Teori och praktik i skön harmoni

Efter en välbehövlig löprunda - två dagars stillasittande och ett fikaintag långt utöver det vanliga - börjar tankar och intryck från torsdagens och fredagens konferens för engelsklärare i Göteborg arrangerad av Skolporten att falla på plats. En konferens som bjöd på en utmärkt blandning av teori och praktik och som väl motsvarade mina förväntningar. Så vad tar jag då med mig efter de här två fullspäckade dagarna?

Bo Lundahl, universitetslektor vid Malmö högskola och något av en guru inom språkdidaktik och språkutveckling i engelska, inledde starkt med en mycket intressant föreläsning om strategier i språkundervisningen och framför allt problematiken med att bedöma dessa summativt. Med stöd i och utgångspunkt från aktuell forskning visade Lundahl på orimligheten i att bedöma strategier summativt (se kunskapskraven) bl.a. eftersom det i alltför stor utsträckning blir en godtycklig bedömning. Ett av skälen till detta är att strategierna ofta är omedvetna processer som sker "inom" språkanvändaren. Det handlar med andra ord om mentala processer som inte låter sig mätas. Ett annat skäl är att strategier är medel/verktyg snarare än mål. I vilken utsträckning en elev besitter olika strategier för lärande går hand i hand med utfallet/resultatet och är en förutsättning för förståelsen och uttrycksförmågan. En svag elev har få strategier, en stark elev har flera strategier.

På så vis blir alltså strategierna en del av produkten (texten, hörförståelseprovet, samtalet e.t.c.) och ska/kan alltså inte bedömas isolerat från denna. Därför är det också orimligt att skilja ut strategier som en egen aspekt frikopplad från exempelvis "förstå tal" så som nu görs i våra (unikums) betygstabeller. Samma problematik gäller ju för moderna språk.

Det kändes väldigt skönt att få bekräftat att min inställning till hur man ska tolka den här delen av kunskapskraven är stämmer överens med vad forskningen säger.

Strategier är av central betydelse men något som man främst ska jobba med formativt i undervisningen, menar Lundahl, och gav många praktiska tips på hur man kan göra för att synliggöra processerna och skapa en större medvetenhet hos eleven -"learner awareness and language awareness" – utifrån konkreta uppgiftstyper.

På tåget hem bedömde jag några elevtexter i årskurs sex. Eleverna skulle välja en av tre skrivuppgifter som var mer eller mindre styrda. Förutom att eleverna nästa lektion ska bearbeta sina texter efter min respons blir en naturlig följd också att just tala om HUR man går till väga för att lösa en sådan här uppgift på bästa sätt. Den första frågan eleven måste ställa sig är ju ”Vilken uppgift ska jag välja?”. Även här behövs en strategi och en medvetenhet, som man kanske kan tycka är självklar. Det är det dock inte för alla elever i årskurs sex. Självklart ska man välja den uppgift där man har störst chans att lyckas och visa så mycket som möjligt av vad man kan, och inte tvärtom vad man inte kan för att uppgiften kanske är roligare. Eleverna behöver helt enkelt ha lite ”testwiseness”. Något som forskarna vid Karlstads universitet, Erica Sandlund och Pia Sundqvist, berörde i sin föreläsning om att testa tal och tala under test – utmaningar i muntliga prov i engelska. Även de tryckte på betydelsen av att undervisa om strategier. En viktig del av undervisningen i samtliga ämnen eftersom prov- och bedömningssituationer är en del av utbildningen.

Dyslexiforskaren Malin Holmberg talade om varför engelska är så svårt för dyslektiker och hur vi kan hjälpa elever med dyslexi att läsa och skriva engelska. Hon menar att det inte räcker med olika typer av kompensatoriska verktyg och anpassningar, utan förespråkar att eleverna också måste få strukturerad läs- och skrivundervisning av en specialpedagog utöver de ordinarie engelsklektionerna. Holmberg har själv skrivit ett läromedel för just detta syfte. Är det något vi skulle behöva på Fg? Får de dyslektiska eleverna på Fg tillräckligt med läs- och skrivträning i engelska eller handlar det främst om anpassningar av olika slag? Det behöver jag som ansvarig ämneslärare ta reda på.  

Utöver dessa lite ”tyngre pass” bjöds vi också på massor av inspirerande tips om användbara länkar och metoder. Bland annat av Sharon Ahlquist som talade om ”storyline” och Sara Bruun (www.bruunskolblogg.se) som talade om IT i språkundervisningen och betydelsen av att våga släppa kontrollen som lärare. Maria Estling Vannestål talade om tematisk engelskundervisning med världen som verktyg. Något som vi framför allt skulle kunna använda oss av i något av våra projekt.

Att som ämnesgrupp få ta del av samma fortbildning och verkligen kunna fokusera på vårt gemensamma ämne är oerhört värdefullt och något vi sällan känner att vi får ro till i vardagen. Våra två dagar tillsammans gav möjlighet till fördjupade samtal om vår undervisning som kommer eleverna till godo.

Ett av syftena med att delta i fortbildning är naturligtvis att lära sig något nytt och utvecklas som lärare. Ett annat att bli inspirerad och motiverad. En tredje minst lika viktig del, är att ”boosta” självförtroendet genom att få bekräftelse på att det vi gör ligger i linje med vad framstående personer på området förespråker. Den uppmuntran behöver vi lika väl som eleverna!