Det finns så mycket bra!

Massor av skolfolk, massor av pedagoger som vill, mängder av fantastiska idéer! Underbart! Men stanna upp, tänk efter – Blir skolsverige bättre av de här dagarna? Det måste det bli! Det finns så mycket bra, out there!

Som en röd tråd genom alla de föreläsningar jag lyssnat på idag: @askeback @christerholger, @malinbroberg och @stephaniehamilton, @patriciadiaz, @peterC.Lippman, @Mannerheim samt alla ad hoc-samtal runt om på mässan, har jag konstaterat att vi är långt fram i all skolutveckling på Fäladsgården. Utom just med den fysiska lärmiljön. Samma summering som efter BETT2014 således.

Ledorden är flexibla möbler, många samarbetsytor, brett och tillåtande tänkande.

Ni vet alla vilken bild jag syftar på när jag säger agrarsamhället till industriella samhället (bänkar i rader och katedern längst fram) och att denna är det värsta man kan tänka sig i en utvecklingsbenägen skola… Hur vi utnyttjar våra rum, våra ytor, hur vi sänder bättre signaler än vi gör idag är det som snurrat i mitt huvud det här dagarna. Fäladsgården är INTE gammalmodig och envägskommunikation, tvärtom! Men sänder vi rätt signaler till elever och föräldrar? Förstår de hur vi tänker och vad vi vill?

I kön till en av föreläsningarna utnyttjade jag tiden till att gå in på utbytesbloggen (denna gången Zaragoza-Lund) och skrattade lätt för mig själv. Vi kan, vi vet, vi gör! På bilderna syntes elever i samtalsgrupper sittande på golvet för att ha språkcafé, elevgrupper som samlades runt bänkar (några på, vissa bredvid och några på en stol) för att skapa filmer om kulturella likheter/skillnader, en jättegrupp sittande i trappan för att lyssna på en genomgång inför hemkunskapspasset. VI KAN LÄRMILJÖER! Precis så som Peter C Lippman (australiensisk arkitekt och forskare på skolmiljöer) pratat om i hela sin föreläsning. Han visade på Malaguzzis skola i Reggio Emilia och visade elever som satt i grupp på golvet, vikten av utnyttja trappor och hörn och att låta elever inta skolan så som de önskar (de vill inte sitta rakryggade på en trästol med ett fyrkantigt ickedigitalanpassat bord framför sig) då skapar vi goda förutsättningar för lärande, precis som våra egna bilder visade att det redan görs på Fäladsgården.

Vi måste fortsätta att lära av varandra, inspireras av varandra och vara modiga att fortsätta inta vår skola och vår omgivande miljö i dess helhet. Lorenz Malaguzzi (Reggio Emilia-filosofins skapare) skulle varit stolt! Speciellt om han verkligen varit med i vår verksamhets guldstunder och inte bara tittar på "utsidan".