Södertälje, Nässjö...Lund nästa!

Inför SETT-dagarna skrev jag att: ”I min roll som SO-lärare har jag ett stort intresse av att utveckla min Medie- och InformationsKunnighet (MIK) tillsammans med mina elever, samt att bli bättre på att ta vara på eleverna som läranderesurser.” Samtliga föreläsningar som jag har tagit del av har på ett eller annat sätt berört just detta. Jag har fått många uppslag till diskussionsämnen för BFL-samtal, workshops eller för krydda kaffepauserna i personalrummet.

När vi åkte norrut med tåget så passerade vi Nässjö. Då började Cristina engagerat prata om en bok hon läst som utspelade sig just där. Hon visste en del om miljön utan att ha varit där. Samtalet ledde vidare till hur vårt land gjorde skillnad på överlevande från förintelsen som kom efter kriget. När vi senare passerade Södertälje var det jag som hade fullt sjå med att lista ut vid vilken badvik Göran Rosenberg badade i när han var liten. Samtalet återupptogs, med diskussioner kring integrationspolitik då och nu. Vi associerade och diskuterade.

När Hans Albin Larsson dagen därpå talade under temat ”Vad behöver vi egentligen kunna?” poängterade han att detaljer och trivialkunskaper är mycket viktiga för att vi ska kunna tänka självständigt och inte bli beroende av och manipulerade av andra. Det vi ser och hör måste ses mot en bakgrund: det vill säga våra tidiga erfarenheter och bakgrundskunskaper. Det kan vi få genom att till exempel ta del av berättelser eller genom att lära oss saker som namn på Sveriges landskap, blommor eller allsvenska lag genom tiderna. ”Det är ju kunskaper man kan googla! Processen är viktigast!” hör vi ofta i bruset.

Vi behöver diskutera vår kunskapssyn. Trivialkunskaper och process bör gå hand i hand, information blir inte kunskaper förrän de diskuteras med andra. Det bekräftade Christina Olin – Scheller när hon berättade om fanfiction: hon visade hur Harry Potterfans använder den digitala världen för att samla information och kategorisera, och för att utveckla nya berättelser. Fansen sysslar under fritiden med det som vi i skolans värld kallar för kamratrespons.

Det ”digitala landskapet” möjliggör en kollektiv intelligens. Om vi lärare utnyttjar detta bättre så kommer vi att kunna utveckla och lyfta det kollegiala lärandet som finns på Fäladsgården. Precis som vi vill att eleverna ska gå från sin trygghetszon till att ha mod och våga pröva, så kan vi. Vi behöver reflektera över vår undervisning, sätta ord på det och fundera över vad vi gör bra och vad vi kan göra bättre. Både med kollegor i personalrummet och alla de som är aktiva i vårt medielandskapet. Associera och diskutera!

Jag hade kunnat skriva mycket mer, men snart passerar vi Nässjö. Därmed sätter jag punkt.

Tidstjuvarna ska bort och eleverna ska in ännu mer i vårt skolarbete

Jag blev väldigt inspirerad efter att ha lyssnat på Dennis Westerberg som på sin bredda skånska pratade om Konsten att leda i nuet – tvärtom-ledarskap 
 
Vi lever i ett ständigt pågående nu. Framtiden är inte längre vad den har varit, framtiden är redan här.
Han pratade om "Just in time knowledge". Det kunskapen du behöver är den kunskapen som behövs just nu, just, just nu. Inte den kunskapen du behövde igår eller behöver imorgon, utan den kunskapen du behöver JUST NU!

Han pratade också om hur sönderstressade många av oss är idag. Jag tycker att han formulerade det på ett så  bra sätt: "Stress sitter på insidan av skallen. Stress är inget annat än ett rörigt sinne." Precis så har det varit för mig ett tag, många tankar hela tiden. Så det viktigaste för att undvika stress är att ta en sak i taget, en tanke åt gången och tänka den tanken på ett positivt sätt.

"Problemet är inte problemet. Ditt tänkande kring problemet, är problemet!" Hur hanterar jag saker när dem dyker upp? Gnäller jag? Ser jag konkreta lösningar? Skjuter jag upp saker? Tänker jag positivt?...

