Under eftermiddagen fick vi tillfälle att lyssna på Martin Tallvid, som kom till SETT nyligen disputerad med en avhandling om hur en-till-en har påverkat strukturerna i skolsverige. Han inledde med en hänvisning till sin egen skolvardag på ett gymnasium i Göteborg och vann stor legitimitet just genom att vara en forskande och aktiv lärare.
Tallvid vände och vred på många av de saker som känns självklara när man är här på plats och varnade delvis för att fångas för mycket av hårt blåsande appvindar och pratade också om andra snabbt växande trender som årets väldigt stora programmeringsintresse. Det var välgörande mitt digitaliseringskomersen att han pratade om vad han sett med lite mer långsiktigt perspektiv.
Jag kände att han fick ihop sina båda verkligheter; som lärare med distinktionen mellan finsurf och fulsurf och hur han skulle hantera den problematiken i den konkreta vardagen, och som forskare med mer överblick över ett Sverige där han pratade om den utbredda "lärarbashingen" och att det på många håll hänt mer än vad som syns vid första anblicken.
Som egna sluttankar, förutom att tekniken aldrig kan ersätta lärare, pratade han också om vikten av att tänka på de 98% av Sveriges lärare som inte ens vet att SETT finns. Han hänvisade till de nationella strategier som finns i övriga nordiska länder och pratade om den förfärande ojämlikhet som råder i skolan när det gäller den digitala utvecklingen. Det borde vara svårt, som land, kan man tycka, att den här utvecklingen är så beroende av enskilda kommuner och skolor, och det kändes som om han lyfte något avgörande för skolan när han avslutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar