med någon annans önskan om att få berätta. Beslutsfattare och forskare ordnar utbildningar för att informera om metoder som sägs vara mer effektiva än andra. Fokus blir att få lärare att delta i aktiviteter och att testa metoder i stället för att stötta lärare att inventera behov hos eleverna.
I boken ger därför Timperley en modell för att utveckla lärares lärande på ett sätt som gynnar eleverna. Modellen beskrivs som en cykel med utgångspunkt i elevernas behov.
Hur skulle detta kunna se ut på Fäladsgården?
Jag ser att mina tankar om förändringar i BFL-grupperna kan användas och utvecklas i linje med Timperlys modell.
Fråga 1: Vilka kunskaper behöver mina elever för att uppnå ett visst mål?
Exempel: Mina elever ska utveckla förmågan att interagera i skrift i franska.
Fråga 2: På vilket sätt har min undervisning bidragit till elevernas resultat?
Exempel: Det jag hittills gjort räcker inte. Resultaten är inte tillräckligt säkra.
Fråga 3: Finns det något jag redan vet som kan användas för att uppnå bättre resultat?
Exempel: Modellskrivande, tydliga elevexempel att härma, kamratrespons
Fråga 4: Vad behöver jag lära mig för att uppnå bättre resultat?
Exempel: Metoder för att utveckla modellskrivandet
Sista punkten blir att skaffa denna kunskap och använda den i undervisningen. Slutligen bedömer jag igen elevernas kunskaper och utvärderar undervisningen. Behövs det måste jag sedan gå hela varvet igen för att öka måluppfyllelsen hos eleverna. Om jag använder frågorna och gör analysen noggrant förflyttar jag fokus från att betrakta elevernas resultat som avspegling av deras förmågor till att betrakta deras resultat som konsekvenser av undervisningen och motivation till det professionella lärandet.
Det är svårt att göra analyser av detta slag på egen hand. Jag ser därför att det kollegiala lärandet får en mer motiverad roll. Om vi i lärarlag gör analysen av elevernas och våra egna lärandebehov kan vi också tillsammans observera och reflektera kring följderna av vår undervisning. Det kollegiala lärandet blir inte igen en metod som någon vill berätta om och få oss att använda, utan en metod som hjälper oss att synliggöra det vi vill veta om våra elever och vår undervisning.
I mitt förslag till höstens nya BFL-grupper strävar jag efter att alla ska känna meningsfullhet i BFL-arbetet och att vi ska använda det kollegiala lärandet. Jag har nu hittat en vetenskaplig modell för mina tankar. Vetenskapen och erfarenheten gifter sig!
Boken finns hos Viveca. Vill du hellre lyssna på en tydlig genomgång av innehållet i boken föreslår jag att du tittar på denna åttaminutersfilm.