Arbetsglädje: gör det du älskar och älska det du gör. Annars kan det ju lika bra kvitta!

Jag sprang av en slump på en monter där Daniel Gomejzon från Väsby gymansium stod och pratade IKT och idrott. Han berättade om hur han började använda tv-spel på idrottslektionerna och att det genast gav många positiva effekter. Plötsligt fick han med sig de elever som tidigare inte ens dök upp. Detta blev jag väldigt inspirerad av, då jag tidigare under terminen har använt mig utav "Just dance" genom youtube för att få eleverna mer aktiva under arbetsområdet "Dans, rytmik och rörelse". Så hans exempel ska jag verkligen ta med mig till min egen undervisning.

Jag har även lyssnat på Anders Holmgrens föreläsning: "Bedömning för lärande i en digital kontext!" 

Han pratade en del om att bryta görandet för att få till en reflektion kring vad eleverna gör.

Ställ frågorna: "Vad jag tyckte bäst om lektionen var...", "Jag är inte säker på...", "Jag vill göra mer av..."

Varför hamnar en elev i skolspelet?

Detta händer när eleverna sätts i en situation där vi säger vad som är god kvalité.

Vi måste hamna i en situation där eleverna ser och förstår vad som är en god kvalité.

Har ni inte lyssnat på Helena Kvarnsell innan, så borde ni göra det. Hon pratade om att: "Jobba smart – att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig". Föreläsningen kunde till vissa delar vara lite provocerande, men hon pratade om viktiga saker som vi lärare måste förhålla oss till för att just inte jobba ihjäl oss.

Att vara lärare handlar om att kunna sina styrdokument och att ha en bra planering.

Det vi måste bli bättre på är att välja bort (det här borde vi göra, det här har vi alltid gjort) och istället göra det som står att vi ska göra. Samt tänka över vad är det jag behöver göra och vad är det eleverna kan göra.

Att eleverna i större utsträckning reflekterar över sitt lärande. Att eleverna äger sitt eget lärande, inte att det är vi lärare som äger elevernas lärande. Detta kan t.ex. göras genom att eleverna utifrån min bedömning i kunskapstabellen får reflektera utifrån följande tre punkter:
1. Jag är stolt över...
2. Jag måste komplettera...
3. För att utvecklas ska jag...

Mycket nya tankar som ska smälta in och omvandlas på olika sätt, vilket ju bara känns väldigt spännande.

Lämna årorna och ta över rodret!

I came to SETT with a mission! Jag ville stärka mig själv i formativ bedömning. Jag har länge kännt att jag står och stampar med olika verktyg inom nyckelkompetebserna men jag får inte ihop det till en helhet. När jag testade att eleverna fick producera läromedel till andra elever kom helheten per automatik men kontrollfreak som jag är så ville jag ha koll på processen! Jag ville helt enkelt ge min formativa bedömning en spark i röven!

Läs mer om elever som producenter här: http://ingridtidvall.wordpress.com/2014/04/28/teachmeet-lu/

Nu när jag landat i detta gytter av företag, eldsjälar och teknik så har jag kunnát sätta ord på vad det var jag letade efter. Jag ville få eleverna är ta över rodret och bli ägare av sitt eget lärande. Det var tydligen inte svårare än så... Så vad har jag hittat för knep att nå dit då?

Malin Broberg från Caperio påminde mig att ställa smarta frågor till eleverna. Skippa "Hur går det?" Till att börja med. Hon pratade också en del om att elever är inte blanka blad utan har massor att komma med, lyft allas förmågor. Sammanfogat med Malin Larssons (Alviksskolan Bromma) flippade klassrum där allas röster blir lika starka och hörs lika mycket blev det tydligt för mig hur viktigt det är att motivationen MÅSTE komma från eleverna. 

Anders Holmberg snackade om BFL och lyfte hur viktigt det är att få eleverna att ställa frågor till sig själva. Jag gillar de tre punkterna , att eleverna blir tvingade att fullfölja meningen. Det kommer ge så mycket mer än att fråga "Vad tyckte du var svårt?" Som eleven lätt kan avfärda med "Ingenting." 

