Flerstämmigt klassrum - verklighet med digitala verktyg

Så äntligen, efter tre föreläsningar som aldrig lyfte, har jag lyssnat till Katarina  Lykken Ruter. Hennes programpunkt hette Det flerstämmiga klassrummet - verklighet med digitala verktyg. Hon börjar med flippen för att göra klassrummet till en arena för diskussion och göra fler stämmor hörda än sin egen. Klassrummet ska vara ett diskussionsrum. Jag gillar ju flipp och fick stärkt min uppfattning om dess fördelar.  Att kunna börja diskussionen på en något högre nivå, att se till att det finns tid för fördjupning och diskussion kring stoffet och låta fler få utveckla sina idéer och frågor  är vinster som Katarina nämnde och jag kan instämma i.

Att organisera arbetet i  klassrummet för att få till stånd dessa vinster är det de digitala verktygen kan hjälpa till med. Katarina tog upp think, pair, share - en metod som funkar väl och som jag använder . Tänk själv, diskutera parvis och dela med dig till andra av vad ni kommit fram till. Katarina använder bl.a. socrative för att synliggöra och dela idéerna. Det blir ett snabbt svar på  var eleverna  befinner sig och ger möjlighet för henne att planera vidare nästa steg. BFL, alltså men också flerstämmighet! Detta ska jag prova mer genomtänkt.

Hon visade också på hur hon låter olika elever sammanfatta lektionens innehåll och lärdomar av den och lägga ut det på ämnessiten/ klassbloggen. Skribenten lottas fram och därmed är det inte lärarens uppfattning utan en elevs. Intressant blir att börja nästa lektion med att diskutera om de övriga håller med om vad som skrivits. Detta ska jag testa. Det blir en röd tråd som nog kan få fler att  komma i håg och hitta tillbaka till det vi arbetade med senaste. Alltså fler vinster än bara flerstämmighet.

Avslutar med ett citat från en av Katarinas elever:
Vi kan utveckla en tanke tillsammans, det blir mycket större. Man behöver inte ha en helt färdig tanke när man går till lektionen, det räcker med en början och sedan kan den  växa ut tillsammans med klassen.

Vygotskij ler!