Jag tycker dagens lektion var...

Jag är inte säker på...                                

Jag vill lära mig mer om...

Nu gäller det att komma hem och verkligen fundera över hur jag kan motivera mina elever att lämna årorna och ta över rodret.

Flerstämmigt klassrum - verklighet med digitala verktyg

Så äntligen, efter tre föreläsningar som aldrig lyfte, har jag lyssnat till Katarina  Lykken Ruter. Hennes programpunkt hette Det flerstämmiga klassrummet - verklighet med digitala verktyg. Hon börjar med flippen för att göra klassrummet till en arena för diskussion och göra fler stämmor hörda än sin egen. Klassrummet ska vara ett diskussionsrum. Jag gillar ju flipp och fick stärkt min uppfattning om dess fördelar.  Att kunna börja diskussionen på en något högre nivå, att se till att det finns tid för fördjupning och diskussion kring stoffet och låta fler få utveckla sina idéer och frågor  är vinster som Katarina nämnde och jag kan instämma i.

Att organisera arbetet i  klassrummet för att få till stånd dessa vinster är det de digitala verktygen kan hjälpa till med. Katarina tog upp think, pair, share - en metod som funkar väl och som jag använder . Tänk själv, diskutera parvis och dela med dig till andra av vad ni kommit fram till. Katarina använder bl.a. socrative för att synliggöra och dela idéerna. Det blir ett snabbt svar på  var eleverna  befinner sig och ger möjlighet för henne att planera vidare nästa steg. BFL, alltså men också flerstämmighet! Detta ska jag prova mer genomtänkt.

Hon visade också på hur hon låter olika elever sammanfatta lektionens innehåll och lärdomar av den och lägga ut det på ämnessiten/ klassbloggen. Skribenten lottas fram och därmed är det inte lärarens uppfattning utan en elevs. Intressant blir att börja nästa lektion med att diskutera om de övriga håller med om vad som skrivits. Detta ska jag testa. Det blir en röd tråd som nog kan få fler att  komma i håg och hitta tillbaka till det vi arbetade med senaste. Alltså fler vinster än bara flerstämmighet.

Avslutar med ett citat från en av Katarinas elever:
Vi kan utveckla en tanke tillsammans, det blir mycket större. Man behöver inte ha en helt färdig tanke när man går till lektionen, det räcker med en början och sedan kan den  växa ut tillsammans med klassen.

Vygotskij ler!

Oj vad vi är duktiga!

Idag hade vi besök av Skolinspektionen. Tre områden blev vi inspekterade på:

- Elevernas utveckling mot målen

- Ledning och utveckling av utbildningen 

- Enskild elevs rätt

Besöket började med en rundvandring som slumpmässigt gav besök i fem olika klassrum. Besöken visade på den goda pedagogiska mångfald som bedrivs på Fäladsgården. Eleverna svarade (lite blygt) på inspektörens frågor om vad som var bäst med Fäladsgården. Deras svar blev:

Mångfald, bra lärare, vi får lära oss mycket, musiken, datorn, handboll- och musikprofil.

Efter rundvandringen bänkade vi oss på rektorsexpeditionen och utfrågningen startade, trodde vi! Visst ställde hon kluriga frågor och visst kollade hon så de inlämnade verksamhetsredogörelserna inte var luftslott men mest var utfrågningen ett elogetal till alla som tillsammans skapar skolan Fäladsgården.

Hon var imponerad av vår regelbundna avstämning och analys av elevernas resultat (att vi gör det flera gånger per år var det som gav henne förtroende), vårt samarbete, allas vilja tilldelaktighet och allas ansvarstagande. Tårögd sa hon att hon knappast varit på en så välskött skola, en skola där så mycket positivt hänt sedan förra inspektionen (ja, hon hade läst förra inspektionsrapporten, våra samtliga kavöitetsrapporter, våra LUNK-resultat, våra meritvärden, tidningsartiklar och de anmälningar som inkommit till Skolinspektionen) och där alla var så proffsiga. SÅ ska en skola vara!

En skola ska vara en arbetsplats där ALLA känner ansvar och hjälper vara för att tillsammans skapa de allra bästa förutsättningarna för sina gemensamma elever. Det är Fäladsgården 2014!

Att en skolinspektör avslutar sitt besök 1 timme före beräknad tid med budskapet: "Bjud nu all er personal på tårta, det är ni allihop värda!" Kan ju enbart indikera toppbetyg!

All personal på Fäladsgården: Sträck på er, tillsammans är vi bäst!

Visionen gäller, alltid!

PÅ FÄLADSGÅRDEN SKAPAR ELEVER OCH LÄRARE TILLSAMMANS FRAMTIDENS KOMPETENSER GENOM

KREATIVITET, SAMARBETE OCH KUNSKAP.

Visionen gäller, även i tuffa tider. Vi har alla i vår fått arbeta lite extra och tvingats tänka efter ordentligt hur vi lägger upp och organiserar vår undervisning. Vi har varit för få pedagoger och några av oss har till och med blivit beordrade till övertid för att undervisning och bedömning ska hålla den kvalitet som skollagen och vår vision föreskriver.

I lägen som denna är den än viktigare att vi hjälps åt, samarbetar.

De kortprojekt vi förberett, designat och stöttat eleverna igenom, har hållit mycket hög kvalitet och eleverna har verkligen fått möjlighet att utveckla framtidskompetenser genom kreativitet, samarbete och kunskap. Härligt jobbat allihop!

Parallellt med kortprojekten har mängder av nationella prov rättats och lärarna har därmed fått möjlighet att prata bedömning och ytterligare fördjupa sig i kursplanernas kunskapskriterier (även om mängden prov inte står i paritet till kunskapsökningen …).

Emellan kortprojekten/Np-bedömningen har vi organiserat Np för alla sexor och nior, bra gjort! Dessutom har alla elever med särskilda rättigheter fått det stöd de har rätt till, tack vare kompetenta pedagoger!

Lite då och då har vi haft ”vanlig ämnesundervisning”, lite rörigare än vi är vana vid men bra skola har vi haft hela tiden! Ingenstans i läroplanen står det att en lektion ska vara 40, 60, 70 eller 100 minuter, det viktiga är att vi får ihop hela läroplansekvationen för våra elever. Den ekvationen laborerar vi med hela tiden och här krävs allas kompetens och allas idéer! Vi tänker ytterligare till under junidagarna och tänker också vidare under augustidagarna.

Sista kraftsamlingen före summerande betygsättning är en kreativ utbytesvecka där vi gästas av 28 spanska elever och 16 tyska elever (åk 7 och 8) samt en kulturvecka för kulturniorna. Båda dessa projekt ingår i vår verksamhet och är lika viktiga som ämnesundervisning och andra kort/lång-projektperioder. Kollegor och elever har i uppdrag att genomföra dessa skolprojekt (utbyte och kulturvecka) och de har funnits med i läsårsplaneringen sedan i somras. Alla måste vi samarbeta för att även de ska bli så bra som de har förutsättningar att bli. Det är ju just det som är vår styrka!

ALLT vi gör på Fäladsgården ska genomsyras av KREATIVITET, SAMARBETE OCH KUNSKAP och skapa framtidskompetenser. Vi jobbar alla på ETT Fäladsgården och med samma elever, det behöver vi ibland påminnas om. Gå inte vilse bland kunskapskriterier och bedömningsaspekter, i arbetsamma stunder gäller det att plocka fram varför vi är lärare; Att locka fram och stödja elevernas glädje att lära sig!

/Håkan och Viveca

Sammanfattning av en skolbibliotekskonferens i Göteborg

Den 18-19 mars fick jag förmånen att åka till Skolportens konferens om skolbibliotek i Göteborg. Det var en fullmatad konferens med många olika aspekter av skolbiblioteket. Både läsning och källkritik behandlades. Jag twittrade en del under konferensen, kolla gärna #skolbib14. På UR-play kommer hela konferensen att kunna nås från slutet av april. Jag rekommenderar en titt!

Dag 1
Tisdagen inleddes med en föreläsning av Cecilia Gärdén som är universitetslektor på Bibliotekshögskolan i Borås. Hon pratade om att vi måste få in skolbiblioteksforskningen i praktiken. Hon menade också att vi skolbibliotekarier är viktiga för att forskningen kring skolbibliotek ska kunna utvecklas – vi måste dokumentera vårt arbete och hur vi praktiskt använder forskningen. Gärdén visade också hur det stämmer att elever upprepar mönster de lärt sig i de yngre åldrarna och hur aktiv undervisning ger resultat. Därför känns det så viktigt och roligt att arbeta på Norra Fäladens skolområde där vi tar ett gemensamt grepp både när det gäller informationssökning och läsning från början. Det bästa tipset jag tog med mig är att jag alltid ska tänka ”Vad vill jag att eleverna ska kunna” istället för ”nu får jag inte glömma att visa den och den databasen”.

Nästa föreläsning hölls av den otroligt inspirerande Barbro Westlund som säkert många av er känner till. Hon pratade mycket om hur vi kan arbeta med läsförståelse i olika genrer, eftersom det dels är viktigt att elever kan skilja olika genrer åt men också för att det kan bredda lärandet med olika sorters texter. Till exempel pratade hon en del om att bilderboken inte ska sluta användas i högstadiet! Genom bilderböcker kan vi visuellt bli medvetna om våra egna och andras känslor. Dessutom kan det väcka många känslor som gör att man kan diskutera värdegrundsfrågor och demokrati. Jag blev väldigt inspirerad av det, dels är det kul att Viveca och jag använde många bilderböcker med åttorna för att diskutera rasism, kolonialism och imperialism. Dels blev jag sugen på att ”knacka på” på bildlektionerna och visa några fantastiska bilderböcker för ungdomar som nyligen kommit ut. Anna Höglunds ”Om detta talar man endast med kaniner” är en fantastisk bok om utanförskap och ensamhet som jag rekommenderar till alla er pedagoger, tar endast en liten stund att läsa.

Efter Barbro Westlund var det dags för läsambassadören Johanna Lindbäck (Hon har tagit över efter Johan Unenge som faktiskt var här på Norra Fäladens pappacirkel för en knapp månad sedan!) Johanna ställde frågan ”Hur skapas litteraturälskare?”. Hon pratade om kulturrådets satsning ”Läsa för livet” http://www.kulturradet.se/Lasframjande/. Vi måste göra de vuxna medvetna om läsningens betydelse. Lindbäck pratade mycket om hur viktig läsningen är i alla ämnen något som vi redan diskuterar här på Fäladsgården. Hon samt kulturrådet efterfrågar även mer samarbete kring läsning och idrott vilket gör det extra roligt att Fäladsgården just startat ett läsprojekt på idrottslektionerna! Vi inne på biblioteket håller just nu på att tänka och fundera kring hur vi kan utveckla detta till även ett fritidsprojekt. Johannas hetaste tips var i alla fall att från småbarnsår fram till gymnasiet så är det enda man ska tänka på när det gäller läsning och läsförståelse att läsa och diskutera – och sen upprepa. Och glöm inte läs för era barn! Oroväckande få läser för sina barn i småbarnsåldern!

Augustenborgsskolan från Malmö var också med och berättade om deras arbete med serier i undervisningen. Dels Kalle Anka för år 3-6. Jag beställde tre gratis klassuppsättningar i höstas så om ni vill använda det finns det lärarhandledning samt material. I åttan använde de också Walking dead-serien och även där finns det en lärarhandledning. Är det något ni skulle vara intresserade av så hör av er till mig!
Den första dagen avslutades med Sofie Samuelsson från Hallonbergens bibliotek. De är det första hbt-certifierade biblioteket i Sverige. Jag har lyssnat på henne förut och det är alltid intressant. De jobbar till exempel mycket med att använda ett inkluderande språk till sina låntagare, inte säga killar, tjejer och föräldrar utan försöka variera sig så att alla känner sig inkluderade.

En mycket givande dag! Jag skriver mer om den andra dagen efter påsk. Hör gärna av er om ni har några frågor. /Johanna